Snubblade över ett upplyftande Samuel Beckett-citat idag:
When you’re in the shit up to your neck, all you can do is sing.
Det fick mig att tänka på historien om den icke-konformistiska sparven som ljöt en tragisk och ögonblicklig död, på grund av att den sjöng i skiten – se tidigare inlägg Schysst sensmoral?
Kan det finnas något samband månntro? Troligen inte, råden om vad man bör företa sig om man befinner sig i en skithög tycks ju motsäga varandra i hög grad. Å andra sidan vet man ju inte om Beckett var en aning suicid. I så fall lär han ha kunnat uppskatta om det hade gått för honom som för sparven, som ett resultat av det myckna sjungandet i skiten. Då är ju parallellen där, menar jag.
Liked this post? Follow this blog to get more.