Skrålhosta

Jag lider av skrålhosta. Med oregelbundna intervall (alltså icke “med ett gökurs regelbundenhet” [cit Palme]), men ändock), med förkärlek (kärlek från hostans sida, inte från min) nattetid, då jag förväntas sova (irriterande många parenteser och inskott i den här texten, för övrigt), skakas min kropp av skrällande skrålhostattacker (“skrål” bör väl vara ett s.k. teleskopord, en sammanslagning av “skrik”/”skräll” och “vrål”?). Detta predikament omöjliggör all sömn; tvingar mig att i stället gå upp och värma en mugg vatten i mikron. Kokhett vatten är nämligen det enda som kortvarigt lindrar och i någon mån hejdar hostans härjningar. Någon hostmedicin värd namnet har vår medicinska vetenskap tyvärr ännu icke konstrukreerat.

Skrålhosta av denna art torde kunna betecknas som ett evolutionärt missgrepp. Inte en enda minikubikmillimeter slem lossas ur halsens grepp. Ingenting händer, förutom att hostaren i fråga (jag i det här fallet) utmattar sig totalt och i sinom småningom tid avlider av sömnbrist.

Detta är icke evolutionärt försvarbart, mina vänner! Skrålskrällhosta av denna typ hjälper inte vare sig arten eller mig att överleva – tvärtom! Den gör ingen nytta, behövs inte, och skulle således inte behöva uppstå. Den fungerar absolut inte – och borde följaktligen inte kunna bli bestående (se aforismer).

Bildlig bild av känslan i hals och bröst vid skrålhosta

Liten visa att käckt framföras arla och särla

Sämre och sämre dag för dag
Sämre och sämre dag för dag
Bara snor min näsa rymmer
Slem och torrhosta och andra bekymmer
Från min förkylda sarkofag
Enligt välkänd maximaljävlighetslag:
Aaaaaaaaaaaaaaaahhh!!!
Det blir sämre och sämre dag för dag

Melodi: Bättre och bättre dag för dag, Ernst Rolf

P.S. Lite stressigt med stavelserna där på sjätte raden. Men med käcka tag och glatt humör så går det! D.S.

Kraxaura?!

Kanske ska tillägga att jag naturligtvis kommer att göra allt för att genomföra evenemanget i morgon. Kanske bör man se det positivt, kanske kommer min hesa hals att tillföra en aldrig tidigare hörd, absolut unik kraxaura till mina låtar! Det blir då och där och sedan aldrig mer!

Ergo: Varmt välkomna!

Så är då allt totalt förkylt?

Klimatkris, biologisk mångfaldskris, sjätte massutrotningen, finanskris, psykisk ohälsakris, plastihavenkris, vattenbristkris, spik i foten – det är blaha blaha, dä! För här är det förkylningskris! Halsen låter som en rosselrostig hovtång eller nåt. Och detta blott ett och ett halvt dygn före en gång i livet-konserten Livsrytmer på restaurang Renässans i Borås.

Hur ska det gå med allting? det säger jag bara…

Facebook och jag

Skammens rodnad brinner på mina (om än, så dock…) kinder. Jag har låtit mig luras att vidarebefordra ett falskt meddelande på Facebook. Det handlade om en varning för mediet i fråga, för att från och med i morgon skulle allt på Fb vara offentligt och kunna användas emot mig! Meddelandet, fick jag snart reda på, hade cirkulerat och spridits i åratal. Alla (nästan) utom jag, alla vana Fb-användadre framför allt, visste förstås detta, och hade roligt åt att jag hade gått på bluffen.

Jag känner mig manad att förklara – men inte försvara! – mitt tanklösa beteende. 

För det första kom meddelandet från en person som jag känner som orubbligt pålitlig. Det var t.o.m. ”undertecknat”/underskrivet med vederbörandes namn. Då är det säkert inget lurt, var den vaga tanke som lurade i mitt bakhuvud…

Det tycktes dessutom vid en mycket hastig blick handla om något jag verkligen kan skriva under på: om den potentiella faran i att så vi är så många som så beredvilligt publicerar och tillhandahåller all möjlig information om oss själva på nätet. Denna information utnyttjas inte bara för att pracka på oss personanpassad reklam. Den kan till och med användas för att påverka ett lands demokratiska processer. Trumps segerval i USA, liksom Brexit-segern i den brittiska folkomröstningen är två relevanta fall i sammanhanget (se boken Hackad demokrati. Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern, Ordfront 2018 för mer information). Ok, bra, kände (inte tänkte!) jag, denna varning måste understödjas.

Jag läste lite i slutet av meddelandet, såg som sagt underskriften, såg att man inte skulle dela, utan kopiera och klistra in. I det läget fick jag för mig att testa om jag faktiskt kunde utföra denna för mig komplicerade operation på telefonen. (Jag är hyfsat bra på att hantera min dator, men riktigt dålig på att komma överens med gränssnittet på min telefon.) Men ser man på, jag lyckades! Nöjd och belåten tänkte jag inte mer på saken, utan övergick jag till andra och mer väsentliga aktiviteter.

Läste, som nämnts, bara fragment av meddelandet, och väldigt snabbt dessutom. Men jag råkade faktiskt skymta den omöjliga formuleringen ”förebyggande är bättre än ett kur”. Jaha, typiskt, tänkte jag, nån slafsig felskrift, få eller inga har ju någon respekt för korrekthet i det skrivna språket nu för tiden. Att det här givetvis handlade om en automatisk översättning föll mig inte in, eftersom det aldrig skulle falla mig in att själv använda mig av något dylikt. Det fattar ju vem som helst, med någon som helst språkig kunskap och insikt, hur knas nåt sånt skulle bli…

De flesta inser säkert att det digitala, i vid mening, verkligen inte bara är av godo, utan också till mycken skada. När det gäller just Facebook var min motivering att vara med till en början att det ”hjälper mig hålla mig lite uppdaterad om vad mina barn håller på med”, exempelvis. Det håller inte längre, eftersom barnen numera, klokt nog, är mycket restriktiva med vad de lägger ut. Själv är jag också mycket sparsam med mina publiceringar. Använder egentligen Fb bara för en sak: som annonsering av mina offentiga aktiviteter: exempelvis spelningar eller Spotify-släpp med bandet J.T. & The Soggy Bees, föredrag om resor, bilder på Flickr, hänvisningar till min blogg, m.m. Därvidlag tycks Fb fungera fint (i alla fall betydligt effektivare och billigare (!) än t.ex. annonser i tidningen), trots att jag personligen finner det allt svårare att sålla ut det väsentliga och för mig relevanta på Fb i det massiva flödet av alla möjliga ointressantheter.

Sammanfattningsvis, återigen: Mitt beteende i ovan beskrivna fall går att förklara, men knappast försvara. Det var delvis en följd av att jag är en så oinitierad och föga rutinerad Fb-användare. Men lik föbannat är jag ju där och läser ibland, använder mig till och med aktivt av detta sociala medium vid vissa tillfällen. Då är det på mitt ansvar att inte bete mig så oöverlagt och tanklöst som jag gjorde. Det råkade vara (tror jag) relativt harmlöst i det här fallet. Det enda som hände var att jag blev röd i ansiktet och kände mig som om en idiot. Men ju fler som alltför ofta beter sig som jag desto större blir riskerna för fake news, konspirationsteorier av allehanda slag, manipulation av opinioner i stor skala, etc., etc.

Jag lovar att kämpa som en rö gris för att skärpa mig i fortsättningen…