Smakar det fågel…?

Eller står det myckna fågleriet (obs! felaktig rubriksyftning där) å förhandenvarande blogg Eder rentav upp i halsen? Förklaringen är att jag blitt så rackans förtjust i min relativt nyinförskaffade 500-millimeterglugg (glugg är fotograf-slang för objektiv/lins) att jag inte kan låta bli.

Påminner mig förresten om den där glada utanpåskriften – stor reklamslogan, typ (säkert i neon, kvälls- och nattetid) – på den där småindustriföretagslokalen strax utanför Anderstorp, som man passerar på 27:an på väg till Lanna (t.ex.): Vi kan inte låta bli att bocka tråd. Härligt va! Så ytterligt lustfyllt livsbejakande!

Kanske blir det lite mindre fåglar och mer av annat fortsättningsvis. Men jag lovar inget! Tills vidare ännu en utmaning, ytterligare en aves. Vad tror ni det här är för gynnare?

Alldeles riktigt, en kentsk tärna (otroligt tramsigt namn på en svensk fågel). För den perveterade nörd som vill se ännu mer bevingat, kan jag f.ö. berätta att jag just lagt ut ett album betitlat Birds of May på Flickr.

Fröbollen

…Och så kom det en virvelvind och tog halva fröbollen och lekte med den högt över trädkronorna. Den plockade sönder den och valde ut ett enda frö och så blåste den på det och viskade: Flyg nu – du vet vart! Fröet flög och flög, rakt bort till kyrkogården, till en liten gravkulle som ännu inte hade något gräs. Där lät det sig sjunka, och det kan mycket väl hända att tårpilen som stod längre bort, hörde det frambära sina hälsningar från blomman under grytlocket mitt i den döda asfalten. Fröet slog rot och blev till en liten planta…

Ur “Den nya vägen”, i Skymningssagor II (1946), av Gustav Sandgren

Fiskana sove…

Någon gång alldeles i slutet av 70-talet eller början av 80-talet tog min dotter Ylva en promenad i Falkenbergs hamn, hand i hand med farfar. Vid kajkanten var ett antal fisklådor staplade; några staplar var så låga att blott några få-åriga Ylva kunde se innehållet i lådorna: döda fiskar liggande omlott, på is. Ylva studerade fiskarna en stund, och kommenterade sedan:

Fiskana sove… (r-ljuden var lite svaga under Ylvas tidiga år, p.g.a. visst småländskt föräldrainflytande)

Denna kommentar har nu, 40 år senare, inspirerat mig till en låt. För att människor i så många delar av världen som möjligt ska kunna förstå texten är den översatt till engelska:

All the Fish Are Sleeping

All the fish are sleeping
By no no means you could call them dead
All them dreams, all that weeping
Is only in your head

The trees are at home in the shining forest
Mountains belong to the sky
The wind and the rain, the grass on the plains
They live and they die, no need asking them why

The birds and the bees, with their humming and buzzing
All know where to fly in the air
The beasts of this world, they run with the sun
No care, no scare of disastrous despair

But what of all the people?
What of all us humans?
What’s our song?
Where do we belong?
Is the world our toy
Free to destroy?

The trees are at home in the shining forest
Mountains belong to the sky
The wind and the rain, the grass on the plains
They live and they die, no need asking them why

The birds and the bees, with their humming and buzzing
All know where to fly in the air
The beasts of this world, they run with the sun
No care, no scare of disastrous despair

All the fish are sleeping
By no no means you could call them dead
All them dreams, all that weeping
Is only in your head

Och så här låter låten, unplugged (planerar spela in och releasa den plugged, med Soggy Bees, inom relativt snart), komplett med rockvideo:

Fågelfrågesport

Den 22:e maj besökte jag den fina fågelsjön Draven, utanför Reftele i Småland. Jag minns hur upphetsad jag var vid mitt första besök vid sjön nån gång på 60-talet. Jag hade aldrig sett så många fåglar på en gång! Ännu bättre blev det efter en rejäl restaurering 1993, då man byggde en vall och reglerade vattennivån. På så vis skapades klarvattenytor och den pågående vassifieringen av sjön hejdades.

Nu har jag fått för mig att göra lite frågesport med hjälp av några fåglar jag fotograferade vid Draven i förra veckan. Förutom de 12 bilderna får ni hjälp av lika många anagram (ord med omkastade bokstäver) konstruerade av de aktuella fågelarternas namn. Uppgiften blir att lista ut vilka fåglar som finns på bilderna. (Tips: Om ni tycker en bild/fågel är för liten kan ni högerklicka och välja “öppna bilden i ny flik”, så får ni den i större version.)

Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Bild 5
Bild 6
Bild 7
Bild 8
Bild 9
Bild 10
Bild 11
Bild 12

Och här kommer anagrammen:

lipräksganäp
gådsmärv
sågråg
kacksenbeline
någsnavs
tanerdanst
svorpost
skadned
bardenö
starmkåts
nakip
nötragesån

Vilka fåglar föreställer bilderna? Det här bör vara något att bita i, misstänker jag! Jag blir otroligt imponerad, överraskad och glad om någon ens får för sig att svara…

PS. Jag lovar att bjud förstapristagaren på en tur till Draven med mig som guide – om lust därtill finnes.

SM-brons i golfkrocket dubbel!

Golfkrocket är (som namnet antyder) den simplaste av de tre krocketarterna: golfkrocket / golf croquet (GC), engelsk krocket / association croquet (AC) och svensk krocket. Golfkrocket (liksom vanlig golf) ställer stora krav på slagteknik, därutöver en del taktik (i motsats till vanlig golf). Såväl engelsk krocket som i någon mån svensk krocket förutsätter dock betydligt mer av taktisk känsla och tankeskärpa än golfkrocket.

Alltnog, nu hampade det sig emellertid så vid gårdagens SM-tävlingar i golfkrocket dubbel på Kransmossen, att innehavaren av denna blogg, tillsammans med den eminente Ivar Rasmussen, slutade på tredje plats, och därmed (mycket välförtjänt) belönades med var sin SM-bronsbuckla. Så här ser den ut:

Liten sång att sjungas i coronatider

(Melodi: G. Wennerbergs Här är gudagott att vara)

Här är inte gott att vara
o vad livet dock är rått
ingen fröjd från fåglars skara
se vad gräset lyser grått


Humlan tiger, fjäriln störtar
lärkan slår i skyn sin fru
sjön är full av döda mörtar
alla blommor har vissnat nu

Albatrossmagi

Albatrosser har alltid fascinerat mig. Detta att de tillbringar större delen av sina liv fritt seglande över de södra oceanerna… Deras sätt att i ett slags spiralflykt ta sig fram i 30 sekundmeters motvind utan att röra vingarna… Att de är så majestätiskt stora – vandringsalbatrossen mäter i genomsnitt över tre meter mellan vingspetsarna…

Jag har sett albatrosser två gånger i mitt liv: Första gången var på Otago Peninsula utanför Dunedin, på Nya Zeelands sydö. Ett av mina viktigaste mål under min Jorden runt-resa utan flyg var just att se Nordlig Kungsalbatross här, en av de största arterna. Andra gången var under mitt besök på Falklandsöarna, jan-feb 2019. På Saunders Island häckar ca 11.000 par svartbrynad albatross. Oförglömliga upplevelser…

Jag har försökt uttrycka mina känslor för dessa magiska fåglar i diktform:

Albatross


Albatross mäter oceanens vidd
med väglöst, tidlöst mått.
Glider motståndslöst 
mot motvinden 
den dånande, vinande.
Kommer från Kap Horn i fjärran väster,
i lättjefulla spiraler på väg 
mot det stormomflutna Kap Horn i öster.
Cirklar runt södra polen
in the roaring forties,
ursprungslöst,
mållöst.


Nuddar Påskön,
gör en avstickare till Tristan da Cunha.
Betraktar med neutral blick
sin egen födelses klippa.
Passerar utan ansträngning
Macquarietröskeln.
Överkorsar utan ängslan
Sydpolarbäckenet.
Villkorslöst viljelöst
vilar på vingarna
dit vinden vill
eller inte vill


Vilar…


Blott den som förstått
göra levandet till skön konst
vilar utan ansträngning
motståndslöst
i mollhård
motvind.

Gjorde så om texten för kunna sätta musik till den, översatte till engelska (headwind=motvind; the roaring forties=40-50 grader syd, havsbreddgrader kända för oupphörliga stormar och hårt väder):

Albatross

Albatross measuring the width of the ocean
with wayless, timeless measure. 
Soaring, seemingly effortlessly gliding
in the howling headwind pleasure

Coming from Cape Horn in the far far west, 
in lazy spirals on its way
Heading for stormembraced Cape Horn in the east, 
in roaring forties play ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Sailing…

Widewingedly wilfully resting roaming
stormridden Southern High Seas
where the wind wants to go or not wants to go
Southern Pole circling with ease ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Soaring…

Only the one who has understood
to turn life into beautiful art 
Can soar with no effort head on to the headwind
Can heal the holes of your heart ://:

Coming from nowhere,
Going to anywhere
Soaring…

Och så här låter låten:

Och här och här och här hittar finns sköna bilder från mina albatrossmöten på Saunders Island, Falklandsöarna.

Om vådan i vaden

Arla uppvaknanden kunna stundom vara av synnerligen obehaglig art:

– Aaaajjjj!!! Kramp i vaden! Snörpvad, typ!
– Vad sa du?
– Kramp i ena vaden! Nej, i andra vaden, menar jag.
– Vad var det det var, sa du?
– Det var kramp i vaden!
– Var det var i vaden?
– Nej, nåt var var det inte.
– Men VAR i vaden var det?
– Vet inte så noga var. Men det var i ena vaden, inte i den andra.
– Men du! Nyss sa du ju det var i den andra! Och nu var det plötsligt i den     ena i stället!
– Tja, nånstans till vänster i höger vad, var det. Var som helst där du inte skulle vilja att det var, där var det. 
– Hur var det då?
– Det var för jävligt! Hoppas det inte varar för länge.
— Vad jobbigt det låter! Men var inte rädd! Vet du vad, jag vet inte vad du tror, men jag slår vad om att det snart går över!

Homonymer

Dialogen ovan leker med homonymer i språket, dvs. ord som låter likadant, men kan vara olika ordklasser och betyda helt olika saker. Framför allt vitsas det med vad och var.

Ordklasser och betydelser

Ordet vad kan vara (utdrag ur SAOL):

1vad relativt pronomen
jag vet inte vad som har hänt; vad som helst kan ha hänt

2vad interrogativt pronomen
vad heter du?

3vad adverb
vad vackert det är i dag!

4vad substantiv ~et; pl. 
vad­ställe; till vada
vädjande till högre rätt
ett enkelt spel om pengar: slå vad; hålla vad
5vad substantiv ~en ~er 
bakre del av under­ben
6vad substantiv ~en ~ar 
rörligt fiske­redskap av nät, not

Ordet var kan vara (utdrag ur SAOL):

1var adverb
var är Eva?; jag vet inte var hon är; var som helst; här och var på o­lika ställen

2var pronomen; n. ~t 
varje: var människa; i var mans mun; var och en, gen. vars och ens, n. vart och ett varje människa; var tredje dag t.ex. mån­dag, tors­dag, sön­dag ...

3var substantiv ~et 
grumlig, gulaktig vätska i inflammerad vävnad

4var substantiv ~et; pl. 
över­drag till kudde

5var substantiv ~en ~ar 
en fisk

6var oböjligt adjektiv
⟨åld.⟩ skygg, vaksam, försiktig
⟨åld.⟩ varse

PLUS var av verbet vara:

vara verb imperativ: varkonjunktiv vore, varit, pres. är konjunktiv vare, imperfekt/preteritum: var 
Anna var duktig; Peter var lärare; Olof var i Stock­holm

Fonotax och andra auditiva urvalsmekanismer

Sen kan man undra över språkets auditiva urvalsmekanismer, dvs. dels över vilka fonemkombinationer språkets fonotax tillåter eller inte tillåter (exempel: ng-ljud i början av ord går inte i svenska, tre konsonantfonem i rad går däremot utmärkt i början av svenska ord, såvida det första fonemet är ’s’, som k skriva t.ex.), dels över varför vissa tillåtna fonemkombinationer är upptagna och använda, medan andra inte är det. Ta fonemkombinationen [v +vokal +d], som är aktuell i den lilla dialogen ovan. Om vi testar svenskans 9 vokalfonem här finner vi följande:

vad
vod*
vud*
våd
ved
vid
vyd*
väd-er
vöd*

5 av 9 vokalfonem används alltså i denna kombination, men de resterande 4 inte. Varför inte? frågar jag mig. Det finns ingenting i svenska fonotaktiska (oskrivna) regler som motsäger eller omöjliggör fonemkombinationerna [vod, vud, vyd, vöd]. Urvalet, det som faktiskt används, tycks vara helt slumpmässigt. Fritt fram alltså för bildandet av nya ord, vid behov! 

Behövs det kanske ett nytt verb:
Det är underbart att vuda  en stund på morgonen!
Eller ett nytt substantiv:
Jag skulle vilja ha ett kilo färskt vyd, tack!
Ett adjektiv kanske:
Hon är alltid så vodsam, det är därför jag älskar henne.
Eller ett adverb:
Rent vödmässigt går det bra, men i praktiken är det omöjligt.

Nu vet jag verkligen inte…

… vad jag ska skriva på bloggen idag. Det bästa hade varit att inte skriva något alls. Men det skulle kännas som ett svek mot Dig, kära läsare. I detta ögonblick kommer jag att tänka på en text jag skrev häromdagen. Det var en liten betraktelse över hur svårt jag hade att lära mig simma en gång i tiden. Därifrån är steget inte långt till att fundera över hur den svaga/regelbundna böjningen av vissa verb vinner terräng, medan gamla starka/oregelbundna verbböjningar biter i gräset (oj! ingen vidare metafor där…). Det är sålunda inte många som säger ‘sam’ och ‘summit’ nu för tiden; desto fler som ‘simmade’ eller har ‘simmat’. Därmed är redan följande inte särskilt gamla, något kryptiska dikt, svårt föråldrad:

En sam ensam
Två sam tillsammans
Somliga sam
tillsammans
tillsammans
Somliga sam
ensamma
tillsammans

Så sett
på samma sätt
summit:
Då:
samsimmat
såväl tillsammans
som ensam tillsammans
Nu:
ensam
som simmare

Simmar lugnt…

Simma lugnt!

(Väl har jag klumpfot
men den är dock min.
En gång skall jag över Hellesponten simma
som Byron simmade med sin.)