Debatt

Corona-reflektion 1

Stoppa smittan eller rädda ekonomin?

Ligger det inte ett värde i att bara ta upp den här diskussionen? Alltså att väga rädda-varje-liv-till-vilket-pris-som helst-principen mot total nedstängning av samhället och ekonomin? För jag ser inte att detta i någon större utsträckning diskuteras officiellt.

Och så tycker jag att det är otroligt fascinerande, just detta: Nu gör vi allt för att rädda våra gamla, för att bekämpa den här smittan. Nu skiter vi i allt det som annars totalt dominerar världen: tjäna så mycket mer pengar som absolut möjligt på så kort tid som möjligt i ständigt ökande takt genom att producera och sälja så mycket som möjligt av vad skit som helst, vilket möjliggörs genom att konsumera så mycket som möjligt av allting. TILL VARJE PRIS! Och nu jobbar vi, som sagt, med raka motsatsen, skulle man kunna säga; med att stoppa corona, TILL VARJE PRIS!

Det är inte bara fascinerande, det är egentligen glädjande. Det visar vad som faktiskt är möjligt att göra om tillräckligt många vill det; särskilt om tillräckligt många med makt vill det.

Principen rädda varje liv till varje pris, om än kortsiktigt, den gäller dock bara när det gäller något tillräckligt konkret, tillräckligt nära, in på skinnet svidande, direkt drabbande. När det rör något alltför abstrakt, statistiskt underbyggt, men inte så nära – då struntar vi i det. Och kortsiktigt ska det vara, långsiktigt går inte alls. Och det ska drabba oss här i Europa eller USA, inte i Afrika el.dyl., för då struntar vi i det.

En orsak till vårt beende kan vara att vi numera lider av den trygghetstörstande missuppfattningen att vi kan behärska allt, till och med döden. Dvs. vi vet förstås förnuftsmässigt att vi är dödliga, men vi lever som om vi trodde att vi inte var det. Vi accepterar inte döden i våra liv. Den finns, men ska hållas långt borta, skjutas upp till varje pris.

Medierna spelar också en avgörande roll i det som sker. Och då tänker jag inte bara på tabloidernas och skit-tevekanalernas aldrig sinande behov att väcka rädsla och oro för att bibehålla intresset. Även seriösa medier (SR, SVT, BT osv) medverkar till den totala corona-dominansen i nyhetsbevakningen. Det är väldigt lätt att ryckas med, väldigt svårt att ”tänka utanför boxen” (floskelvarning!). Om vi för en sekund föreställer oss ett Borås utan BT, utan rikstäckande radio och tv – då kanske vi hade kunnat leva vidare precis som vanligt mitt i coronakrisen utan att överhuvudtaget märka den?

Det ska bli mycket intressant att se vad som händer med samhället när coronasmittan ebbat ut; återgång till det normala katastrofala, alltså ekonomisk, kvantitativ tillväxt in i döden, eller inte?

Corona-reflektion 2

Biocentrisk världsbild kontra humanism

Jag finner det synnerligen intressant att reflektera över människornas sätt att reagera på corona, såväl på individplanet som i samhället i stort. Det sätter fokus på vår status som biologiska varelser. Vi reagerar inte rationellt och förnuftigt. Vi reagerar känslomässigt intuitivt, vilket jag snarast finner upplyftande. Vi intar plötsligt de facto en verkligt humanistisk inställning: varje människoliv är heligt.

Jag definierar här humanism som lika med att alltid sätta människan i första rummet.

Detta hindrar alls inte att jag i andra sammanhang blir alltmer skeptisk till en alltigenom dominerande humanistisk hållning. Den som intar en sådan tenderar att nedvärdera alla andra levande varelser på jorden. Dessa blir bara viktiga när de kan utnyttjas av människan, eller när de utgör ett hot mot människan. På kort sikt, en inställning som gynnar oss som art (så vi kan bli ÄNNU fler än futtiga 7,5 miljarder…), men som på längre sikt säkerligen är förödande, även för oss, eftersom det är förödande för den biologiska mångfalden. 

Humanismen kan vara ett dödligt hot mot den biologiska mångfalden! 

I stället bör vi inta en biocentrisk världsbild, där vi strävar efter att bevara så gynnsamma livsbetingelser som möjligt för alla typer av liv; djur, växter, kanske t.o.m. bakterier. (Virus? De flesta forskare räknar nog inte virus som levande varelser, men i och med upptäckten av s.k. mimivirus, jättevirus, har gränsen liv-icke liv börjat bli suddigare; distinktionen vid gränsfall handlar snarare om mer eller mindre levande, än om antingen levande eller icke levande.)

Jag gick humanistisk linje på gymnasiet en gång för länge sen, och har nog mestadels räknat mig som humanist, sett humanism som något positivt; att vara human betyder att hysa medkänsla och empati, osv. Och detta stämmer ju väl med varje människoliv är heligt-inställningen som nämnts ovan. 

Men det slår mig också ibland som ganska uppblåst och inbilskt att enbart associera humanistisk och human med positiva egenskaper och beteenden. Det är ju vi själva som lagt in dessa betydelser i orden. Men om vi för ett ögonblick definierar humanistisk som ”det som är typiskt för människan”, ja, då måste vi rimligen ta med sådant som folkmord, kortsiktighet, egoism, krig, dödsstraff, tortyr, etc. etc.

Å andra sidan är det väl naturligt att varje art tänker gott om sig själv och kämpar för sin egen överlevnad i första hand. Något annat är väl inte att begära? Så har jag länge tänkt, men på sistone har jag funderat på, om ändå inte vår abnormt stora och välfungerande hjärna borde göra det möjligt för oss, att också unna andra på jorden medlevande arter en dräglig existens – alldeles oberoende av homo sapiens krav och villkor. 

Det som är bra för biosfären är bra för allt levande på jorden. Biologisk mångfald – inte den alltmer antropocentriska monokultur vi nu lever i – gör oss mindre sårbara för pandemier…

Corona-reflektion 3

Börskrascher – ett intressant naturfenomen

Corona-krisen får mig att återigen tänka på hur all vår kultur är en delmängd av naturen; det är inte vi människor med vår kultur för sig, och naturen för sig. Naturen är överordnad. Vi ingår i naturen eftersom vi är biologiska varelser. Således är det adekvat, om än en aning tillspetsat kanske, att uttrycka sig så här: En intressant sak som inträffat i naturen dessa dagar är att finansbörserna har rasat. Eller exempelvis: Igår gjorde jag en intressant naturiakttagelse: jag studerade Volvos bokslut…

Rimligare, om man vill undvika missförstånd, är väl i och för sig att behålla en vedertagen definition av natur: växter, djur och landskap som inte påverkats av oss människor och våra aktiviteter”. Kultur är det som primärt skapats av och för människor. Ett problem då att notera: Accepterar man denna definition av ’natur’ kan man konstatera att det knappt finns någon natur kvar på jorden. Vi lever i överbefolkad antropocen; allt, så gott som precis allt på jorden, liv som landskap, är inte bara påverkat, utan dominerat, av den kortsiktigt mycket framgångsrika arten homo sapiens.

Men ok, vi behåller de traditionella betydelserna av natur och kultur. Låt oss i stället slå fast att såväl kultur som natur är biologiskt grundade. Det blir extra tydligt så här i corona-tider. Det kan visserligen diskuteras om corona-viruset covid 19 är en levande varelse, men det är i alla fall helt beroende av levande varelser, djur och människor, för sin existens. Och all världens reaktioner på corona-smittan är, mer än något annat, psykologiskt betingade, enligt min mening. Visst, det är rationellt medicinskt nödvändigt att lägga en patient med andningsnöd i respirator. Det finns naturligtvis en hel del ytterligare åtgärder och reaktioner som är rationellt förnuftiga, men drivkraften bakom det mesta som sker är mänsklig psykologi, menar jag. Vi drivs av rädsla och oro rent allmänt, för våra nära och kära i synnerhet. Principen om varje människolivs okränkbarhet känns emotionellt och intuitivt rätt, även om den, rationellt sett, kan leda till fler människors lidande och död på längre sikt tidsmässigt och/eller geografiskt, jämfört med om vårt handlande styrts av förnuftet hela tiden.

Att börsreaktioner hit eller dit beror av psykologi till större delen, det visste vi ju förut i och för sig. Men detsamma gäller för hela det ekonomiska systemet, vill jag påstå. Fenomenet ’pengar’ är i sig helt beroende av mänsklig tillit; eftersom vi gemensamt tror att pengar har ett värde och kan bytas mot varor så blir det också så. Ingen människa begriper egentligen det ekonomiska system vi lever under – ändå fungerar det (nåja…), så länge vi tror på det. Nog är det märkligt att vi faktiskt tror på, att de miljarder som riksbanker och regeringar nu hostar upp för att lindra coronakrisen har ett värde? Dessa elektroniska miljarder skapas ju blott och bart genom enkla musklick på datorn, såvitt jag förstår…

Om-solidaritet-och-om-människan-som-ett-pdf

Om roten till det onda

Överbefolkning eller tillväxtkapitalism?

Den världskända zoologen Jane Goodall talade vid World Economic Forum i Davos (jan 2020) om de förödande miljömässiga effekterna av den stora populationen Homo sapiens på Jorden. Om vi kunde gå tillbaka till den halva miljard människor som befolkade planeten för femhundra år sen, så skulle det inte existera några miljöproblem överhuvudtaget, menade hon.

Det har hon helt rätt i, enligt min mening.

Men Heather Alberro (lärare och doktorand i ”politisk ekologi” vid Nottingham Trent University) hävdar att Goodall har fel. Det är de groteska ojämlikheterna och det kapitalistiska systemet med krav på ständig tillväxt som är roten till det onda. Det är farligt att framhålla överbefolkningen som ett problem, det tar fokus från nödvändigheten att bekämpa det verkliga problemet. Och det lägger orättvist skulden på överbefolkade u-länder i stället för de högindustrialiserade länder som faktiskt släpper ut mest koldioxid.

Det ligger mycket i detta. Men sanningen är, vilket påpekas i en av kommentarerna till Alberros tal, att både kapitalismens orättfärdigheter och överbefolkningen är orsak till den pågående klimatkrisen. Att bråka om vilket av dessa två gigantiska problemkomplex som är det mest onda och själva roten till miljökriserna kan då tyckas futilt. De hänger otvivelaktigt samman. Utan rationell, kapitalistisk rovdrift på Jordens resurser skulle inte den gigantiska befolkningstillväxten ha kunnat äga rum – en tredubbling av Jordens befolkning har skett bara under min livstid: 1950 ca 2,5 miljarder, nu drygt 7,5 miljarder; vi blir en miljon fler var fjärde dag, i nuläget. Vi skulle inte kunna föda så många människor utan det storskaliga, maskinella, monokulturella, totalt miljövidriga jordbruk vi har idag, drivet av den fantastiskt effektiva energikällan fossila bränslen. En annan av Alberros kommentatorer påpekar att många vetenskapsmän anger cirka 2 miljader människor som ett maximalt antal, i ett för Jorden långsiktigt, hållbart perspektiv, om vi ska klara oss utan fossila bränslen. 

Att befolkningstillväxten förmodligen saktar in i framtiden, allt annat oförändrat, för att nå ett maximum på 11 miljarder år 2100, är naturligtvis ett totalt icke-argument i sammanhanget. Vi är alldeles för många redan nu.

En förutsättning för befolkningsökningen har varit industrialisering och massproduktion. Omvänt behöver ständig-exponentiell-tillväxt-kapitalismen befolkningsökningen. Ju fler människor desto högre konsumtion. Och obegränsad tillgång till billig arbetskraft är guld värt för multinationella storföretag. 

Tankeexperiment ett: Vi förflyttar dagens kaptalistiska, fossildrivna ekonomiska system 500 år tillbaka i tiden. De blott femhundra miljoner människor som fanns då, skulle säkert kunna leva på vårt ohållbara sätt ett bra tag utan några riktigt allvarliga miljökonsekvenser för Jorden som helhet.

Tankeexperiment två: Att däremot försöka livnära 11 miljarder människor med hjälp av ett hållbart, miljövänligt, fossilfritt jordbruk år 2100 skulle vara ogörligt. Världssvält skulle bli följden, hundratals miljoner människor skulle svälta ihjäl.

Jag inser i och för sig till fullo faran i att framhålla överbefolkningen som huvudorsaken till klimatkrisen. Det kommer att tas till intäkt för fortsatt business as usual av makthavare och tillväxtmoguler. Men tyvärr, sanningen är att varje människa som föds kräver, med all rätt, mat, kläder, bostad, levnadsutrymme. Redan 2050 kommer ”syd”, med Kina och Indien i spetsen, att även historiskt sett ha släppt ut mer koldioxid i atmosfären än USA och de högutvecklade länderna i Europa. 1,4 miljarder kineser och 1,3 miljarder indier spelar roll, även om utsläppen per capita är mindre än hos oss.

Vidare, beträffande ojämn fördelning och behovet av rättvisa och jämlikhet: När de grundläggande behoven (se ovan) är tillgodosedda uppstår oundvikligen kravet på ökad levnadsstandard i nivå med lyckligare lottade. Det är alldeles oacceptabelt och illa att några få procent har så mycket och så många så lite. Men det blir inte mindre ohållbart, om alla människor på jorden skulle leva på samma materiella nivå som vi i Sverige gör, hur jämt fördelad denna lyxkonsumtion än är. 

Sambandet mellan de alltför många människorna och utarmningen av den biologiska mångfalden är ännu tydligare. Arten Homo sapiens tränger ut andra arter. Ryggradsdjuren har generellt minskat med 60 procent i antal sedan 1970. De flesta människor inser inte faran i detta. De lever sina liv på allt större avstånd från från det vi kallar naturen. Utrotningshotade större däggdjur kan tillfälligtvis väcka visst medlidande och engagemang, men annars är det oss likgiltigt att vi lever i den sjätte massutrotningens era. Vi är på väg mot biologisk monokultur, och monokulturer är sårbara; risken för pandemier ökar.

Humanism: Sätt människan i centrum. Människan är alltings mått. Det som är viktigt för människan är viktigare än allting annat. Vi är skapelsens herrar. Alla andra levande varelser har att rätta sig efter oss. Ja, kanske på kort sikt, men inte i längden. Vi är beroende av fungerande ekosystem och biologisk diversitet.

Vi måste på något sätt bekämpa och ändra på såväl det fossildrivna kapitalistiska systemet som överbefolkningen. Det är inte troligt att vi kommer att lyckas särskilt bra med detta, men det är lik förbannat vad som måste försökas.

Roten till det onda 2

Fossila bränslen

Kanske är det varken överbefolkningen eller tillväxtkapitalismen som är ”roten till det onda”, den grundläggande orsaken till klimatkris, hotad biologisk mångfald, m.fl. miljöproblem. Detta epitet förtjänar i stället, fick jag påpekat för mig av en god vän, de fossila bränslena, eftersom de möjliggjort tillväxtkapitalismens exponentiella expansion, vilken i sin tur möjliggjort den exponentiella ökningen av Jordens befolkning. (Tilläggas bör, att fossila bränslen också är roten till mycket gott; framgångsrik fattigdomsbekämpning, för att ta ett exempel.)

Inte många skulle protestera mot följande yttrande: Den industriella revolutionen var och är beroende av människornas geniala uppfinningsrikedom. Men denna uppfinningsrikedom hade inte varit i närheten att nå de resultat den fick utan grundläggande och avgörande hjälp av de fossila bränslena, framför allt kol och olja. 

Vi är i stort sett blinda för vilken oerhört effektiv energikälla oljan är. Den har dessutom funnits i enorma mängder och varit extremt billig och lätt att transportera och använda. 1 fat olja, ca 160 liter, kan omvandlas till 70 kwh och kostar cirka 500 kronor. Världen förbrukar 85 miljoner fat olja per dag, 30 miljarder fat per år. 

För att en människa ska generera lika mycket energi som finns i ett fat olja genom eget arbete, exempelvis genom att trampa en träningscykel, måste hen hålla på i 11 år! En genomsnittsamerikan förbrukar idag ungefär 50 fat olja om året. Översatt till mänskligt producerad energi är det likvärdigt med att varje individ har en hemlig armé av 500 ständigt slitande hjälparbetare.

Hela vårt materiella välstånd är totalt beroende av fossila bränslen. Utan fossila bränslen skulle Jorden troligen bara kunna föda cirka två miljarder människor.


5 reaktioner till “Debatt”

  1. Mycket intressant och klokt inlägg om det svåraste av allt. Jag ska bara kasta in ett inlägg om maten, där jag tror att många har en felaktig bild. Det är faktiskt småbönder som mättar drygt 70% av jordens befolkning.
    Det industriella jordbruket föder knappt 30 procent av jordens befolkning, men använder 75 procent av jordbruksmarken och är dessutom en stor klimatbov. Vi måste få ett stopp på utsläppen och satsa på småjordbrukarna – för både klimatets och matsäkerhetens skull, skriver de två Right Livelihood-pristagarna Pat Mooney och Nnimmo Bassey.
    Och så här skriver Gunnar Rundgren:
    ”Jordbruksdebatten är ofta märklig. Allra märkligast är den i frågan om hur vi skall föda världens befolkning. Det låter som om det är brist på mat i världen, som att bönderna inte riktigt hinner med, och att vi måste driva ett resurskrävande industrijordbruk. Men det är helt fel. Det som reglerar hur mycket mat som finns och vem som får äta den är marknaden och politiska styrmedel.
    Globalt sett produceras ungefär 5600 kalorier per person på våra åkrar. Av dessa används cirka 1500 kalorier till djurfoder, knappa 1000 kalorier försvinner som avfall eller förstörs i lagring, nästan 500 kalorier används till biobränsle. Sedan avgår det mindre mängder för utsäde och till industrin. Samtidigt bidrar animalier, fisk och vilda produkter med cirka 500 kalorier. Totalt sett finns det kvar 2800 kalorier per person, vilket är långt över det genomsnittliga energibehovet. Likväl går en knapp miljard människor hungriga till sängs varje dag.”
    Så nog talar mycket för att det är en fördelningsfråga och att roten till det onda allra mest är kapitalismen och rovdriften på natur och människor?
    Därmed inte sagt att vi kan bli hur många som helst, det problemet måste också tacklas.
    Men jag tycker det ger en strimma av hopp att de inte nödvändigtvis är de storskaliga och mest fossilberoende metoderna som är mest effektiva. I synnerhet inte på lång sikt.

    1. Läser med intresse Maritas inlägg. Jag tror hon är bättre inläst på vissa saker, framför allt detta med jordbruk och matförsörjning förstås. Jag drar slutsatsen att jag bör studera och läsa på; är dåligt insatt i vad Pat Mooney och Nnimmo Bassey talar om, kastade alldeles nyss för första gången ett öga på Gunnar Rundgrens blogg Trädgården Jorden.

      Men likväl, lik förbannat helt enkelt: Skulle det verkligen inte utgöra ett problem att vi blivit tre gånger fler på Jorden bara under min livstid? Skulle det inte ens spela någon roll? Är det ändå inte väldigt “humanistiskt” att inte fundera över, kanske till och med oroa sig över, följande situation – jag citerar från Natursidan.se:
      “Av världens alla däggdjur utgör människan 36 procent och våra boskap hela 60 procent. Enbart 4 procent av alla däggdjur är med andra ord vilda. Mänskligheten påverkan på övriga världen är enorm. Sedan vår civilisation skapades har 83 procent av alla däggdjur försvunnit. 50 procent av dem enbart de senaste 50 åren.
      En liknande utveckling ses för världens fåglar. 70 procent utgör idag av höns, kycklingar och andra fåglar som föds upp av människor. Enbart 30 procent av världens fåglar lever vilt.”

      Tilläggas bör att siffrorna gäller biomassa, inte antal arter eller individer.

      Sen kan man naturligtvis hävda att det är hyperkapitalismen som är boven i detta drama och inte överbefolkningen i sig. Jag menar alltså att det är både och, men att varken det ena eller det andra varit möjligt utan den ofantligt rika tillgången på flödande, billig energi i form av olja och kol. Och frågan är alltså om kan och hinner ställa om till andra, förnyelsebara sätt att producera energi. Det lär ju bl.a. det ekologiska jordbruket också behöva.

      Jörgen T

  2. Hej
    Här är några av mina tankar, kanske inte helt klara ännu.

    Planeten Tellus har problem, idag pratar vi om vi ska köra bil, flyga eller inte.
    Vi pratar om flygskam, köttskam och försöker hitta snabba lösningar som inte påverkar vårt dagliga sätt att leva. Vi handlar för mycket.
    Klart att vi vill rädda miljön men inte på bekostnad av den ekonomiska tillväxten i samhället heter det bland politikerna.

    Har jag då några lösningar, jo det har jag. Kanske ganska radikala och ogenomförbara.
    Men jag tror att vi snart behöver gå samman och ta svåra beslut.

    Ska vi ha en framtid behöver vi reformera hela planeten, tänka nytt och skrota ekonomier, länder och dagens styre.

    Jag kommer nu att visa på flera problem, tankefunderingar.

    1. Batterier.
    Batterier är inte lösningen på klimatkrisen, vi har en klimatkris, det förnekar jag inte.
    De är dyra och miljöovänliga att producera, det kräver stora utbyggnader av elnät och elkraft om alla ska köra elbilar.
    Problemet är också att det finns inte tillräckligt med kobolt och litium så att alla kan ha elbil.
    Vi skulle behöva hitta en ny kraftkälla.
    Och då kan vi ju inte stänga ner kärnkraft.

    2. Tåg.
    Det är miljövänligt att åka tåg så länge tåget drivs av grön el vilket det inte görs utanför Sverige.
    Men om tåg ska fungera behöver vi bygga ut nätet i stor skala.
    Och från tågstationen behöver vi ändå någon form av bil.
    Problemet är också att norr om Stockholm finns också bebyggelse som inte har en tågstation.
    Sedan måste ju tågen gå, inte ställas in så fort det blir snö, löv, värme eller blåst.
    Se på Japan, Ryssland. Där går tågen i alla väder.

    3. Människor.
    Det är bara att inse att vi är för många människor på denna planet.
    Men den frågan pratar vi inte om för lösningen vill ingen ansvara för.

    4. Ekonomi.
    Problemet är konstant ekonomisk tillväxt, fungerar inte i längden.
    Vi kan inte leva med att ständigt köpa mer och mer, men om vi skulle sluta shoppa hur blir det då.

    5. Rymden, vi kan inte leva kvar med samma raketmotor, det måste till en helt ny teknik som tar oss ut med en helt annan fart.

    Finns nog bara två alternativ, antingen i samma spår vi lever idag där ekonomisk tillväxt är grunden och det spåret är inte hållbart.
    Där staten, kommunen, företaget och människan är egoistiska.
    Där vi måste köpa, köpa, köpa och åter köpa för att staten inte ska kollapsa.

    Sedan finns det ett annat alternativ.

    Där man jobbar för samhället, man utbildar sig i något yrke som behövs, blir tilldelad en bostad och gratis mat mot att man jobbar för samhällets bästa. Tror då att man inte behöver jobba lika mycket utan vi kan då egna oss åt egna aktiviteter som gynnar oss själva och samhället.

    1. Kloka och goda synpunkter, Robert. Men, som du också säger, inte helt lätt genomförbara i alla stycken…

  3. Det tål verkligen att funderas över – att människoliv plötsligt är heliga och att de ekonomiska hjulen i princip tillåts stanna för att rädda gamla människor. När det gäller flyktingar på Medelhavet eller i Idlibprovinsen eller i Jemen t ex har det ju varit helt annat ljud i skällan.
    Kan det vara så att politiker för en gångs skull bestämmer och inte den s k marknaden? Och varför bestämmer politiker på det sättet? Kanske är det rädslan, det okända, det okontrollerbara som inte ens drösavis med pengar kan köpa en fri från?
    Men röster från marknaden/kapitalet börjar ju nu ifrågasätta. Börskrascher skriver du om. Är det något att bry sej om egentligen? Uppblåsta låtsaspengar som rätt vad det är blir mindre uppblåsta….
    Riktigt intressant är vad som händer när vi förhoppningsvis tagit oss igenom denna pandemi med livet i behåll. Den optimistiskt lagde hoppas förstås på att mänskligheten lärt sej en läxa och ser att det går att låta bli att flyga, att förändringar är möjliga etc etc. Är man lite mer pessimistisk till sin natur så tänker man att ekonomin måste snurra igång extra fort och mycket, för att ta igen det som ”förlorats”. Och kanske att många förväxlar en planerad omställning med det kaos som pandemin tvingade fram. Spekulera kan man. Men det klart att det finns bra och kloka lösningar. Läs t ex Johan Ehrenberg i Dagens Etc , idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *