Midsomrig minipromenad

Vid en pliktskyldigastig, svettig liten promenad i Borås fula omgivningar beskådades oförmodat ett och annat (inte minst det senare) av intresse (högerklicka och välj “Öppna bild i ny flik” vid behov).

Ett par gröneligröngröna midsommarvippor motljusade sig i dunklet:

En midsommarskalis förlustade sig i vädden:

Och hupp i hilvete! Fick bevittna något mycket sällsynt. En slända av trolltyp tog sig upp ur gölen (på vars botten hon säkerligen tillbringat vintern) (se längst åt höger bildkant), för att därefter genast flyga bort när hon såg hur eländigt det var med allting.

Men de åttabenta midsommarspindlarna spunno oförtrutet vidare på sina nät. Dock höllo de sig försiktigtvis undan för tvåbeningens blickar.

Kurre ekorre, han med den långa ludna svansen, iakttog allt från upphöjd skådeplats. “Vad i helvete har du här att göra, din urbota tvåbening!” tycktes han muttra där han överlägset kikade ned på den gamle anakronisten från sin planterade risgran.

En avundfluga (grön av avund) behagade överglänsa det mesta i cirka två sekunder. En spetslångrövad stekel slog ned på ett blad. “Saliga äro de spetslångrövade, ty de kunna skita prick i trånga utrymmen”, som de så förnumstigt omskrives på mors gamla bibelblad.

Den åldriga skogssnuvan bidade lugnt sin tid i daglegan, i väntan på nattens orgiastiska blogsugarexcesser.

Trötta av skådespelet gingo vi hemåt, mamma and och jag. Ungtelningarna fingo snällt följa med (obs., bonusbarn, fadern okänd).

Ett ointressant inlägg

Det slog mig plötsligt att ni säkert ger fullständigt fan i om Soggy Bees spelar progglåtar eller inte. Eller hur? Och ja, vad spelar det strängt taget för roll? I vilket fall som helst är svaret nej, vi är inget proggband och vi låter knappast som ett sådant heller. De flesta av våra texter är på engelska, på proggens tid var språket svenska. Och framför allt: det finns sällan någon tydlig politisk laddning i våra texter – än så länge, är bäst att tillägga. Det är mest existentiellt, kärlek och liknande.

J.T. & The Soggy Bees – ett proggband?

Enligt vissa uppgifter (obekräftade) skulle J.T. & The Soggy Bees låta som ett proggband. I som läsen dessa rader, många av er, misstänker jag, var med när det begav sig, då på 70-talet, och vet vad s.k. proggmusik var för något. Nu är frågan: låter de beramade Sunkbina som ett modernt (hm, nåja…) proggband?

Diskussionen härrör sig från vår spelning på Högskolan i Borås i torsdags förra veckan. Därför återges nedan låtlistan för detta succéartade gig. Tänker mig att flera av Er har hört någon eller några av dessa låtar tidigare (live eller på Spotify), och därmed har förutsättningar att bedöma deras eventuella progg-potential (flera av låttexterna finns här). Jag lovar att återkomma med mina egna åsikter i frågan, men först vill jag fråga Er, kära läsare: Evad sägen I om detta spörsmål?

Låtlista för spelningen på Högskolan:

Albatross
Catch Your Dreams
Putin Shootin’ Blues
Fearless
Cry Once More
Fire
Mercy
Tidigt på morgonen

Poesins lockelsekraft?

Roamade runt på min dator och stötte på följande lilla dikt:

Jag har en diktbok som är din
Den väntar på dig i mitt krypin
Nu tänkte jag bara fråga dig
Ska jag behålla den eller ej?

Jag har en bok som jag har gömt
Det är din bok som du har glömt
Och var jag bor känner du nog till
Kom hit och leta ifall du vill

Kom hit och leta en vacker dag
För du är vacker och jag är svag
Jo, jag är svag för din blick är blå
Kom hit och hämta din bok ändå

Och jag började fundera. Förr i tiden var det ju etsningar (alternativt frimärkssamling) man lockade med när man hade lockande (ev skumma…) avsikter. Vad kör man med idag? undrar jag. Duger det verkligen med en “diktbok” för att uppnå syftet? Låter det inte bara lite nördigt dumt, så där?

För övrigt är det lilla poemet ovan en travesti på en inte särskilt känd visa. Är det nån som minns vad den hette? Ledtråd: lockvaran (åteln, typ) var där ett armband, om jag inte missminner mig. Och vem hade gjort låten och framförde den, en gång när det begav sig?

Balladen om Lille Jon och skön Esmeralda

Jo, jag är skyldig er den svenska versionen av Little Musgrave (se tidigare inlägg). Innehållet i stort finns med, som ni kan se om ni jämför med den engelska texten – mutatis mutandis. Har försökt efterlikna stilen i en medeltida ballad; en hel del arkaiserande vändningar och uttryck förekommer. En medeltida ballad är alltså en en lång, berättande visa, med omkväde (refräng). (Har inget att göra med det som kallas “ballad” idag; ungefär i betydelsen “långsam, vacker låt”.)

Kan också vara givande att jämföra de litterära grundformerna vers och prosa. I inlägget Själva storyn har jag återgett händelseförloppet på prosa, dvs. som sammanhängande text, mening för mening. Nedan får ni berättelsen på vers (korta rader, ofta rytmiskt strukturerad); traditionell, slutrimmad vers till på köpet. Samma innehåll, men skillnaden i ut-/intryck är enorm, eller hur? Nu har jag visserligen till på köpet roat mig med att författa prosaberättelsen på lite vulgär, folklig prosa så där, medan låttexten på vers faktiskt är menad att vara på allvar. Dessa faktorer gör att vers- och prosaversionerna skiljer sig ännu mer åt än vanligt i det här fallet.

Balladen om Lille Jon och skön Esmeralda har en egen melodi. Tyvärr existerar ingen inspelning av denna än så länge (kommer så småningom). Men Únderfúnder (Marita P och jag) har framfört den offentligt en gång, på Uddebo byfest 12 juni (succé…).

Balladen-om-Lille-Jon-o-skön-Esmeralda-text

Esmeralda, “sammetsskönsta dam, en månens fe”