Inga luftslott Men en kärlekens och drömmens jordkoja vill jag bygga med dig
Huru skönt är icke sje-ljudet?
Ett skepp kommer lastat med sje
Med sydsvenskt ångloks-sje...
Med skitfint norrländskt skid-sje...
Med ännu finare fruntimmers-sje
Du är skönast när det skymmer...
Två själar i skön förening... visst, men varför bara själar?
Skön är förvisso själarnas pilgrimgång
Men skön är också krôppastôllens måltidssång!
(som när allas magar nynnar av mättnad...)
För att nu inte tala om skönheten i ovannämnda stôllars skötemöte...
Sju sjösjuka sjömäns sjuksköterskebehov - och omvänt
Sköterskornas sjömansbehov
Vid behov ordineras: en sjöman om dagen
i samband med måltid
eller vid sänggåendet
Skit i å sköta dig själv
men sköt gärna skiten åt andra
Se där: hemtjänstens credo
Ack ja, alla sköna, skira, sköra människor –
– Som skitar ner överallt!
som stjälper hela vår sköna jord
Skyldiga eller icke skyldiga?
– SKYLDIGA!!!
Men ändå icke...
Låt oss sjunga sköna skälvande sånger
om så ingen gitter svara
för alla oss skira, sköra
på mänskoskeppet Aniara...
Albatross
Albatross mäter oceanens vidd
med väglöst, tidlöst mått.
Glider motståndslöst
mot motvinden,
den dånande, vinande.
Kommer från Kap Horn i fjärran väster,
i lättjefulla spiraler på väg
mot det stormomflutna Kap Horn i öster,
cirklar runt södra polen
in the roaring forties,
ursprungslöst,
mållöst.
Nuddar Påskön,
gör en avstickare till Tristan da Cunha,
betraktar med neutral blick
sin egen födelses klippa,
passerar utan ansträngning
Macquarietröskeln,
överkorsar utan ängslan
Sydpolarbäckenet;
villkorslöst viljelöst
vilar på vingarna
dit vinden vill
eller inte vill
vilar.
Blott den som förstått
göra levandet till skön konst
vilar motståndslöst
i mollhård motvind.
Annorlundaland
I Annorlundaland
hoppar bilarna jämfota på gatan
och flygplanen proppar igen
flodhästarnas gap
Där byter man till sig
en prickig fot
mot ett knökat diskotek
I landet Annorlunda
ryter mamma mygg bestämt
till sin lejonson:
Håll klaffen!
I lundalandet Annor
bryter drakarna fredligt sitt bröd
för att i nästa sekund
flåsa eldigt rakt i ansiktet
på alla förbipasserande
ängsliga gamla tanter
I landet Annorlunda
snusar min älskade
lugnt och tryggt
på min arm
om natten
Bofink
Kongenial
med den krispiga vårmorgon i april
i vilken den framförs
är bofinkens smattrande drill;
katedraliskt ekande
mellan tallstammarna –
med knorr på slutet
Drapa – småländskt hjälteepos, mestadels på hexameter och elegiskt distikon – eller Livet är en fest
Dagen fördunklades sakta, ren anades stundande natten
Gislaved, småländska metropolen, till vila sig redde
Icke så vår Athos, ej Portos, ej Aramis heller
Samman med D’Artagnan de sutto, vännerna såta
Samlade alla kring hyresrumsbordets vanskliga skiva
Damer dem lekte i hågen, damer med doftande barmar
Damer med vällustigt snidade spriror och ivriga midjor
Ack huru luften står tät omkring dem av ungmanlig åtrå
Dock, innan Venus och Afrodite de kunna betvinga
Bacchus med idelt dubbelöl spetsat med Vikingavatten
Ovansklig dyrkan och vördnad de fromt vilja betyga
Portos lyfter mot småländska natthimlen skummande ölet:
”En för allas skål, och därtill allas för en!
Död åt var frimickel-torrboll! Leve Bacchus och Venus!”
Glas efter glas efter glas de tömmer i ungdomlig hybris
Livslust! Världen flödar av vin och villiga flickor!
Vällustrusiga vacklade vännerna därefter hän mot
Nissans tjusande stränder. Oemotståndliga var de
Säkert i egna ögon, dock knappast i resten av världens
Framme vid danshaket Riverside samfällt de rusiga vrålte:
”Porten låt upp! Här komma de swänske med buller och bång!” skrek
Athos, Portos, Aramis, pep i extas D’Artagnong, ”se
Hit alla Veneri systrar, skåden mandom med fjong!”
Strax man kunde beskåda hur vilt uti dansernas virvlar
Damer de sökte betvinga, vid gommen lådde ej tungan
Konversation sprituell: ”Mycket folk, bandet är bra
Varmt eller hur, min sköna, hur vore att ta sig en nypa
luft?” förföriskt hördes lalla de tre musketörer
”Usch, med dej? Ack nej!” samfällt damerna svarte …
- - -
Sorgligt, oändligen sorgligt, grymt det är att förtälja
Alla förhoppningar sveks Ingen följde dem hem
Fyllda av hopp drog de ut, men vände i ruelse åter
Bitterhets beska drank Bakfyllans surliga stank –
”Men, stor sak! Om en vecka!” de utbrista rörande ense,
”då bullrar var musketör, då brinner hoppet igen!”