Dikter

tågmagi
vi var på VÄG (PAUS) – tänkte Överge LANdet
satte HOPPet på TÅget, tänkte SLIta BANdet
vad det GÄLLde? FRIheten som LUFfande nomAD
rulla UT ur KöpenHAMN, tror FAN man var GLAD
det var SVART NATT, men det KÄNdes som GRYning
som att SURfa på VÄRLdens MAXade DYning
var i VARgens TIMme, vackla UT i korriDOren
kolla UT genom Rutan, på LJUsen, på VÅren
det var RÖda BLÅa osså GUla LJUS
det var GUD i BRALlan, det var FRIhetens SUS
KILlen vid min SIda han var ELva BAST
han sa: FARsan du är CAPtain så kan JAG jobba GAST
jag sa: ICke sa NICke vi JAMmar tillSAMmans
TVÅ gånger WOW o JÄVlar anAMma
vi ska SMUla de VERKlighetens DIMmor till MOS
med DRÖM-KalASHnikov och LONG gone BLUES!
kunde LE, SE mot den FRIa horisONTen
KROSsat det förFLUTna, den JÄVla gamla DRONten
ÄVentyr magI HIMlen om HÖRnet
LIvets KROna, men Utan TÖRnet
BOLlen var SANnerligen RUND mina VÄNner
kan ni LUra på ett ÖGonlock hur OFta ni KÄNner
er som ETT med STRÖMmen med FLOden med LIvet
som om ALLT ni VÄLjer är det BÄSta – GIvet
JO, jag VET, det KOMmer nån GÅNG
men desseMELlan är LIvet en LÅNG kall SÅNG
så MÅNGa som TVIVlar, så FÅ som TROR
och LIvet pasSERar, man SITter och GLOR
man är SUR man är STEL man är VRÅNG man är LÅG
tja, VAD kan jag SÄga: åk TÅG, åk TÅG!

om-hur-ensmahetsilskan-mognade

Nyliberalismisk-raaap-facit

Inga luftslott

Men en kärlekens
och drömmens
jordkoja
vill jag bygga 
med dig
Huru skönt är icke sje-ljudet?


Ett skepp kommer lastat med sje
Med sydsvenskt ångloks-sje...
Med skitfint norrländskt skid-sje...
Med ännu finare fruntimmers-sje


Du är skönast när det skymmer...
Två själar i skön förening... visst, men varför bara själar?
Skön är förvisso själarnas pilgrimgång
Men skön är också krôppastôllens måltidssång!
(som när allas magar nynnar av mättnad...)


För att nu inte tala om skönheten i ovannämnda stôllars skötemöte...
Sju sjösjuka sjömäns sjuksköterskebehov - och omvänt
Sköterskornas sjömansbehov
Vid behov ordineras: en sjöman om dagen
i samband med måltid
eller vid sänggåendet


Skit i å sköta dig själv
men sköt gärna skiten åt andra
Se där: hemtjänstens credo


Ack ja, alla sköna, skira, sköra människor –
– Som skitar ner överallt!
som stjälper hela vår sköna jord
Skyldiga eller icke skyldiga?
– SKYLDIGA!!!
Men ändå icke...


Låt oss sjunga sköna skälvande sånger
om så ingen gitter svara
för alla oss skira, sköra
på mänskoskeppet Aniara...

Albatross


Albatross mäter oceanens vidd
med väglöst, tidlöst mått.
Glider motståndslöst 
mot motvinden, 
den dånande, vinande.
Kommer från Kap Horn i fjärran väster,
i lättjefulla spiraler på väg 
mot det stormomflutna Kap Horn i öster,
cirklar runt södra polen
in the roaring forties,
ursprungslöst,
mållöst.


Nuddar Påskön,
gör en avstickare till Tristan da Cunha,
betraktar med neutral blick
sin egen födelses klippa,
passerar utan ansträngning
Macquarietröskeln,
överkorsar utan ängslan
Sydpolarbäckenet;
villkorslöst viljelöst
vilar på vingarna
dit vinden vill
eller inte vill
vilar.


Blott den som förstått
göra levandet till skön konst
vilar motståndslöst
i mollhård motvind.
Annorlundaland


I Annorlundaland
hoppar bilarna jämfota på gatan
och flygplanen proppar igen
flodhästarnas gap
Där byter man till sig
en prickig fot
mot ett knökat diskotek
I landet Annorlunda
ryter mamma mygg bestämt
till sin lejonson:
Håll klaffen!
I lundalandet Annor
bryter drakarna fredligt sitt bröd
för att i nästa sekund
flåsa eldigt rakt i ansiktet
på alla förbipasserande
ängsliga gamla tanter


I landet Annorlunda
snusar min älskade
lugnt och tryggt
på min arm
om natten
Bofink


Kongenial 
med den krispiga vårmorgon i april
i vilken den framförs
är bofinkens smattrande drill;
katedraliskt ekande 
mellan tallstammarna –


med knorr på slutet
Drapa – småländskt hjälteepos, mestadels på hexameter och elegiskt distikon – eller Livet är en fest


Dagen fördunklades sakta, ren anades stundande natten
Gislaved, småländska metropolen, till vila sig redde
Icke så vår Athos, ej Portos, ej Aramis heller
Samman med D’Artagnan de sutto, vännerna såta
Samlade alla kring hyresrumsbordets vanskliga skiva
Damer dem lekte i hågen, damer med doftande barmar
Damer med vällustigt snidade spriror och ivriga midjor
Ack huru luften står tät omkring dem av ungmanlig åtrå


Dock, innan Venus och Afrodite de kunna betvinga
Bacchus med idelt dubbelöl spetsat med Vikingavatten
Ovansklig dyrkan och vördnad de fromt vilja betyga
Portos lyfter mot småländska natthimlen skummande ölet:
”En för allas skål, och därtill allas för en!
Död åt var frimickel-torrboll! Leve Bacchus och Venus!”
Glas efter glas efter glas de tömmer i ungdomlig hybris
Livslust! Världen flödar av vin och villiga flickor!


Vällustrusiga vacklade vännerna därefter hän mot
Nissans tjusande stränder. Oemotståndliga var de
Säkert i egna ögon, dock knappast i resten av världens
Framme vid danshaket Riverside samfällt de rusiga vrålte:
”Porten låt upp! Här komma de swänske med buller och bång!” skrek
Athos, Portos, Aramis, pep i extas D’Artagnong, ”se
Hit alla Veneri systrar, skåden mandom med fjong!”


Strax man kunde beskåda hur vilt uti dansernas virvlar
Damer de sökte betvinga, vid gommen lådde ej tungan
Konversation sprituell: ”Mycket folk, bandet är bra
Varmt eller hur, min sköna, hur vore att ta sig en nypa
luft?” förföriskt hördes lalla de tre musketörer
”Usch, med dej? Ack nej!” samfällt damerna svarte …


- - -


Sorgligt, oändligen sorgligt, grymt det är att förtälja
Alla förhoppningar sveks   Ingen följde dem hem
Fyllda av hopp drog de ut, men vände i ruelse åter
Bitterhets beska drank   Bakfyllans surliga stank – 
”Men, stor sak! Om en vecka!” de utbrista rörande ense,
”då bullrar var musketör, då brinner hoppet igen!”