Inga luftslott
Men en kärlekens
och drömmens
jordkoja
vill jag bygga
med dig
Huru skönt är icke sje-ljudet?
Ett skepp kommer lastat med sje Med sydsvenskt ångloks-sje... Med skitfint norrländskt skid-sje... Med ännu finare fruntimmers-sje
Du är skönast när det skymmer... Två själar i skön förening... visst, men varför bara själar? Skön är förvisso själarnas pilgrimgång Men skön är också krôppastôllens måltidssång! (som när allas magar nynnar av mättnad...)
För att nu inte tala om skönheten i ovannämnda stôllars skötemöte... Sju sjösjuka sjömäns sjuksköterskebehov - och omvänt Sköterskornas sjömansbehov Vid behov ordineras: en sjöman om dagen i samband med måltid eller vid sänggåendet
Skit i å sköta dig själv men sköt gärna skiten åt andra Se där: hemtjänstens credo
Ack ja, alla sköna, skira, sköra människor – – Som skitar ner överallt! som stjälper hela vår sköna jord Skyldiga eller icke skyldiga? – SKYLDIGA!!! Men ändå icke...
Låt oss sjunga sköna skälvande sånger om så ingen gitter svara för alla oss skira, sköra på mänskoskeppet Aniara...
Albatross
Albatross mäter oceanens vidd med väglöst, tidlöst mått. Glider motståndslöst mot motvinden, den dånande, vinande. Kommer från Kap Horn i fjärran väster, i lättjefulla spiraler på väg mot det stormomflutna Kap Horn i öster, cirklar runt södra polen in the roaring forties, ursprungslöst, mållöst.
Nuddar Påskön, gör en avstickare till Tristan da Cunha, betraktar med neutral blick sin egen födelses klippa, passerar utan ansträngning Macquarietröskeln, överkorsar utan ängslan Sydpolarbäckenet; villkorslöst viljelöst vilar på vingarna dit vinden vill eller inte vill vilar.
Blott den som förstått göra levandet till skön konst vilar motståndslöst i mollhård motvind.
Annorlundaland
I Annorlundaland hoppar bilarna jämfota på gatan och flygplanen proppar igen flodhästarnas gap Där byter man till sig en prickig fot mot ett knökat diskotek I landet Annorlunda ryter mamma mygg bestämt till sin lejonson: Håll klaffen! I lundalandet Annor bryter drakarna fredligt sitt bröd för att i nästa sekund flåsa eldigt rakt i ansiktet på alla förbipasserande ängsliga gamla tanter
I landet Annorlunda snusar min älskade lugnt och tryggt på min arm om natten
Bofink
Kongenial med den krispiga vårmorgon i april i vilken den framförs är bofinkens smattrande drill; katedraliskt ekande mellan tallstammarna –
med knorr på slutet
Drapa – småländskt hjälteepos, mestadels på hexameter och elegiskt distikon – eller Livet är en fest
Dagen fördunklades sakta, ren anades stundande natten Gislaved, småländska metropolen, till vila sig redde Icke så vår Athos, ej Portos, ej Aramis heller Samman med D’Artagnan de sutto, vännerna såta Samlade alla kring hyresrumsbordets vanskliga skiva Damer dem lekte i hågen, damer med doftande barmar Damer med vällustigt snidade spriror och ivriga midjor Ack huru luften står tät omkring dem av ungmanlig åtrå
Dock, innan Venus och Afrodite de kunna betvinga Bacchus med idelt dubbelöl spetsat med Vikingavatten Ovansklig dyrkan och vördnad de fromt vilja betyga Portos lyfter mot småländska natthimlen skummande ölet: ”En för allas skål, och därtill allas för en! Död åt var frimickel-torrboll! Leve Bacchus och Venus!” Glas efter glas efter glas de tömmer i ungdomlig hybris Livslust! Världen flödar av vin och villiga flickor!
Vällustrusiga vacklade vännerna därefter hän mot Nissans tjusande stränder. Oemotståndliga var de Säkert i egna ögon, dock knappast i resten av världens Framme vid danshaket Riverside samfällt de rusiga vrålte: ”Porten låt upp! Här komma de swänske med buller och bång!” skrek Athos, Portos, Aramis, pep i extas D’Artagnong, ”se Hit alla Veneri systrar, skåden mandom med fjong!”
Strax man kunde beskåda hur vilt uti dansernas virvlar Damer de sökte betvinga, vid gommen lådde ej tungan Konversation sprituell: ”Mycket folk, bandet är bra Varmt eller hur, min sköna, hur vore att ta sig en nypa luft?” förföriskt hördes lalla de tre musketörer ”Usch, med dej? Ack nej!” samfällt damerna svarte …
- - -
Sorgligt, oändligen sorgligt, grymt det är att förtälja Alla förhoppningar sveks Ingen följde dem hem Fyllda av hopp drog de ut, men vände i ruelse åter Bitterhets beska drank Bakfyllans surliga stank – ”Men, stor sak! Om en vecka!” de utbrista rörande ense, ”då bullrar var musketör, då brinner hoppet igen!”
