Spindligt

När jag höll på och förbereda mig för fotokvällen på Abecita nästa torsdag, blev jag så glad över att jag, oväntat, lyckades identifiera ett par mysiga spindlar som jag fotade i Ecuador. De här två nämligen:

Och vet ni vad de heter? Gissar att ni inte. Jo, det är en Amazon Thorn Spider och en Pinktoe Tarantula. Jag menar, bara en sån sak.

Spindelspåret förde vidare i associationerna till Universitetet i Lund 1971-74. Där hade jag en engelsk lektor som älskade att sjunga den här låten, i vilken det förekommer en spindel, på diverse parties och andra festliga tillfällen som hon var med på.

Här är texten:

There was an old lady who swallowed a fly

There was an old lady who swallowed a fly
I don’t know why she swallowed a fly – perhaps she’ll die!


There was an old lady who swallowed a spider,
That wriggled and wiggled and tiggled inside her;
She swallowed the spider to catch the fly;
I don’t know why she swallowed a fly – Perhaps she’ll die!


There was an old lady who swallowed a bird;
How absurd to swallow a bird.
She swallowed the bird to catch the spider,
She swallowed the spider to catch the fly;
I don’t know why she swallowed a fly – Perhaps she’ll die!


There was an old lady who swallowed a cat;
Fancy that to swallow a cat!
She swallowed the cat to catch the bird,
She swallowed the bird to catch the spider,
She swallowed the spider to catch the fly;
I don’t know why she swallowed a fly – Perhaps she’ll die!


There was an old lady that swallowed a dog;
What a hog, to swallow a dog;
She swallowed the dog to catch the cat,
She swallowed the cat to catch the bird,
She swallowed the bird to catch the spider,
She swallowed the spider to catch the fly;
I don’t know why she swallowed a fly – Perhaps she’ll die!


There was an old lady who swallowed a cow,
I don’t know how she swallowed a cow;
She swallowed the cow to catch the dog,
She swallowed the dog to catch the cat,
She swallowed the cat to catch the bird,
She swallowed the bird to catch the spider,
She swallowed the spider to catch the fly;
I don’t know why she swallowed a fly – Perhaps she’ll die!


There was an old lady who swallowed a horse…
She’s dead, of course!

P.S. Ni vet väl att spindlar alltid har 8 ben, insekter bara 6. D.S.

Ingen rast och ingen ro

“När dä ena släpper så tar dä andra ve”, som Rundqvist sa i Hemsöborna för 60 år sen. Knappt har man hunnit vara en del av en utomordentligt fin fredskonsert på Wärenstams med Vilda Röster, så är det dags för nästa stora begivenhet: Fotokväll om resa till Ecuador, på Abecita torsdag 8 februari. (Tror man bör skicka ett mail dit och anmäla sig, om man vill gå.)

Förutom bilder och prat blir det, som sagt, världspremiär på två nyskrivna låtar: 1) Kalle Kolibri 2) Chimborazo.

Dessutom ges det tillfälle till att ingående studera det praktiska och pittoreska unisex-hattmodet bland ursprungsbefolkningen i Ecuador:

Succé!

Vilda Rösters konsert på Wärenstams igår blev en riktig höjdare! Absolut fullsatt; ja, cirka 60 personer fick avvisas vid entrén. De får inte ta in mer än, jag tror, 135 personer eller så, av brandskyddsskäl.

De som kom in kunde skatta sig lyckliga, de som inte kom in fick tyvärr återvända hem under gråt och tandagnisslan…

Att det skulle låta bra när låtarna väl kom igång var ingen överraskning. Men diverse “börjor” på låtarna brukar vara en svag punkt; svårt att komma igång utan tveksamheter ibland. Och framför allt: att undvika rörighet och spilltid mellan alla numren, det är inte lätt, det vet vi av erfarenhet. Rådet var: Rör er gärna (givetvis) under låtarna, men dessemellan: Stå still om du inte absolut måste flytta på dig!

Och det lyckades över förväntan! Det mesta var faktiskt riktigt, riktigt bra, med tanke på våra förutsättningar. Vi är ju trots allt glada amatörer (= sådana som älskar det dom gör…), inte professionella. Om ni inte tror mig, så fråga nån som var där så får ni höra.

Här följer lite material från konserten:

För den som vill höra hela eller delar av konserten, här en länk till Dropbox.

Fred för jorden

I morgon är det dags: Fredskonsert med Vilda Röster. Går av stapeln på konstmuseet Wärenstams, Borås. Kl 16, närmare bestämt. Fritt inträde.

Kören Vilda Röster har funnits i 40 år (jubileumskonsert senare i år, återkommer till detta). Jag har varit med i 20 av dem (tenårendåren). Kören är speciell i så måtto att den saknar ledare; ingen som står och viftar, typ. Kollektivt ledarskap råder, på gott och ont. Vidare förekommer inga notpapper, eller papper ö.h.t. (förutom enstaka smygfusktextlappar) på scen. Repertoaren skiljer sig också från den traditionellt körliga – det är mycket världs- och folkmusik från olika länder.

Konserten i morgon är en mixtur av text och musik. Texter av Tage Danielsson, Astrid Lindgren, Mats Palmqvist, Fredrika Bremer, Tomas Tranströmer, Lina Ekdahl, bl.a. Låtar av Lale, Ted Gärdestad, Wolf Bierman, Kent, Boris Vian, Maritza Horn, m.fl. Stor blandning och mångfald, men den gemensamma nämnaren är FRED.

Det talas alldeles för mycket om krig, och alldeles för lite om fred just nu.

Den låt vi inleder konserten i morgon med är Länge leve livet. Den har funnits med i Vilda Rösters repertoar sedan urminnes tider:

Texten står sig väl. Den är tidlös.

Silvermåne, stjärneglans, länge leve livet
Vackrare än någonstans, länge leve livet
Den jord där vi bor, längtar och tror, länge leve livet
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet

Svärd ska smidas om till plog, länge leve livet
Våldet härskat länge nog, länge leve livet
Det kommer en dag, stark ska bli svag, länge leve livet
Kärlek vara världens lag
Länge leve kärleken och lu
sten till livet

Alltid vill vi sjunga så, länge leve livet
Fred och framtid tror vi på, länge leve livet
När allt tycks dö ut, tiden ta slut, länge leve livet
Sjunger vi som aldrig förut
Länge leve kärleken och lusten till livet

Till alla Er som är sugna på bruna pelikaner

Håller på och jobbar med bilderna till mitt föredrag på Abecita 8 februari. Har kommit på att det nog vore en god idé att avbryta mitt talflöde då och då, genom att lägga in ett litet bildspel med musik som går av sig själv några minuter. Det funkar fint här på datorn, och säkert vid föredraget också. Men jag har inte lyckats lägga in något bildspel här på bloggen, vilket jag hade tänkt göra idag, till allas eder båtnad. Men ack nej, det sket sig, som man säger…

Så nu tänkte jag försöka med en nödlösning. Om ni går till Flickr via den här länken, så får ni tillgång till ett album med ursnygga bruna pelikaner från Ecuador.

Sen går ni tillbaka till den här sidan och sätter igång nedanstående ljudfil. Det är en sjysst låt med Tony Furtado som jag tänkte skulle ackompanjera pelikanbilderna:

När ni har satt igång musiken går ni snabbt tillbaka till pelikanalbumet på Flickr. Klicka där på ikonen som ser ut som en trekant innesluten i en fyrkant; den finns uppe i högra hörnet. Då borde bilderna i albumet visas i en följd, som ett bildspel, utan att ni behöver göra något. Skitkomplicerat, men borde funka.

För säkerhet skull, ifall ifall inte, så får ni här åtminstone en snygg pelikanbild att titta på medan ni lyssnar på musiken.

Slösande natur

Naturens första / största bud är: / slösa!

Så börjar Elmer Diktonius dikt Det väsentliga. Jag kom att tänka på dessa rader idag. Gick min vanliga promenad i det vackra vårvädret (?), vilken tangerar Kransån nära Kransmossens friluftsområde. I lördags hade naturen slösat enormt med finpenslarna. Strött lite pudersnö på varenda gren; inte missat en enda en. Det var så vackert så man kunde dö (se lördagens inlägg).

Idag, tre dygn senare, råder full islossning i Kransån, och den mesta snön är borta. Naturen har slösat igen, vräkt på med vind, regn och plusgrader dygnet runt.

Ho har enorma resurser, den där natur’n, det måste man säga. Det är ingen som helst hejd på’t; totalt hialöst.

Januarivår…

2 evenemang

Ers Undertecknad kommer inom kort att delta i två offentliga evenemang. Det handlar om äpplen respektive päron; de går inte att jämföra.

På lördag, 27 januari kl 16.00, deltar jag i konserten Fred för jorden med Vilda Röster i konstmuseet Wärenstams regi. Under namnet tenårendåren ingår jag i denna kör sedan tjugo år tillbaka.

Ni är ytterligt välkomna till Wärenstams på lördag. Passa på att före konserten se vernissagen med Olle Brandqvists verk före konserten. Vår konsert blandar text och musik på temat “fred för jorden”. Det har varit alldeles för mycket prat om krig på sistone. Motvikter behövs.

En av texterna som ingår är Tage Danielssons Råd till ett nyfött barn:

Innan du blir kapitalist
kommunist, monetarist
anarkist, marxist, fascist
terrorist, imperialist
socialist, syndikalist
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.

Det andra evenemanget är Resefoto – och lite musik! på Abecita, 8 februari, 18.30. Så här lyder presentationstexten:

Resan till Ecuador i januari-februari förra året var en av de mest givande jag någonsin gjort. Variationen var stor: Amazonas, Anderna, Stillahavskusten; storstäderna Quito och Guayaquil därtill; natur och kultur i skön blandning. Ecuador är bara hälften så stort som Sverige; tätt mellan begivenheterna m.a.o.

Riktigt magiskt blev det – om än i total andnöd – på nästan 5.000 meters höjd på vulkanen Chimborazos sluttningar. Här erbjöds en plats nära himlen, även för gamla syndare som jag… För att inte tala om det sällsamma ögonblicket när en kolibri satte sig på mitt teleobjektiv, och vi fick direkt ögonkontakt, den lille och jag. Det glömmer jag aldrig, så länge jag lever.

Om allt detta vill jag berätta i ord och bild på fotokvällen den 8 februari. Och om de där två särskilt magiska tillfällena har jag gjort två låtar, som får världspremiär på Abecita. Ser verkligen fram emot att ”återvända till brottsplatsen”; det är fyra och ett halvt år sen min förra fotokväll, om Falklandsöarna, hela sex år sen temat var ”Jorden runt utan att flyga”.

Foto: Lars Pettersson

Vackert som en hemlighet…

Tänk vilket otroligt detaljarbete… På hela marken, på varje sten och gren, på varenda liten kvist…

Vackrare än så här blir det inte. Kung Bore (minns John Pohlman) håller stånd. Men jag har hört glunkas att Gumman Tö är på gång…

Tvärtom

Efter en vit vecka utan ett uns alkohol i huset, tyckte jag jag förtjänade några smutt på en flaska rött ikväll. Tänkt och gjort, jag tog mig ner till fredagskaotiska ICA Maxi:s och The System’s kombinerade parkeringsplats. Örade in på The Bolaget, tilltalade oförskräckt en småsnorkig (tror jag, fast hon visade inte det mot mig direkt) expedit och frågade om de hade vin nr 20045, 2611 eller 2537? Dessa hade jag fått tips om per nätet som kloka, ytterst prisvärda val för blott 61 lusidorer per styck.

Naturligtvis hade System Åhaga, Trandögatan, inget av dessa prismässigt finsmakiga viner, nejdå. Då sade jag till fröken (fru?) Snork: Skulle du då istället kunna hjälpa mig att finna ett par enligt din mening goda röda? Nånog, svarade hon, i vilken prisklass? Till vilken mat? Osv. På dessa spörsmål hade jag inga svar. De ska vara goda, väl drickbara, helt enkelt, genmälde jag.

Nåväl, till slut hade vi (hon) ändock funnit ett par vettiga märken, som jag accepterade. Men, sade jag då, till min förvåning: Om du finge välja? Har du då nåt rektit personligt val att rekommendera? Nja, då måste vi nog upp ett par hundralappar i pris, mälte hon (småsnorkigt). (De viner vi valt betingade ett cirka hundralappenpris.) Oj, svarte jag, är du en så avancerad vinsnobb!?

Jomenså, trotsalledem, fortsatte jag. Visa mig nåt! Show me what you got! Som de tjatiga, r-bräkande amrikanarna säger. Då går vår expeditrissa med raska steg till hyllan där Black Stallion-vinerna står. Den här, säger hon, den gillar jag. Och pekar på en Black Stallion Cabernet Sauvignon från 2020. Ok, säger jag, vi byter ut en av de tidigare valda mot den här. Tycker mig i all hast skymta priset 201 riksdaler och tänker att va fan, det får la gå för en gångs skull. Snabbt och nonchalant genom kassan. Tänker inte på priset. Det är ju ändå blott bananrepublikkronor av intet eller föga värde det handlar om. Hemma upptäcker jag via datorn att flarran ifråga belöper sig på det absurda priset 291 spänn! Det dyraste rötjut jag nånsin inhandlat!

Nyanserad, mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, plommon, ceder, mörk choklad, fikon, örter, kaffe och vanilj.

Nåja. Men den var jäkligt god faktiskt…

Jag ska beställa de där tre 61-kronorsvinerna och jämföra…

Produktbild för Black Stallion
Obs! Min flaska var av årgång 2020, inte 2025.

Vintervatten

Om så i gasform, flytande eller fast form – vatten är alltid intressant och livgivande; utan vatten inget liv. Det tycker nog den här lille gynnare också:

Han har mycket vackert att titta på i omgivningarna. Men jag känner på mig att han inte har tid eller intresse för dylikt.

P.S. Vem är det här?