Min Blogg

Tjat tjat tjat…

Jo, jag vet. Jag har orerat om romantikens blå blomma förut (se tidigare inlägg 1 och 2). Men det kan inte hjälpas. Det är mig ett angeläget ämne (ja, så illa är det…). Och det finns i och för sig förvisso olika nyanser av blå.

Se även Into Harmonious Blues. Blues står här inte för något vemod; det är helt enkelt en påhittad pluralform av blue, olika sorters blå färg alltså.

Blåblommor av romantisk typ

En del växer och frodas, andra biter i gräset…

Zilpzalp

Den här lille gynnaren är en zilpzalp som jag stötte på på min promenadrunda idag. Jaja, den heter gransångare på svenska; lite löjligt, tycker jag. Gransångare heter den bara för att liksom koppla ihop den med lövsångaren. De bägge arterna ser väldigt lika ut nämligen; gransångaren har oftast mörka ben och lövsångaren ljusa, annars är de till förväxling lika (man kan jämföra med bär, som också kan vara jäkligt lika varandra). Och det är inte alls så att gransångaren håller till i granar speciellt mycket. Så det är inte därför den heter som den heter.

Men de låter förstås helt olika. Gransångaren heter zilpzalp på tyska bara för att den låter så när den sjunger. Det är ett onomatopoetiskt, alltså ljudhärmande, namn.

Klicka på länken så får ni höra hur vackert zilpzalpen zilpzalpar.

Till kritiken av helgonen

På mänsklighetens tid fanns helgonen. Karaktäristiskt för helgonen var att de räddade livet på någon promille av mänskligheten i dyfte att hos resten av mänsklighetens orsaka svåruthärdliga känslor av otillräcklighet, dåligt samvete och självhat. För att rädda mänskligheten från den skada som helgonen jämt åsamkade den, fanns en sorts martyrer som jobbade tvärt om: de förstörde livet för ett begränsat antala människor så att det stora flertalet skulle kunna känna sig nöjda och tillfreds med sig själva igen. Denna sorts martyrer kallades för ”fuck-ups” eller ”riktiga jävla stolpskott”.

Isabella Nilsson, En bok för ingen (2022)

I’m With Her

Today I’ve wandered beyond my interior walls
Run my hand through my thinning grey hair

Fritt efter Paul Simons The Obvious Child, låt på albumet The Rhythm of the Saints.

Det som föranledde vandringen bortom mina inre murar var att jag kom att lyssna på I’m With Her, en sång- och speltrio bestående av Sarah Jarosz, Sara Watkins och Aoife (uttal i:fi) O’Donovan. Lyssna (högt, gärna med lurar) så förstår ni bättre:

The Obvious Child

Well I’m accustomed to a smooth ride
Or maybe I’m a dog who’s lost its bite
I don’t expect to be treated like a fool no more
I don’t expect to sleep through the night
Some people say a lie’s a lie’s a lie
But I say why
Why deny the obvious child?
Why deny the obvious child?And in remembering a road sign
I am remembering a girl when I was young
And we said these songs are true
These days are ours
These tears are free
And hey
The cross is in the ballpark
The cross is in the ballparkWe had a lot of fun
We had a lot of money
We had a little son and we thought we’d call him Sonny
Sonny gets married and moves away
Sonny has a baby and bills to pay
Sonny gets sunnier
Day by day by day by dayWell I’ve been waking up at sunrise
I’ve been following the light across my room
I watch the night receive the room of my day
Some people say the sky is just the sky
But I say
Why deny the obvious child?
Why deny the obvious child?Sonny sits by his window and thinks to himself
How it’s strange that some rooms are like cages
Sonny’s yearbook from high school
Is down from the shelf
And he idly thumbs through the pages
Some have died
Some have fled from themselves
Or struggled from here to get there
Sonny wanders beyond his interior walls
Runs his hand through his thinning brown hairWell I’m accustomed to a smoother ride
Or maybe I’m a dog that’s lost his bite
I don’t expect to be treated like a fool no more
I don’t expect to sleep the night
Some people say a lie is just a lie
But I say the cross is in the ballpark
Why deny the obvious child?Woooooh, woooh ho wooooh
Wooooh hoo wooooh
Wooooh hoo…

Varböld

Nu har äntligen det ungerska folket stuckit hål på den magyariska varbölden. Denna formulering for omkring i huvudet på mig i morse (redan i sängen), när jag sett nyheten om oppositionens jordskredsseger i det ungerska valet.

Fy fan, vad skönt. Tänk bara: Viktor Orbán, denna ständiga nagel i EU:s öga, denne förrädare mot det tappert kämpande Ukrainas sak, denne kollaboratör med mördarsvinet Putin i Ryssland, denna envisa gubbjävel kraftfullt stöttad av den sinnesrubbade Trump i USA… Så utomordentligt tillfredsställande att Viktor äntligen fått ordentligt på tafsen!

Sen bleknade jag en smula, typiskt eftertankskrank…

Det ”ungerska folket”? Kan man verkligen tala om ett ungerskt folk? Det är ju en tankekonstruktion, en grov generalisering. De som bor i Ungern är med säkerhet väldigt olika typer. Alldeles alla stödde inte varböldshålstickandet. Skitstövelhalten är förvisso densamma där som här; som i alla s.k. länder, osv. Nej, jag är skeptisk till att tala om ”folket” hit och folket dit…

Och var, vad betyder ordet var egentligen? Det kan vara 1) ett frågande adverb, som i Var är Viktor?; 2) ett pronomen, som i i var mans mun; 3) ett substantiv, med betydelsen ”grumlig, gulaktig vätska i inflammerad vävnad”; 4) ett substantiv, med betydelsen ”överdrag till kudde”; 5) ett substantiv, med betydelsen ”en sorts fisk, piggvar t.ex.”; 6) ett ålderdomligt adjektiv, med betydelsen ”skygg, vaksam, försiktig”; 7) ett verb i preteritum- / imperfektform av infinitiven ”vara”.

Var är helt enkelt ett rekord-homonymt ord, vars innebörd bestäms av den (syntaktiska) kontext det används i. Nu var (!) det naturligtvis alternativ 3 ovan jag avsåg med min morgonpigga formulering. Inte så svårt att gissa i och för sig, sammankopplat med substantivet böld som det var (!), men ändå, men vet aldrig. Missförståndspotentialen visavi skriftspråkliga uttryck är enorm, det vet jag av egen erfarenhet.

Ok, så vad består då den där grumliga, gulaktig vätskan av egentligen? Jo, läser jag, av “döda vita blodkroppar”, “döda bakterier” (som de döda vita blodkropparna tappert kämpat mot, får vi anta; de dog med blodkroppsstövlarna på, typ…) och ”kroppsvätska” (och vad fan är det, om jag får fråga?).

Metaforiskt sett motsvaras väl då de döda vita blodkropparna av ungrare som strukit med i kampen mot det Orbana förtrycket 2010-2026, de döda bakterierna av likaledes avlidna Fidesz-anhängare, och kroppsvätskan, ja, det är väl kanske ”det ungerska folket”, vad vet jag.

Alltnogochemedan, nu hoppas jag ni förstår vad jag menade med mitt glada utrop i arla morgonstunden!