Min Blogg

Från 11 januari till 12 februari 2019 gjorde jag en hejdundrande långresa! Det började med att jag fick syn på en märklig tripp i reseföretaget Kon-Tikis regi: en kombination av Santiago de Chile, Patagonien, Falklandsöarna och Påskön. Patagonien ligger 200 mil söder om Santiago de Chile och Falklandsöarna 50 mil öster om Patagonien. Men Påskön ligger 350 mil väster om Santiago de Chile. Verkligen en knepig hit och dit-kombination. Dessutom är det ju 1300 mil från Sverige till Chiles huvudstad…

Jag kontaktade Kon-Tikresor och frågade om jag kunde boka resan. Tyvärr, var svaret, den har legat ute på vår hemsida ett tag, men ingen har nappat. Så vi kommer att ta bort den från vårt program. Aj då, tänkte jag, tråkigt…

Men Kon-Tikiresor skröt med att de kunde skräddarsy resor åt en liten grupp eller åt enskilda resenärer. Så då bad jag dem göra detta för mig, med just ovanstående märkliga kombination av resmål i tankarna. Det gjorde de så småningom. Det var bara det att resan skulle kosta 119.000 kr, om jag minns rätt. Och det var ju alldeles för dyrt, till och med för en liten smygkapitalist som jag. Så jag tackade nej.

I stället utnyttjade jag deras upplägg, flygrutter, övernattningar etc., och ordnade resan helt på egen hand. Detta blev avsevärt billigare, men också knöligare förstås. Att resa ensam till exotiska resmål kan liknas vid ett krävande arbete; det är så mycket man ska komma ihåg och hålla koll på alldeles själv.

Men ensamresande kan också vara alldeles underbart. Det ger ett djup åt allt, på gott och ont, som man sällan får på en gruppresa där man pladdrar med medresenärerna hela tiden, och där allt är bekvämt ordnat i någon researrangörs regi.

Resan till Santiago de Chile, Patagonien, Falklandsöarna och Påskön är en av mina mest minnesvärda resor någonsin. Ni kan läsa allt om den på min reseblogg The Penguin Connection, om ni är intresserade. (Klicka på “Fler inlägg” längst ner på sidan så kan ni följa hela resan (om än baklänges).) Jag hänvisar också till Mina Föredrag, här på hemsidan.

Allihopa gjordes i mångt och mycket för pingvinernas och albatrossernas skull… Därför länkar jag till två låtar som tillkom med inspiration från ovanstående resa (klicka på låttiteln):

Vår 40-årskonsert på Sinnenas hus igår blev en hejdundrande succé! Fråga vem som helst som var där, om ni inte tror mig. Folkligt, festligt och fullspikat, som farsan brukade säga. Inte nog med att vi sjöng bättre än någonsin, dessutom voro vi koreograferade i tidigare icke skådad grad av vår projektledare Fia Adler Sandblad. Våra gamla trogna fans, som går på alla våra konserter, kunde notera dessa nyheter med glädje och tillfredsställelse.

Ja, det var ett liv och fest utan like…

Med ett gökurs regelbundenhet och med risk att bli tjatig upprepar jag än en gång: Glöm inte att komma ihåg Vilda Rösters 40-årsjubileumskonsert på lördag!

Vilda Rösters 40-årsjubileum!
Ta nu och boka in lördagen den 8 november! Då blir det konsert på Sinnenas Hus i Borås för att fira körens 40-åriga existens.
Gamla favoriter och nya låtar och iscensättning av skådespelaren Fia Adler Sandblad! Det vill du väl inte missa?
Kl 16.00 i Sinnenas hus den 8 november. Biljettpris 150kr, barn under 15 år gratis. Det finns möjlighet att reservera biljetter på mail evahardstedt@icloud.com.
Betalning vid dörren (swish eller kontanter).

Det blir sång och musik och lite dans från Balkan, Sverige, Färöarna, Sydafrika, Haiti, Irland, och de Brittiska öarna. Håller på i cirka två ljuvliga timmar, plus paus med förfriskningar.

Välkomna!

Samtidigt som det ligger en ro och en vila i novembers mörker och grånad… Samtidigt suktar jag ibland efter att bejaka mitt starka färgbehov…

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det första jag stötte på när jag sökte på bilder markerade med nyckelordet “bildkonst” på Lightroom (där jag har ordnat mina foton) var dessa kvinnomålningar (föreställande kvinnor, gjorda av en kvinna):

• 

• 

• 

• 

Jag såg dem på Galleri Revolt här i Borås för ett tag sen. Det är inte så konstigt att jag gillade dem: jag är fascinerad av såväl färg som kvinnor…

Men varför jag gillar den här bilden begriper jag inte riktigt:

Läste lite om konstnären bakom verken på nätet. Hon heter Maria Tolstoy Sinclair (färgstarkt namn!) och bor i Göteborg. På sin hemsida berättar hon om sin konst. Säger fascinerande (och icke-modernistiska) enkla saker som: I want people to see something recognizable in my paintings; I want to evoke a feeling of joy, or comfort; the human being has been looking for beauty in all times; I am looking for my aesthetic truth…

Har jag letat efter skönhet hela livet…? Vad är i så fall skönhet…? Vilken är min “estetiska sanning”…?

• 

• 

• 

• 

• 

Jag har 268 s.k. vänner på Facebook. Jag läser meddelanden från maximalt tio av dem ibland. Om jag lägger ut något på Facebook så får jag 1-3 gilla-klick. Jag räknar med att ungefär 250 av mina vänner på feijan har jag ingen som helst kontakt med. Ok, det beror delvis på att jag så sällan publicerar mig på denna världens största ”sociala plattform”, liksom på att allt fler allt mer gör som jag, dvs. de är endast passiva medlemmar på Facebook. Men till största delen beror det med säkerhet på att Facebook numera befinner sig i fas 2 av pågående enshittification; en generell utvecklingskurva för alla sociala plattformar/medier, enligt den kanadensiske forskaren Cory Doctorow. I fas 1 anstränger sig det sociala mediet för att dra till sig så användare som möjligt, genom att fungera fint som kontaktforum för dem. I fas 2 är det annonsörerna som gäller. Användarna är redan fast, lämnar ogärna. Annonsörerna vill nå så många som möjligt, tjäna så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid. De får så gott som allt utrymme, på användarnas bekostnad.

(Detta i enlighet med huvudprincipen som styr vår värld för närvarande: exponentiell tillväxt helig således, dvs. ständigt ökande ökning. (Undantaget är endast den sedan 50 år alltmer fundamentalistiska muslimska/islamistiska världen. Där gäller i stället total intolerans mot oliktänkande, kvinnoförtryck, liksom diskriminering av homosexuella och queerpersoner; allt för att göra sig förtjänt av en plats i paradiset i livet efter detta.).)

(I fas 3, fortfarande enligt Doctorow, tar plattformen död på sig själv, genom sätta sin egen profit främst, och strunta i såväl användare som annonsörer (varpå någon annan plattform tar över. Detta stadium har vi väl inte riktigt uppnått ännu.)

Är det någon av mina bloggläsare – tillika Facebook-användare? – som inte har lagt märke till att ”flödet” nu till 90 procent består av reklam och sinnesförslöande s.k. reels? Nä, tänkte väl det…

Nåväl, detta sakernas tillstånd gjorde mig plötsligt heligt förbannad. Så jag gav mig fan på att försöka nå var och en av mina 268 fb-vänner med informationen om att kören Vilda Röster, i vilken jag är stolt 20-årig medlem, firar 40-årsjubileum i år med en sjuhelsickes konsert på Sinnenas Hus i Borås, lördag 8 november, kl 16. Tror jag lyckades skicka en personlig inbjudan till konserten till var och en av mina vänner. Men är inte säker…

Det är många kurvor som pekar åt fel håll i världen av idag… Försöker sprattla emot en smula…

Nu skickar jag samma inbjudan till Eder, kära bloggläsare: Välkomna till Sinnenas Hus, lördag 8 november, klockan 16!

Detta kan man läsa på f.d. kommunikationsplattformen Facebook:

Vilda Rösters 40-årsjubileum!
Ta nu och boka in lördagen den 8 november! Då blir det konsert på Sinnenas Hus i Borås för att fira körens 40-åriga existens.
Gamla favoriter och nya låtar och iscensättning av skådespelaren Fia Adler Sandblad! Det vill du väl inte missa?
Kl 16.00 i Sinnenas hus den 8 november. Biljettpris 150kr, barn under 15 år gratis. Det finns möjlighet att reservera biljetter på mail evahardstedt@icloud.com.
Betalning vid dörren (swish eller kontanter).

https://www.facebook.com/search/top?q=vilda%20röster

Om du inte hör av mig på ett tag
så beror det på att jag beseglar
den väldiga oceanen

Om jag verkar lite förvirrad och disträ ibland
så är det för att jag vaggas av de mäktiga dyningarna

Om jag inte alltid fattar vad som pågår
så är det för att vinden leker med det jag hör
blåser iväg
det viktigt allvarliga
och lämnar kvar
de till synes betydelselösa spelaringenrollerna
att leka med

Om jag verkar lite borta då och då
så kommer det sig av att jag inte vet exakt var jag är
bara att jag är nånstans långt långt ut
på de där oändliga blå vidderna

Om jag stundtals strosar omkring i månskenet
så beror det på att jag till sist släppt fri
albatrossen ur mitt inuti

Hänvisar till tidigare inlägg Ocean Poem och Havets orgel.

If you don’t hear from me for a while
it’s because I’m sailing the great ocean

If I seem a little muddled and absentminded at times
it’s because I’m lulled by the big waves

If I do not always catch what’s going on
it’s because the wind is playing with my hearings
blowing away the serious stuff
leaving the seemingly not matter so much
to play around with

If I seem a little lost at times
it’s because I don’t know exactly where I am
just that I am somewhere way out
on those wide blue plains

If I wander about in the moonlight every now and then
it’s because I’ve finally set free
the albatross in me

Jag hänvisar till tidigare inlägg Havets orgel.

Har nu gått igenom mina bilder från den nyligen timade resan till Tarifa i allra sydligaste södra Spanien. Det blev mycket fågelfoton förstås, eftersom jag reste tillsammans med sju hängivna fågelnördar (s.k. ornitologer). Men en hel del annat fastnade också på sensorn (jag gjorde mina små utflykter medan de andra stod och glodde på långtbortfåglar i sina tubkikare).

På Flickr finns nu fyra album att beskåda för den hugade:

Tarifa Herbs

Tarifa Biodiversity

Tarifa Birds

Casares Spain

• 

•