Pics Of The Day 14

Vad sägs om en hornkorp till lunch? Eller en Southern Ground Hornbill, som den heter på engelska. Världens största hornbill, kan väga upp mot 4 kg.

Det är ståtliga fåglar; hanarna 1.20 från näbbspetsen till stjärtabjället. Lever mest på marken, men är skitsnygga när de någon gång flyger, med vita handpennor. Och så stämmer de ibland upp en synnerligen fantasieggande sång (vilket vi hade förmånen att lyssna till i samband med att bilderna ovan togs); klicka på den här länken, så får ni höra.

Dagens bild 13

Under tre timmar i eftermiddag var jag intensivt och koncentrerat upptagen med att “framkalla” bilder; alltså bearbeta dem på datorn. Det var en så angenäm och engagerande sysselsättning att jag glömde tiden. Jag befann mig i det som ibland kallas ett flow. Glömde inte bara tiden, glömde också allehanda otrevligheter, alltifrån min 17 dagar gamla hosta (som höll sig lugn under den här stunden, egendomligt nog) till vetskapen om att vi alla ska dö en gång.

Det var en orgie i form och färg. Det handlade om landskapsbilder från Mähriska Toscana. Form och färg och, inte minst, ljuset… Se bara:

Just när kvällssolen belyste träden på det där magiska sättet…

Inledningsvis

Ja, som inledningen på resten menar jag. Vad nu “resten” står för…? Ingen aning. Men det blev en snygg antonym till “avslutningsvis” i förra inlägget. Och så får jag anledning att påpeka användbarheten av det adverbbildande suffixet -vis; som i möjligtvis, troligtvis, givetvis, naturligtvis, etc. Jaha, “på så vis” muttrar ni kanske (som en god vän ofta brukar uttrycka saken). Här används naturligtvis “vis” som substantiv. Men sammantaget torde uttrycket “på så vis” fungera som adverb; som satsdel adverbial således.

Men det var inte detta jag skulle tala om. Inget annat heller egentligen. Jag bara drämmer till med ett par bilder på sydlig karminbiätare (karminröd så det räcker verkligen!).

Färggodis!

(Så egentligen borde rubriken på inlägget vara “Pics of the Day 11”.)

Pics Of The Day 10

Han ville ha en hel karta, sa han. Vete fan vad han skulle ha så många pics till. Passfoto? Personligt ID? Kanske var han narcissist och gillade att kolla på sig själv i olika poser. Vad vet jag (inte mycket).

Jag trodde det var en ung rackare (i grodslukaråldern ungefär), eftersom hans hårkrans runt fejan var så föga utvuxen. Men dom andra sa att det tvärtemot var en gammal stöt, en ärrad kämpe som börjat tappa håret. Tja, vad vet jag (nästan ingenting när man tänker efter).

(Högerklicka och välj “Öppna bild i ny flik” för att förstora.”)

Dagens bilder 9

Från en liten rundvandring i tjeckiska staden Decin hämtar vi nedanstående pikturer.

1) Två intressanta butiker:

2) Skyltfönstret nedan tillhör en bar, inte en zoo-butik. Och observera: Hunden är levande! Den ligger ofta i skyltfönstret (i reklamsyfte, får man förmoda), men kan när som helst resa sig och gå in i baren för att få sig en pint (vatten alltså).

P.S. En stor stark i baren kostade cirkus 20 svenska riksdaler, om jag minns rätt. Hög livskvalitet, m.a.o. D.S.

3) Den välbeställde turisten möter den fattige lokalinvånaren:

Pics Of The Day 8

I Mana Pools har vissa smarta elefantindivider, med god kroppskontroll, lärt sig att stå på två ben för att komma åt maten. En upprättstående elefant, inklusive snabeln, det innebär en rejält tilltagen räckvidd!

Att dessa individer är mäkta populära hos de mindre företagsamma (men hungriga!), som inte behärskar tvåbenskonsten, behöver väl knappast sägas…

Dagens bild(er) 6

Spreewald några mil söder om Berlin är en vattenvärld. Floden Spree (som sedan rinner genom Berlin) delar sig här i en mängd fåror. Här transporterar man sig bäst med båt. Så gjorde ock vi den 14:e oktober, en stakbåtsfärd på närmare sex timmar närmare bestämt, med avbrott för lunch (på en ö). Den ljudlösa glidande färden längs vattenvägarna fyllde oss med ro.

Vår stakman var lugn och trygg. Det var inte första gången han gjorde det här.

De fåtaliga husen längs vattenvägarna hade båtplats i stället för bilplats.