Jag har rest mycket, särskilt de senaste tio åren. Att resa är att utsätta sig; för strapatser, nya miljöer, perspektivskiften. Att resa är att bilda sig i vid mening, låta detaljerna bilda helheter, att försöka se sammanhang i alla kaotiska intryck.
Reseförteckning:
- 2011 Mexiko
- 21012 Irland, Stockholm, Borås; Rom
- 2013 Sydvästra USA
- 2013-14 Vietnam
- 2014 Door County, USA; Österrike
- 2014-15 Indien, Bangladesh, Nepal
- 2015 Mallorca; Öland; Värmland, Oslo, Dalsland
- 2016 Californien, New Orleans; Barcelona; Singapore, Malaysia
- 2016-17 Jorden Runt Utan Att Flyga: Sverige, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, Hongkong, Australien, Nya Zeeland, Colombia, Panama, Costa Rica, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Sverige
- 2018 Afrika: Namibia, Botswana, Zimbabwe; Berlin; Kreta; Door County; Rügen, Leipzig, Halle, Magdeburg, Tyskland
- 2019 Santiago de Chile, Patagonien, Falklandsöarna, Påskön; Irland; England, Wales
För exakt fyra år sen, 20 november 2016:
för-fyra-år-sen-1Bilder till texten ovan:
En liten rese-essä, håll till godo:
AustralienFyraKort-pdfResespecial: Livet ombord
I resan jorden runt utan flyg för tre år sen ingick cirka 50 dagar ombord på containerfartyg, i tre etapper: Hongkong-Auckland (16 dgr), Auckland-Cartagena (18 dgr) och Puerto Limón-Rotterdam (16 dgr). I samband att jag nu lägger ut en film med låten Into Harmonious Blues på bloggen försöker jag här med hjälp av ett litet bildgalleri ge en uppfattning om hur livet ombord kunde te sig.
Ett typiskt medelstort containerfartyg av den typ jag färdades med: ca 70.000 ton, 300 m från för till akter, lastar ung 4000 containrar. 
Under två av mina tre etapper bodde jag superlyxigt i “the owner’s cavbin”; en tvårummare… 
…med allrum 
…och sovrum, kombinerat med dusch och toalett. 
Drömmande spanar resenären mot sitt mål… 
Rutin tre gånger varje dag: fyra trappor ner till… 
…mässen (matsalen). Där utspann sig ofta intressanta och livliga diskussioner med kapten Alexander från Polen och maskinchiefen från Bulgarien. 
Efter varje måltid: Sex trappor upp till bryggan för att kolla läget; position, väder, ev fåglar, delfiner, valar, etc. 
Här en bild av min dagliga motionsrunda runt fartyget; ett varv ca 600 m. 
Containrarna bildar som ett höghuslandskap; knarrande gnällljud, mystiska små smällar knakningar hörs hela tiden… 
Hade inte jättemycket kontakt med den meniga besättningen, samtliga från Filippinerna (utom vid fester), men vi sågs, hejade, osv. 
Finns alltid nåt att göra. 
Into Harmonious Blues… 
Framme i fören var mitt favoritställe på båten. Här hördes inte maskinen, 300 m akterut, ofta vindskugga en bit från relingen. Ett enda magiskt, ljudlöst framglidande över oceanen… 
Här kunde man kolla fågel, som havsulan här. 
Eller flygfiskar, som ibland flydde i hundratal från det framrusande fartyget. 
De kunde segla upp till ett hundratal meter precis över vattenytan. 
Men ibland hamnade de i havssulans näbb. 
Här förbereds stor fest. Vi skulle passera ekvatorn. 
Dito dito, fast här handlar det om nyårsafton. 
Alla var väldigt förtjusta i karaoke som festlig underhållning. 
Befälen och jag samlade på bryggan för att skåla. Klockan är 12 på natten, 31 dec 2016; ett stycke öster om Nya Zeeland på Stilla Havet. 
Min medpassagerare på första etappen, Celine från Schweiz, på väg till Australien. 
Mycket tid för en själv blev det… Men det fanns ju nöjsamma sysselsättningar… 
som sagt… 
När kroppen fått sitt måste hjärnan underhållas lite också… 
och lite till…
För den som får blodad tand och vill se ännu fler bilder från resan: gå till Flickr. Där finns (bland mycket annat) 32 album med titeln “RoundTheWorldWithoutFlying”.