I Valens Borg

Jag drömde inatt / att jag hade en katt / o han åt bara sill o potäter… Nä, nu blev det fel. Ja, alltså, att jag drömde inatt va sant, men det handlade inte om en katt och inte heller om en sill – utan om en val. Jag drömde att jag blivit slukad av en val, precis som Jonas(s), ni vet; Jonas i valfiskens buk, typ. Jag hamnade liksom i valens borg (hade nog det här med Valborg [ev. min feta gamla hyresvärdinna i Gislaved för 50 år sen, som hette just Valborg] och valborgsmässoafton i huvet, tror jag). Jag kopplade samman valbuken med valborgen. Alltnog, väl där, inuti valen alltså… det var högt i tak, rymd, en väldig buk, helt enkelt. Väl där hörde jag den underbaraste musik. Den lät så här:

Och så stötte jag på en naken kvinna; ja, vill säga, det var en skulptur av en naken kvinna, som valen hade slukat. Antagligen trodde han det var en riktigt mumsigt fet matbit, men se där bedrog han sig. Det var i själva verket en skulptur av den världsberömde colombianske skulptören Fernando Botero. Jag råkar själv ha en sådan dyrgrip i min ägo, det var väl därför den dök upp i drömmen. Så här såg den ut:

Nu hoppas jag bara att nästa natt blir lite lugnare. Jag ska ligga och lyssna på det välsignade, ehuru iskalla, regnet på min takkupa. God Valborg tillönskas Eder alla!

The Whale That Swallowed Jonah
Joe Bonamassa


Well the sun is up and rising
The wagon's headed west
Now I can't shake that old suspicion
That I settled for second best


I've been frugal at my table
I've been conscious, I've been blind
Who ever said that 40 acres and a mule
Would ever keep me satisfied?


They say the whale that swallowed Jonah
Down in the deep blue sea
Sometimes I get that feeling
That same ol' whale swallowed me
They say the whale that swallowed Jonah
To put me through the test
Sometimes I get that feeling
That I'm different from the rest


Now the sons of tomorrow
Will come to me in time
Life is going by so fast now, baby
I haven't had a chance to change my mind


I feel it in my fingers,
I can feel it in my bones,
Maybe it's the whale's way of telling me
It's time to get yourself back home


They say the whale that swallowed Jonah
Down in the deep blue
Sometimes I get that feeling
That ol' whale swallowed me
They say the whale that swallowed Jonah
To put me through the test
Sometimes I get that feeling
That I'm different from the rest


They say the whale that swallowed Jonah
Down in the deep blue
Sometimes I get that feeling
That same ol' whale swallowed me
They say the whale that swallowed Jonah
To put me through the test
Sometimes I get that feeling
That I'm different from the rest

Dagdröm i corona-tider

Jag vaknade av att jag snarkade till
Inte visste jag att jag höll på med att sova!
Jag tittade ut genom hyttventilen
och upptäckte att jag befann mig i Manzanillo i Panamá
Inte visste jag att jag var i Panamá!
Hur har jag hamnat här?
frågade jag mig
Nja, det är en lång historia
svarade mitt andra, mer medvetna jag
Ska vi verkligen dra den här och nu?
Mitt poetiska jag svarade inte för
Jag upptäckte att jag satt och drack en klunk rent rom i ett smutsigt glas
fastän klockan bara var halv sju på morgonen
Inte visste jag att jag var alkoholist!
Det var som fan! Det hade jag ingen aaaaaaning om!
Nå, det är väl kanske inte riktigt klarlagt ännu
Vi får väl se vad som händer när du kommer hem
Hem, mumlade jag
Är jag borta på något sätt?
Jo, du är ute på en resa jorden runt
utan att flyga
Utan att flyga!?
Har du druckit av nattpottan!? som dansken säger
Vad overkligt det låter!
Jo, men så är det
Och nu sitter du och skriver
den här värdelösa dikten
bara för att fördriva tiden
tills frukosten serveras klockan sju
Jaha ja, på det viset
muttrade jag, och tömde mitt glas
Nu har de gigantiska lyftkranarna utanför börjat röra på sig också
noterade jag med visst intresse
Hoppas nu de tar god tid på sig
så jag inte kommer fram till Cartagena för tidigt
jag har ju inte bokat mitt airbnb-rum förrän den nittonde
spekulerade mitt rationella jag
Skit i det, replikerade mitt lite mer känsloinriktade jag
Det sker som sker
Qué sera, sera, alltså
Den som lever får se
Eller som redan den gamle dynamitpatronen Elmer D konstaterade:
Allt blir och allt blir
Och du blir, vad allt blir
När det dör:
En del av det hela
Jaha, ja det låter ju uppmuntrande
tänkte jag snusförnumstigt
och skalade en jordnöt
och stoppade in i munnen 
för att stå mig lite bättre i väntan på frukosten
Men du, sa jag till den del av mig som alltid tror den vet
Kan du inte ge mig en ledtråd till
hur det kommer sig att jag har hamnat här i Manzanillo?
Tja, svarade jag, strängt taget kan man säga
att vad alltihop kokar ner till
wenn alles umherkommt, så att säga,
är nog att det det i grunden handlar om är mod
och självrespekt
När drömmarna tagit slut
när man ger blanka fasen i vår tids njutningskrav
så är det mod och självrespekt som blir kvar
Man kan väl inte leva
om man föraktar sig själv?
Jo, det kan man nog i och för sig
Men det är väl inget vidare liv?


Jag somnade om av att jag vände mig om 
och la mig till rätta
Tur att jag ställt in telefonen
på väckning tjugo minuter över sju
(så att jag inte missar frukosten
med den stora muggen svart kaffe
som mässpojken från Filippinerna så redigt lagar till)
Ja, och så gick det som det gick
Det blev huvet upp och fötterna ner
Det blev så att det knallade och gick helt enkelt


Tja, värre kunde det gått

Fotnot: Mellan 7 oktober 2016 och 4 april 2017 for jag jorden runt utan att flyga. Oceanerna korsades på lastfartyg.

Micklusen

Inte för att det precis är något att yvas över, men nu har Ers Undertecknad uppträtt i radio, i P4 Radio Sjuhärad, närmare bestämt. Han är alltså inte bara en riktig linslus (visste vi sen tidigare), utan tydligen en micklus också. Temat för radioinslaget var Corona, bl.a. så som det ökända viruset representeras i låten Corona Corona (se inslag Song of protest i denna blogg). Därutöver kretsade samtalet kring resor och hur resandet kan påverkas av Corona. De pingviner på Falklandsöarna som författaren av dessa rader besökte för ett drygt år sen kom också på tal (se inslag Pingviniskt i förhandenvarande blogg). Radiosamtalet kan avlyssnas här.

För att Ni, Kära Läs- och Lyssnare, verkligen skall få ert lystmäte vad gäller extremt rolighetsgulliga pingviner aktar Ers Undertecknad icke för rov att här ge en vink om den legendomsusade pingvinduschen på Saunders Island, Falklandsöarna. Inslaget ingår i Ers Undertecknads reseblogg från besöket på dessa avlägsna öar. Att observera: Missa inte de två små filmer som avslutar de många stillbilderna på sig duschande klipphopparpingviner.

Vitsippetid

Har ni tänkt på hur det doftar av vitsippehaven nu när värmen kommer? Underbart är ordet…

Visst är solskenet härligt, absolut så. Fast frågar ni mig finge det gärna komma lite regn nu; lite milt, ljumt vårregn, helst inom relativt snart… Sveriges nationalfågelsång: koltrastens djupa, fritt inspirerat improviserade flöjttoner kommer ännu mer till sin rätt då, om inte annat.

Virkesåkerpromenad

Idag tog jag en promenad i det som förr kunde kallas skog. Numera är det mest frågan om virkesåkrar eller granplantager. Det finns inte mycket egentlig skog kvar i Sverige, dvs. en blandning av olika trädslag, barrskog och lövskog, undervegetation av t.ex. blåbärsris, gläntor, ungskog, gammelskog… I stället finns det ett överflöd av planterade granar, mer eller mindre tättstående; monokulturer utan biologisk diversitet, med ett enda syfte: att växa så snabbt som möjligt (förhoppningsvis inte lägga sig platt för första bästa storm, eller duka under som lättåtkomligt barkborremumsmums) för att så kalavverkas med så stor ekonomisk vinning för ägaren som möjligt.

Det är en styggelse, enligt min ringa mening…

Det är också en verklig utmaning för en fotograf att finna motiven i detta människoskapade moraslandskap och inte bara bli deprimerad och ge fan i alltihop… Jag tog några bilder i alla fall; estetiserande misärografier till stor del, märk väl, dvs. jag anstränger mig för att se det sköna i det fula. Bilderna finns på Flickr, en sight som är bättre ägnad att visa bilder än denna hemsida.

Pingviniskt

Nåt ska man ju göra i dessa coroniserade tider. Så jag tänkte: Jag spelar in en hemmagjorder låt. Jag gör om lägenheten till en hemmastudio och gör en hemmavideo. Sagt och … nja, det tog ett bra tag innan det blev gjort, för jag har aldrig gjort nåt tockent förut. Men framåt halvtietiden bidde det det häringa:

Pingvin


Pingvin, pingvin
vit o svart i frack så fin
Pingvin, pingvin
vaggar vaggar fram med värdig min


Som en spolformad pil igenom vattnet – pow!
men som en vaggehoppeklump på land
löjets skimmer, mobbvarning, visst, det ser skitlöjligt ut ibland
Det är fett orättvist, inte valt det här, jag gör så gott jag bara kan
men rund och fet, fötterna därbak, då blir det svårt o gå som en man


Jag drömde jag flöge som en rymdraket uti eterns blå ocean
jag segla, jag dök, lekte med polarna som värsta aerotoman 
jag loopade o rollade, vi kändes som förtrollade, uppåt steg som en sol
men pannkakener, pladask mina drömmar, i Antarktis iskalla pool


Men värst ändå, det hetnar och hetnar ingen vet var det ska ta slut
om isen bara fortsätter smälta som nu blir det ont om vägarna ut
jag tror jag gör som polaren Pablo seglar isflak till paradisö
köper parasoll, glömmer gammalt groll, lapar sol o övar mig att dö


Pingvin, pingvin
vit o svart i frack så fin
Pingvin, pingvin
vaggar vaggar fram med värdig min

Fler fina bilder från Falklandsöarna, pingviner och annat, på Flickr.

Huvudsvålsmigrän?

Vid enstaka (men dock återkommande) tillfällen drabbas jag av partiell ömhet i huvudsvålen. De drabbade delarna av skallen kan variera; just nu sitter ömheten ungefär i nordväst, snett uppåt, över vänster öra, typ. Från vanligtvis välunderrättad källa (om än i detta fall något osäker) erfor jag igår, att denna smärtförnimmelse skulle kunna vara ett symptom på ett slags yttre migrän. Det rör sig alltså inte om någon inre huvudvärk, vilket jag trodde var ett oavvisligt krav för diagnosen migrän. Har möjligen någon av mina bloggläsare förklaringen till mitt lidandes mysterium?