Fler oknyttiga underligheter från de vilda härjedalska skogarna…

Gossen och monstret

Här ser jag en liten gosse som bedjande sträcker ut armarna mot det knotiga men ömsinta monstret som fångat honom. Monstret sträcker halsen upp mot himlen och suckar vemodigt. Gossen tänker jag mig vara finklädd på 1700-talsvis; på huvudet har har en pudrad peruk…

Antar att ni ser detsamma…? Kolla inzoomad närbild:

Blad och bär och färger

Tyst! Vad är det jag hör? Vad är det som överröstar alla andra hörselintryck…?

Svar: Det är tystnaden… Jag lyssnar till tystnaden… Käringsjön, Härjedalen, Rogens naturreservat… En enstaka klonkande korp förstärker bara befrielsen från den s.k. civilisationens ljud. En storlom flyger förbi: korrrrr….

Och så färgerna! Höstfärgerna. Har jag sett något liknande tidigare? Vet inte, troligen inte. Stora delar av blåbärsriset är skrällande rött. Ripbärbladen likaså. Dekorativt, absolut. Men starkare intryck på mig gör det jag brukar kalla för “Brusewitz-färger”; jordiga, mjuka nyanser. Jag har ett flertal böcker av naturkännaren, författaren och bildkonstnären Gunnar Brusewitz (1924-2004). Färgerna i hans naturteckningar är just sådana. Odonbladen är sådär suveränt läckert, dämpat röda, i en nyans jag inte riktigt har något ord för (om någon har det, så låt mig få veta, please). Och så dvärgbjörkarna i min favoritfärg: orange, eller brandgult, som vi brukade kalla det. Varma färger i den kyliga hösten…

P.S. Glöm inte att högerklicka på bilderna och välja “Visa bild”, så blir de (liksom ögongodisnjutningen) större. D.S.

Odon:

Blåbär:

Dvärgbjörk och fjällbjörk:

Ripbär:

(Rent allmänt kunde det se ut så här):

Skogskonst

Tog min vanliga 5,6 km promenad idag. Fanns ingenting speciellt att se, mina ögon var öppna, men ändå slutna… Men så plötsligt, vet inte vad det var som satte igång det hela, plötsligt började jag se… Och eftersom jag av en händelse hade min stora feta kamera med dess ändå större och fetare 500 mm objektiv i ryggsäcken så började jag försöka fånga utsnitt ur verkligheten. Varför? Tja, det fyllde mig (nåja, halvfyllde mig åtminstone) med estetisk lust… eller nåt… Nu är frågan: bidde de nåt av’et? Här kommer lite dagsfärsk bildspillning (luktar inte via datorn, som väl är). Uttrycker dessa bilder någonting? I så fall vad? Är de associativa? Ev kommentarer mottages vänligt men bestämt… (glöm inte att en högerklick, plus “visa bild” har en kraftigt förstorande effekt på bilden)

Homemade Photoart

Homemade Photoart kallar jag en sorts bildmakande som jag sysslar ganska mycket med just nu. Jag har startat ett Instagramkonto med den titeln, men inte hunnit lägga ut så mycket än. Likaså publicerade jag ett Flickr-album idag, benämnt på samma sätt. Det innehåller en (o)salig blandning av bilder. Det de har gemensamt är ändå en strävan mot signifikant, estetiskt uttrycksfull form; det viktigaste är inte att dokumentera. Här är ett exempel:

Sämst när det gäller?

Tja, så kan det verka i alla fall. Började bra i klubbmästerskapen i förrgår, men förlorade sen tre matcher i rask följd och slutade på den försmädliga fjärdeplatsen. Taktik och teknik fungerar ganska bra, men så är det den s.k. mentala biten…

Bah! What the heck! Låt oss muntra upp oss med en riktigt ironisk och bluesigt svartsynt bild jag idag fångade där Kransån rinner under Gånghestervägen. Sprejat av en graffititör som kommit längre i djupgenomskådande av livets kargt krassa villkor än vad jag nånsin kommer att göra: