Hornborgasjön

I regel brukar jag undvika det visserligen spektakulära spektakel som kallas “trandansen vid Hornborgasjön”. Det finns så mycket annat att se vid denna superba fågelsjö. Nu var ju emellertid förutsättningarna i år en smula annorlunda; så här i coronatider kunde man tänka sig att antalet trantittande jippoturister skulle ha minskat, medan mängden tranor rimligen inte påverkas av den pågående virala krisen. Dessutom: Vädret behagade denna dag (27 mars 2020) visa upp sig från sin absolut bästa sida: sol och klarblå himmel, nästan 12 grader varmt och föga vind. Alltnog, förutsättningarna var gynnsamma nog för att resultera i ett besök vid Västergötlands Lake Nakuru. Fler bilder på Bilder.

Ordförklaring

På icke förekommen anledning vill jag gärna förklara innebörden av förra inläggets rubrik “walking the toad”. Walking the toad, sv övers: Gående paddan / Att gå paddan kan vara lika med att utföra en speciell dans, vars ursprung är omtvistat. Rörelsemönstret påminner om den “jenka-dans” som var populär en kort tid på 1960-talet, men då utan de hopp som förekommer i jenkan (naturliga paddor, så att säga, hoppar ju heller aldrig, till skillnad från grodor, som, som bekant, plägar skjuta ifrån med de kraftiga bakbenen och företa avsevärda skutt i akt och mening att ta sig fram här i världen.)

Vanligtvis torde dock “walking the toad” tolkas metaforiskt, ungefär liktydigt med att “mödosamt traska sig fram genom livet”, en fot i taget, typ, eller, i paddans fall, en fot (bakben) och en arm (framben) i taget.

J.T. & The Soggy Bees framför stundom en melodi betitlad just Walking the Toad. Som en speciell service till bloggens läsare har den fullständiga texten till detta musikstycke tillhandahållits å undersidan Låttexter å denna hemsida.

P.S. Nya tänkvärdheter i Tänkebok. D.S.

Walking the Toad

En gång skall stenen 
du krälar under
lyftas från dina skuldror
En gång skall molnet 
som regnar småspik på ditt huvud
försvinna
Och ljudet du hör
skall komma från alla tomma ihåliga år
som krossas mot marken där du går

Corona-reflektioner

Tre corona-reflekterande texter ligger nu på debattsidan:

  • Stoppa smittan eller rädda ekonomin?
  • Biocentrisk världsbild kontra humanism
  • Börskrascher – ett intressant naturfenomen

Kanske fler än vanligt har tid att läsa och begrunda nu? Kommentera gärna.

Kommentar till rådande läge

Asså, jag blir så jävla provocerad, här tror man att man lever i en konkurrenskraftig tillväxtekonomi baserad på en betydande industriproduktion och en tjänstesektor på frammarsch, där finansmarknaden är inne i ett spännande expansivt skede – och så kommer det fram att detta hela tiden bara har varit ett helt vanligt sketet jävla ekosystem!

Sara Granér, i All I Want For Christmas Is Planekonomi (2012)

Palettbladsmätning

MÄTARLARVEN

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad

och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor idag,

alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad

och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Werner Aspenström

Det är jag som är larven. Men i brist på körsbärsblad tänkte jag mäta mitt palettblad i köksfönstret. Eftersom jag nu inte kommer iväg ut i Europa på måndag som det var tänkt, menar jag. Allt är avblåst på grund av ett visst virus. Och nåt ska man ju göra ändå, eller hur? Så jag tänkte stanna på mitt palettblad, och mäta upp mitt rödgröna palettblad, samtidigt som jag spanar ut mot Europa…

Det danska talet

Fick just förklaringen till varför det är så svårt att förstå vad danskarna säger. Så här ligger det till:

Dansken wärdas intet att tala som annat folk utan tryckia orden fram, lika som de ville hosta, och synas endels med flit förvända orden i strupan, förr än de komma fram. Sammaledes vanskapa de munnen, då de tala: vrida’n och vrängia’n så, att de draga den övra läppen till den vänstra sidon och den nedra till den högra sidon, menandes det vara sig en besynnerlig prydning och välstånd.

Johannes Magnus, ur Oratio contra danos, Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus, 1554

Stor fet…

…debatttext på debattsidan om solidaritet och människan som “episkt misslyckande” i den händelse ni känner er intellektuellt understimulerade och har en stund över.