Har ni hört talas om sparven som vägrade göra som alla andra och flytta söderut på vintern? Han tyckte han hade det bra där han var; gott om mat och trevligt sällskap. Så småningom blev det ändå så kallt och eländigt att han drog iväg mot södern. Men, ack o ve! Isbildning gjorde vingarna så tunga att han störtade mot marken. Men (igen), under över alla under, han hamnade i en varm och god gödselstack; tillräckligt varm för att börja smälta isen på vingarna. Av detta blev sparven så lycklig att han började sjunga. Det hörde gårdskatten, och åt upp honom direkt.
![](https://www.jorgenlarsson.se/wp-content/uploads/2021/11/34434945613_da96e4654f_k.jpg)
Vad är då sensmoralen i denna historia?
Jo, om du är lycklig och glad där du ligger i skiten – berätta det inte för nån!
Liked this post? Follow this blog to get more.