Min Blogg

… enligt Max Gustafson och Ers Undertecknad:

Besökte Konstmuseet i Borås igår, och såg bl.a. serietecknaren Max Gustafsons utställning Samtidspsykos. Sevärt, absolut. Max är smått kritisk till vissa aspekter av det digitala…

• 

• 

• 

• 

• 

Jag kan berätta, att sången om berget Chimborazo i Ecuador nu gått från stadiet på gång till stadiet i verkligheten existerande (se Ny låt på g). Den har fått musikalisk dräkt, och texten finns dessutom nu i två versioner: en engelsk och en svensk. Jag kommer att spela in den inom relativt snart och lägga ut den här, så ni får höra. Här följer tills vidare den svenska texten:

chimborazo

serpentinade med bilen
till 5 tusen meter
vicunas längs vägen
magiskklar etern

försökte klättra
bara några meter till
men tunnlufts-lungad
blåsbälgig stod jag still

å låt mig berusas av ditt mirakel
du undersköna chimborazo
vill för evigt vara din hemlige älskare i världen
din lovsjungande paparazzo

moln av moln som änglahår
vaniljglassluftslott (så långt) ögat når
bomulls-canyons läker sår
uppfyller alla himlavrår

jaaa, chimborazo
du gjorde mig andlös
oförmögen att gå, kunde knappt tala
var hög som ett hus
på ditt krispigt klara ljus
så fjärranfrån allt det banala

åh chimborazo
du gjorde mig andlös
jag såg din skönhet
och jag rös

fjäderburr, vingesurr
chimborazos stjärna
helikoptrande kolibri
minns dig så gärna

stundom synlig, stundom dold
himlabergstopp i skyn
grubblande som en önskedröm
förtrollande min syn

å låt mig berusas av ditt mirakel
du undersköna chimborazo
vill för evigt vara din hemlige älskare i världen
din lovsjungande paparazzo

jaaa, chimborazo
du gjorde mig andlös
oförmögen att gå,
kunde knappt tala
var hög som ett hus
på ditt krispigt klara ljus
så fjärranfrån allt det banala

åh chimborazo
du gjorde mig andlös
jag såg din skönhet
och jag rös

Läste igår en lång essä betitlad: Allt du velat veta om sex, men inte vågat fråga om, skriven av en evolutionsbiolog med det illustra namnet Jerker Vinterstare. Han forskar och undervisar på Lunds universitet. Essän utreder vad som utmärker människans två biologiska kön: kvinnor och män. Vinterstare anlägger ett evolutionsbiologiskt perspektiv, och kommer härvid att frondera mot rådande populära genusrelaterade ideologier, enligt vilka kön huvudsakligen bestäms av vad individen identifierar sig som, oberoende av biologin.

Jag saxar lite ur Vinterstares text för att eventuellt locka er att läsa den i sin helhet. På slutet försöker han besvara frågan varför så många i Sverige idag inte kan eller vågar svara på vad en kvinna eller en man är för något. Så här skriver han:

Att honor är honor och att hanar är hanar och att det föreligger betydande skillnader mellan de båda har fram tills nyligen varit en så uppenbar sanning att det varit en icke-fråga.
Så hur kommer det sig att planetens smartaste organism har så svårt att erkänna sådan basal kunskap? Jag menar att svaret är tredelat.
1. Den första delen innebär en förnekelsekonsensus gällande vårt ursprung. Att människan, likt varenda organism som någonsin existerat och någonsin kommer att existera, är en produkt av organisk evolution via naturlig selektion är en sanning som de flesta sällan viger en tanke åt. Den västerländska människan tenderar att se sig själv på en piedestal ovanför övriga jordbor. Detta är en falsk bild av vår plats i naturen som förmodligen initierades dagen då våra förfäder skapade gudar.
2. Den andra delen av svaret finner vi i att vi har det för bra. Vi behöver inte backa bandet vidare långt innan vi når en tid då vi alla bar samma dagliga bekymmer som planetens övriga arter. Att skaffa mat, skydda oss från rovdjur, finna en partner, reproducera oss och ta hand om avkomman är problem som vår hjärna anpassat sig för att lösa. I takt med ökad välfärd har dessa tidigare bekymmer reducerats och för många av oss är det numera icke-problem. Vi har lyxen att kunna ta självaste livet för givet och med det kommer friheten att kunna så och skörda illusioner och lögner såsom frånvaron av biologiska könsskillnader.
3. Den tredje och kanske viktigaste delen av svaret ligger i ett försök att generera ett jämställt samhälle. Den västerländska kulturen har likt många andra av människans kulturer kantats av ett patriarkalt styre. Jag misstänker att man i egalitära stater som Sverige har försökt reducera patriarkatet genom att blunda för biologin. Om kön inte är biologiskt fixerat och om könsskillnader inte existerar, ja då försvinner patriarkatet på kuppen.
[…]

Likt många före mig vill jag påstå att jämställdhet uppnås genom att vi ser verkligheten för vad den är. Patriarkatet försvinner inte för att vi förnekar skillnader mellan könen. (min kurs.) Det är i vår biologi vi finner svaren för äkta jämställdhet. Vi föds inte som oskrivna blad – vi har våra förfäders historia i vårt DNA och dessa historier bär ett könsspecifikt arv. Genom att acceptera de evolutionära skillnaderna mellan män och kvinnor kan vi bättre förstå hur könsspecifika styrkor och svagheter kan tillämpas, i stället för att dämpas eller elimineras.

Just detta att Vinterstare utgår från den biologiska evolutionen gör texten extra intressant, menar jag. Jag försöker själv anlägga detta perspektiv, åtminstone när jag funderar över de stora, existentiella frågorna. Men jag kan för lite, därför är det gott att läsa vad en expert på området har att säga. Det finns ingenting, absolut ingenting, inom kulturen, som inte har sin primära grund i naturen, om ni frågar mig. Så läs gärna Vinterstares essä om ni har en halvtimme över. Det är väl använd tid.

Det trodde ni inte va? Jag trodde det inte heller, för en stund sen. Men efter att ha läst artikeln Inte alla män… av Henrik Höjer, vetenskapsredaktör vid nättidskriften Kvartal, så har jag lärt mig, att inom gruppen män är olikheterna större än inom gruppen kvinnor (säger naturligtvis ingenting om den enskilde individen).

Män är överrepresenterade bland genierna liksom bland idioterna. Fler män än kvinnor är miljardärer, lika väl som utslagna, utfattiga uteliggare. Män är både vinnare och förlorare, med andra ord.

Om man nu nödvändigtvis vill generalisera kring de båda könen, konkluderar Höjer, vore det således mer relevant göra så om kvinnor än om de diversifierade männen…

Orsaken till olikheterna är i grunden genetiskt biologisk, men miljömässiga omständigheter spelar säkert också en roll.

Ni tror mig inte? Ni tror Höjer har druckit ur nattpottan? Läs då den ganska korta artikeln, råder jag, och se om ni finner den trovärdig eller inte. Behåller ni er gamla, säkert fördomsfulla och felaktiga (liksom min) generaliserande åsikt om de bägge könen, eller påverkas ni (som jag) av de fakta som presenteras i texten?

• 

• 

Jobbar på att sätta samman ett föredrag om min resa till Ecuador. Bilderna har jag, det gäller bara att sovra där. Manuset kommer att bestå av en struktur, och stolpar, citat, fakta osv. Undviker att skriva ner allt jag vill säga. Att läsa upp ett sådant manuskript låter konstruerat och tråkigt. Nej, jag vill tala fritt, men ändå efter en viss plan förstås. När jag hållit föredrag om Jorden runt utan flyg och om Falklandsöarna har bilderna till stor del fungerat som talstöd och struktur.

Men så är det det här med låtarna… Både Jorden runt-föredraget och min berättelse om Falklandsöarna har ackompanjerats av två egenhändigt hopsnickrade låtar, som har med saken att göra (t.ex. låtarna Pingvin och Albatross för Falklandsöarna). Just detta inslag gör mig ovanlig som föredragshållare, inbillar jag mig. Det är inte så vanligt att föredragshållaren fördjupar det han har att säga, genom att spela och sjunga också; egna låtar till på köpet.

Gott så. Men i nuläget saknas alltså två låtar för Ecuador-föredraget. Jag har tänkt mig att de skulle handla om två av de starkaste upplevelserna för mig på resan: 1) när den lilla gröna kolibrin satte sig på mitt teleobjektiv och vi såg varann i ögonen 2) när vi var på 5.000 m höjd, på den utdöda vulkanen Chimborazo, Ecuadors högsta berg.

Till det sistnämnda tillfället har jag idag gjort en tänkbar låttext. Ingen musik finns än. Men här får ni texten, inklusive några bilder som konkretiserar saker som nämns i texten.

Lite ordförklaring: Vicunas är ett lama-liknande djur som lever på berget. Den kolibriart som jag såg på 5.000 m höjd är ensam i sitt slag där, och kallas Estrella de Chimborazo på spanska; “Chimborazos stjärna” alltså.

Chimborazo

serpentined with our car
to 16 thousand feet
vicunas ’long the road
such a delicious treat

tried to climb it up
just a few feet more
but soon stopped, panting
my lungs being thin air sore

chorus a:
oh let me wallow in your beauty
you wondrous chimborazo
let me be your secret lover
your magnifying paparazzo

rows and flows of angel hair
feathered canyons everywhere
clouds, oh clouds that fill the air
fluffiest splendour affair

chorus b:
yay, chimborazo
you took my breath away
i could not walk, could hardly talk
was high as a kite
from your crispy clear bright
mountain air on that
wondrous day

buzzing its wings
chimborazo star
sweet little hummingbird
what a beauty you are

sometimes seen sometimes hidden
snowy summit in the sky
brooding like a wishful dream
inaccessible icyway up high

chorus a:
oh let me wallow in your beauty
you wondrous chimborazo
let me be your secret lover
your magnifying paparazzo

chorus b:
yay, chimborazo
you took my breath away
i could not walk, could hardly talk
was high as a kite
from your crispy clear bright
mountain air on that
wonderous day

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Ja, faktiskt, från helt olika utgångspunkter har vi kommit fram till samma slutsats, Jonas Gardell och jag: Att bränna böcker offentligt skall vara i lag förbjudet.

Och varför detta? Jo, till stöd för yttrandefriheten. Varje bok är ett skrivet yttrande, eller hur? Om man bränner en bok är man ute efter att förhindra dess yttrande, inte sant? Alltså: All offentlig bokbränning är ett angrepp på yttrandefriheten och bör därmed förbjudas.

Observera: detta gäller alla böcker. Romaner, noveller, faktaböcker. Koranen eller bibeln, lika väl som kritik av koranen eller bibeln. Ska man bränna tryckta skrifter får det inte ske inför publik, som en offentlig demonstration. Om man ändå måste göra sig av med en del överflödiga skitböcker får göra det i smyg, när ingen ser…

Så enkelt är det.

Gardell är religiös, såvitt jag vet, jag är anti-religiös. Ändå intar vi samma ståndpunkt i denna fråga. Det säger något.

Vidga era vyer! Läs inte bara den här bloggen, utan med fördel också Jonas Gardells utmärkta artikel i koranbränningsfrågan i Expressen: “Att bränna böcker är alltid att hindra yttrandefriheten.”

• 

• 

• 

Gjorde en liten skogsvandring ikväll. Ville pröva den nya kamerautrustningen. Den var inte dålig, om man säger så, snarare åt det fantastiska hållet… Det kommer mera…

Men idag nöjer jag mig med några flugporträtt. Det märktes inte mycket av liv i skogen; varken djur, fåglar eller ens insekter. Men den kraftiga vinden blev till fint granesus ändå.

Och så var det den där enstaka flugan… Den kröp omkring i en av de fåtaliga blommorna; en flockblommig historia, typ hundkäx, kirskål eller liknande. Det blev ett flugmänniskomöte. Båda gladde vi oss åt det nya superba macroobjektivet, Nikkor Z 105mm f/2,8; flugan för att hen blev så snygg på bild, jag för att jag fick så snygga bilder (högerklicka gärna och välj “Öppna bild i ny flik” för att förstora):

• 

• 

• 

•