Tes: Att veta vad man vill (eller inte vill) är inte lätt (utan svårt); inte heller att göra (eller inte göra) det man vill (eller inte vill) är lätt.(utan svårt).
”Att göra det man måste, är att göra det man vill,” hävdar Mikael Rickfors i den gamla goding-rockaren Vingar.
Vad betyder det? Antagligen att man alltid ska göra precis det man vill.
Är det så bra då? Nja, vet inte det jag. Inte ens i Sverige, ett av jordens mest individens frihet-inspirerade länder, är det så lätt att alltid göra det man vill. Och nog låter det ganska egotrippat, eller?
Och inte är det så lätt att alltid veta vad man vill heller. Det kan vara ”å ena sidan men å den andra” (sidan) i all oändlighet. Det kan finnas 25 olika handlingsalternativ, och så tror man att det finns ett enda som är absolut bäst. Jaha, men vilket är det då?
Råden står som spön i backen: Följ ditt hjärta! Gå efter magkänslan! (Obs, gäller inte vid vid magknip eller svår diarré.) Var klok nu! Tänk efter! Gör det förnuftiga.
Belägg 1. Man kan vilja olika saker på samma gång. Ta sista milen i ett maratonlopp. Stora delar av kroppen (musklerna i bena t.ex.) säger: Stopp stopp stopp, sluta springa! Vila! Men delar av den kroppsdel som kallas hjärnan säger tvärtom: Go go go! Du kan persa! Nu eller aldrig, nu har du chansen att gå under tre timmar.
Frågan är förresten: Är detta en emotionell eller rationell inställning hos hjärnan? Andra delar av samma kroppsdel, hjärnan alltså, (är emot att skilja på hjärnan och kroppen, hjärnan sitter i huvet, och huvet är väl en del av kroppen, eller hur?) resonerar nog rationellt och klokt så här: Bryt nu loppet, för fan. Du riskerar att skada dig om du springer vidare. Lyssna på vad resten av kroppen säger. Den har fått nog!
Det är en kamp mellan (h)järn-viljan och ”ge upp för det gör ont-viljan” i samarbete med ”ge upp för att det är klokt-viljan”.
Belägg 2. ”Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mej, när jag ser en tjusig tjej”, skaldar Robban Broberg i låten Jag måste hejda mej. Detet säger ja, men överjaget säger nej. Skulle kunna ses som ett tvärtom-läge, i förhållande till sista maraton-milen. Känslan (hjärtat? tredje benet?) säger ja, men det samhälleliga förnuftet säger nej.
Belägg 3. ”The winding river ceased to flow / my spirit was hovering still / no forms, no colours in my mind / it was life against my will”, heter det i min berömda (och över 1.000 gånger på Spotify spelade) hitlåt Catch Your Dreams. I översättning: ”Det var ett liv mot min vilja” således. Vilket torde innebära att textjaget (J.T., texten är självbiografisk) inte vill leva, utan snarare vill ta livet av sig. Nåväl, har så skett? Bevisligen inte, jag sitter ju här livs levande och skriver den här texten. Textjaget är sålunda rov för stridiga känslor: Dels vill han ta livet av sig, dels inte (eftersom det är jobbigt, kräver stort mod, och verkar farligt). Dels vill han inte leva mer, dels ändå leva vidare, för på så sätt slipper han sluta som självspilling.
Nej, att göra det man vill är förvisso inte det enklaste, även om man så måste det aldrig så mycket. Inte heller att göra det man inte vill är direkt snötet i näven. Det är lätt att skjuta sig i foten faktiskt. Olika kroppsdelar bråkar med varandra och vill, respektive inte vill, olika saker. Inte minst den kroppsdel som sitter inne i huvet (hjärnan, i de flesta fall) krånglar ofta till det över hövan.
Men tror du då inte på den fria viljan? hör jag någon invända. Nähä, si det gör jag inte alls. Att göra det man vill är inte fritt, det är ett måste…
Not 1: Notera den eleganta cirkelkompositionen; inledningens Rickfors-citat återkommer i textens avslutning.
