Tänker inte förklara denna mystiska rubrik just nu. Ska nämligen kolla på Barca versus Celta Vigo i La Liga, och såna viktiga saker kan man inte slarva med. Men det kommer att handla om resande, som jag ju ägnat mig en hel del åt (se Mina resor). Tills vidare saxar jag några citat att tänka på, ur en artikel i Kvartal av Anna Axfors, författare och poet: Tourists, go home! :
Resande har blivit vulgärt; de senaste åren har turism, som förut ansågs så positivt för ett land, över hela världen blivit något oönskat, ”tourists go home!” skanderar demonstranter i de varmare delarna av Europa. Turister har alltid varit störiga men nu är föraktet för dem inget man hymlar med; turister skräpar ner och Airbnb-boenden trissar upp hyrorna på bostadsmarknaden.
Att vara turist var pinsamt redan tidigare, men nu är det rakt av oetiskt; först kom flygskammen, och nu den massiva turistkritiken.
Vart och hur man reser är en identitetsmarkör precis som kläder, mat eller annat som påstås säga något om en. Intellektuella och konstnärer har historiskt nosat upp platser där ”ingen annan är” (kanske främst för att de inte har råd att åka någon annanstans), de välbärgade följer efter eftersom de beundrar de intellektuella och vill komma bort från massorna, och till sist följer massorna efter. Idag, när resande är möjligt för så många, så är massorna nästan överallt. Och den som vill förbättra sin image, gör antagligen bäst i att inte resa alls.
Men om resor är en av få saker som ramar in våra liv, skapar långvariga minnen – så borde vi väl inte ge upp det så lätt? Så hur ska vi resa utan att framstå som vulgära?
