Eftersom vi befinner oss mitt i påsken intresserar jag mig för allt som har med påsk att göra. Idag kom jag att tänka på Påskön, Easter Island. Den heter så därför att den holländske upptäcktsresanden Jacob Roggeveen och hans besättning “upptäckte” ön på påskdagen 5 april 1722. Då hade den emellertid varit bebodd i flera hundra år, troligen av en blandning av polynesier från västra Stilla havet och människor från Sydamerika. Det är en av jordens mest ensliga platser. Närmaste bebodda ö ligger 200 mil bort.
Jag besökte Rapa Nui, som invånarna föredrar att kalla ön, 2019, och fascinerades naturligtvis av de unika, jättelika stenstoderna, moai. Det finns drygt 1.000 sådana på ön.
Stenstatyerna är huggna i ett stycke (troligen på 1200-talet) och väger tiotals ton. Det är en gåta hur de har transporterats från stenbrottet där de huggits ut ur klippan och satts på plats på olika ställen på ön (kan det ha gått till så här?). Och om möjligt än märkligare: Hur har de krukliknande mössorna (pukao), som cirka 10 procent av jättarna bär, kommit på plats (14/1500-talet)?
En teori är att man använt sig av s.k. parbuckling:
För egen del grubblar jag mest över den eventuella kopplingen mellan dessa pukao och de snarlika huvudprydnader som av outgrundlig anledning blev omåttligt populära vid folkskolan i Broaryd på tidigt 1960-tal. 9 av 13 gossar i min klass 5 förslavades av modet och bar dylika upponervänt blomkrukeliknande huvudbonader! Blott Ruben, Torkel, Lars-Erik och Ers Undertecknad riskerade mobbning genom att modigt och självständigt bära andra typer av mössor:
Liked this post? Follow this blog to get more.
Denna huvudbonad förekom även bland gossarna i Villstad kyrkskola vid samma tid. Måste erkänna att jag inte hade samma rakryggade hållning som du. Mina föräldrar förärade mig alltså en dylik “krukmössa”, en pälsklädd lyxvariant dessutom som hade passat bättre i sibiriska klimat. Att bära den under vilda lekar på rasterna var nästan outhärdligt.
Ingen fara, allt är preskriberat för länge länge sen. Mitt “rakryggeri” var säkerligen föräldrarelaterat f.ö. Kanske tjatade jag på dem, men de gick inte med på att jag skulle ha en sån löjlig mössa. Några principer kan jag inte minnas att jag hade på den tiden, allra minst vad gäller mode, omedvetet hanbarndjur som man var…
Måste säga att samtliga gossar ser ut att ha det kallt om öronen. Flickebarnen verkar ha det bättre på den punkten.