Apropå förra inlägget

Let me tell you my religion, Professor. I believe a man and a woman can be holy together. Do you believe that?”

Tomas Sanchez: Day of the Bees

But in a solitary life, there are rare moments when another soul dips near yours, as stars once a year brush the earth. Such a constellation was he to me.

Madeline Miller: Circe

Jag glömmer inte
hennes erotiska nästan viskande röst
när hon drog mej intill sej och berättade
att hon hade ett självlysande hjärta
som lyste så starkt
att hon kunde stå utomhus om natten
och vägleda rymdfarkoster

Bruno K. Öijer: Och natten viskade Annabel Lee

Ibland mindes hon ett rum vid havet och månen och honom, och den gröna visare på väckarklockan som flöt omkring i mörkret och ljudet av brytande vågar, och en känsla som inte liknade någonting som hon tidigare hade känt eller någonsin skulle få uppleva igen.

Richard Flanagan: Den smala vägen mot norr

Love came late; but it did come. It takes so long even to know what it means. To have known her was the greatest honour of my life: to have loved her the only truly good thing I have ever done.

Joseph O’Connor: Star of the Sea

Avslutningsvis måste jag konstatera att jag numera förstår mindre än någonsin. Inte förrän nu har jag förstått hur fullständigt obegripligt allting egentligen är.

Barbro Lindgren: Även en ihålig nöt vill bli knäckt

Trettondagsafton

Sitter och funderar på vad De Tre Vise Männen gjorde när dom hade lämnat fram sina gåvor till Jesusbarnet. Tänker mig att dom kände sig väldigt glada och uppåt, dom hade ju fullgjort sitt uppdrag! Har hört talas om att dom for omkring och lade en massa julklappar i alla gamla skor, som barnen i Spanien av någon anledning hade ställt ut på fönsterblecket (Los Reyes Magos). Men jag tror inte dom nöjde sig med det. Jag tror dom var på festhumör! Jag tror dom sjöng på sin Festarvisa, där dom vaggade fram i öknen på sina kameler! (Melodi: Rövarnas Visa; ni vet den där med Kasper och Jesper och Jonatan.)

Nu ska vi ut och festa och partaja så det ryker
Och måla hela staden röd så aktiekursen dyker
Vi jazzar och vi dansar fram
På gräs och grus och makadam
Vi stimmar och glammar och röker cigarr
Både Kasper och Melker och Balthasar

Häng med och spela rock och roll som väcker upp dom döva
Sitta hemma slö och tung skall ingen själ behöva
Vi dånar och vi skakar loss
Och tänder tusen tomtebloss
Vi sjunger och skrålar och spelar gitarr
Både Kasper och Melker och Balthasar

Och krama alla flickorna det vill vi också göra
Med guld och rökelse och myrr vi ska dom nog förföra
Charmtroll alla tre minsann
Dom snyggaste man nånsin fann
Vi kramas och pussas med känsla och darr
Både Kasper och Melker och Balthasar

Essä (=försök)

Januari är en lång och seg månad. Därför behövs lite längre, tidskrävande texter att läsa. Tycker ni inte som jag, så njut av något mer lättsmält på denna rika blogg. Men om ni beslutar er för att trots allt försöka ta er igenom detta försök (essai på franska), glöm då inte att klicka på den lilla pilen längst ner till vänster när ni läst klart sidan 1. Annars missar ni sidan 2.

Värdsligt-reflektion-bearbetning

Vändpunkt

Den 2 januari 2017 var en mycket mycket lång dag. Vi genomlevde den två gånger (se dagboksklipp nedan) ombord på Hammonia Galicia en bit öster om Nya Zeeland, på väg över Stilla Havet. Där och då hade jag kommit halvvägs på min stora resa. Det var stort. Jag skrev den här dikten (jfr reseblogg):

Fordom for jag alltid bort
Nu far jag äntligt hem…

Långt efter att ha passerat vändpunkten
halvvägs i livet
(Från från födelsen, till mot döden)
Har jag så passerat vändpunkten
halvvägs på min Resa
(Från bort från hem, till hem mot hem)
Vändpunkten är för övrigt ingen punkt
Utan en passa
ge

Tidigare:
Ju längre jag reste
Desto längre hemifrån kom jag
Nu:
Ju längre jag reser
Desto kortare blir avståndet
Hem

Före vändpunktspassagen
Reste jag bort
Efter vändpunktspassagen
Reser jag hem

Detta är Cirkelns magi
Den globala klotformens underverk:
Utan att vända om
Bara genom att fortsätta
Utan att byta riktning
Kan jag byta riktning
Från bort
Till hem

Jag är en levande
bumerang
som alltid återvänder
till utgångspunkten –
Jag kunde tamejfan
uppträda på cirkus:
Får jag be om
största
möjliga
tystnad…

Och låt mig få presentera:
MR JORGE LARZON
THE LIVING BUUUMERANG!!!

Jag installerade mig så sakteliga i rutinerna ombord. Det skulle ta 18 dagar över Stilla Havet till Panamakanalen. Men den 2 januari var jag uppe på bryggan mitt i natten, för att dokumentera att jag kommit halvvägs på min Jorden runt-resa:

I den händelse någon läsare skulle vara intresserad att riktigt i detalj grotta ner sig i hur jag hade det för exakt fem år sen, så saxar jag här ett långt klipp från Dagonattboken:

2-jan-2017-pdf

2022

Jag uttalar detta vårt nya årtal “tjugotjutvå”. Är det någon som säger “tjugohundratjugotvå”? Eller rentav “två tusen tjugotvå”?