Nä, det är väl bättre att koncentrera sig på att älska en eller annan människa, enligt min ringa mening. Ett “land”, en “nation”, det är ju trots allt bara ett mentalt människopåhitt. Det finns bara i några människors hjärnliga föreställningsvärld. Vi tror att Sverige finns, men Sverige självt vet inte om att det finns. Eller nåt. Typ.
Och vad innefattar inte begreppet Sverige, om inte (blev det inte ett ‘inte’ för mycket där, eller?) en helvetes massa bra saker och en helvetes massa dåliga saker!? Massor av hedersknyfflar blandat med stora mängder skitstövlar. Rättvisor och orättvisor. Osv. Inte kan man älska allt det där på en gång, i en enda klump, liksom?
Förr brukade jag säga att jag var stolt över det det fina jämlikhets-rättvise- folkhems-välfärds-Sverige som skapades under socialdemokraternas 40-åriga makthegemoni. Visserligen till stor del grundat på det lyckliga faktum att Hitler inte tyckte det var lönt att erövra oss under 2:a världskriget, och att det icke krigshärjade Sverige därmed fick ett stort försprång framför övriga europeiska länder… Visserligen vände det också och började gå åt rejält fel håll från och med 80-talet nån gång, 90-talskrisen osv. Men ändå.
Sverige var väldigt anti-nationalistiskt i min ungdom; inte mycket trams med fana och nationaldag och sånt. Men i hemlighet, innerst inne, tyckte vi nog ändå, många av oss, att Sverige faktiskt var världens bästa land; det mest demokratiska, mest välfärdiga, mest trygga landet som fanns och som någonsin funnits. Egentligen var vi bäst, helt enkelt.
Långsamt, långsamt börjar det gå upp för oss, att så enkelt är det nog inte. Vi är kanske inte bäst på allt trots allt…? Fast fan vet om sossarna i ledande ställning har fattat detta. Dom tror fortfarande att dom är bäst, tror jag. Därför bör dom alltid styra Sverige, tycker dom. Det är bäst för Sverige, så är det bara. Detta trots att detta “statsbärande” parti sen länge slutat att ha några direkta visioner om ett bättre samhälle, utan övergått till att bara administrera och bestämma. (Inte för att de andra partierna skulle va nå bättre, för den delen.)
Jaja, detta var en ganska dålig, ogenomtänkt text om landet där vi bor, på den s.k. nationaldagen. Det var inte den där rejält utredande essän jag utlovade för två år sen. Kommer kanske nån gång i sinom tid, innan jag kolar vippen, får vi hoppas.
