Kategori: Allmänt

Jo, de de bägge dikterna i förra inlägget härrör från min nya favorit: Isabella Nilsson, och hennes bok Vårt behov av vers. En nonsenspoetik för nervösa (2020). Det är det enda jag läst av henne, än så länge. Men jag har faktiskt beställt hennes senaste från Adlibris: En bok för ingen. Väntar med spänning på den.

I Vårt behov av vers citerar Isabella N nio dikter av den engelske författaren Mervyn Peake, åtföljda av hennes egna fria översättningar av respektive dikt, plus en liten miniessä med utgångspunkt från var och en av dikterna. Nonsenspoeter som Mervyn Peake, Edward Lear och Lewis Carroll (Alice i underlandet) kallar hon “den litterära pessimismens små solstrålar”. De (liksom hon själv) har varit djupt nere i meningslöshetens djupa valv, och blott funnit intighet. Ingen mening att försöka återge slikt i litteraturen. Nej, som motgift skapar de och njuter av nonsenspoesi; rytm och rim och luriga klurigheter.

(Frågan är ju då om det är berättigat att kalla sådan poesi för nonsens…? Meningslös är den inte, i alla fall. Den fungerar ju som terapi mot de intiga avgrundsdjupen…)

Ni ska få en liten (alldeles underbar, om ni frågar mig) liten exempelstrof till:

I cannot be didactic
or lucid, but I can
be quite obscure and practic-
ally marzipan.

Och i Isabella Nilssons version:

Min sång är inte praktisk,
Didaktisk eller sann,
Men dunkelt kontrafaktisk
och mandelmassvis grann.

Bra va!?

• 

• 

O’er seas that have no beaches
To end their waves upon.
I floated with twelve peaches
A sofa and a swan.

The blunt waves crashed above us
The sharp waves burst around,
There was no one to love us,
No hope of being found –

Where, on the notched horizon
So endlessly a-drip,
I saw all of a sudden
No sign of a ship.

Översättning:

På hav som saknar stränder
Att stundom stranda på
Ett sekel blott i sänder
Jag far på böljan blå.

Och alla sorters vågor
Har havet ilsket hällt
På alla sorters frågor
Mitt hjärta sorgset ställt.

Men ännu när jag hoppet
Att plötsligt från min hytt
Nånstans i långa loppet
Få syn på Intet nytt.

(Jag ska förklara sen. Är för trött just ju. Godnatt.)

• 

• 

Här i södern är våren på full gång. Paddorna kväker sina vårsånger:

Den här flög urförbannad på mig i gräset och vrålade mer eller mindre (lite som Janne Andersson o Boijan D): Ge jävulen i mina krokusar! Va fan representerar DU egentligen!

Jo ja, inte som på bilden i förra inlägget, det är det inte. Men det är ändå 7 grader plus här (1 grad i Borås). Och ingen snö. Regnar inte ens (ok, det blåser som tusan, men va fan…).

Ska ner till södern några dar. Närmare bestämt till Gessie, en liten by söder om landsvägen i Skåne, inte långt från Skanör Falsterbo. Så ni förstår, det är nästan så långt söderut man kan komma i vårt avlånga land. En av mina söner häckar där nere med familj, vältrar sig i solen och sanden efter behag, typ. För det måste väl vara jäkligt mycket varmare så långt söderut, närmare ekvatorn liksom? Åtminstone snöa mindre än här…?

Så här förväntar jag mig att det ser ut:

Återkommer med rapporter om huruvida mina förväntningar kommit på skam eller inte.

Det blir ett mycket nedtonat evangelium (betyder ung “glatt budskap” på grekiska). Idag, den 30:e mars, såg det inte ut så här i Borås:

Vilket det gjort alldeles för många dagar nu på slutet av det som borde varit början – alltså slutet av vintern, när det egentligen borde börjat våras. Men alltså inte idag, fast det var väntat så. Det blev regn i stället. Vilket gladde mig mycket… (!).

Att glädjas när regnet vräker ner… (Annars har jag svurit som fan över samma sak sista tiden…). Det är väl livsvisdomen som slagit till på ålderns höst, antar jag.

Eller också är det bara ett tecken på alltings relativitet. Jämfört med snö idag var ju regn att föredra. Men jämfört med strålande vårsol är det h-s trist…

Allt flyter, panta rei.

Räknar inte med att ni uppfattade så mycket av texten när ni lyssnade på de båda versionerna: Children of a Wandering Star respektive Stjärnljusbarn (förra inlägget). Sån är jag nuförtiden i alla fall; jag hör inte mycket detaljer. Däremot kan jag ändå ibland få ett intryck av en stämning eller känsla i en låt, utan att uppfatta alla ord.

Här får ni nu alla orden. Engelska eller svenska, pros and cons, för- och nackdelar? Är det bara fördelar med att kunna se den skrivna texten samtidigt som man lyssnar (för det gör ni väl nu, hoppas jag; lyssnar en gång till, med texten framför ögonen)?

children-stjärnljusbarn

Funderar på det här med svenska eller engelska som låtspråk… Jag använder ju ibland det ena, ibland det andra när jag gör låtar. Vad vinns och förloras? Visst, svenskan är tydligare, klarare, mer avslöjande, mer detaljerat associationsrik för oss som har svenskan som modersmål. Men ibland är det ju inte klarhet och tydlighet precis man eftersträvar som låtskrivare – snarare magi; nåt obegripligt, mystiskt, häftigt… Och så har ju engelskan sitt rock- och blues-etos. Alltså, det låter rätt med engelska i den typen av musik. Vi är vana vid rock, blues, jazz, osv på engelska. Man får en hel del gratis genom att skriva på engelska, åtminstone för svenska lyssnare! Det klingar bra, är nästan en fördel att man inte begriper allt.

Har sysslat en del med min låt Children of a Wandering Star på sistone. Kanske ska vi spela den i bandet i en något annorlunda version. Störde mig lite på att de andra i bandet, som jag såg det, inte riktigt uppfattade alla finesser och anspelningar i den engelska texten. Där finns associationer till Homeros Odysséen, till Shakespeares Stormen, Big Dee Irvins låt Would you like to swing on a star, Lee Marvin i filmen Paint Your Wagon, m.m., m.m.

Och så fick jag för mig att översätta min egen text till svenska. Skitsvårt faktiskt! Men kul… Så nu finns låten både på engelska och svenska. På svenska heter den Stjärnljusbarn.

Tänker så här: Antagligen uppfattar ni som lyssnar inte så mycket av texten. I alla fall missar ni mycket, och missar förstås antagligen lite mer på engelska än på svenska. (Själv hör jag nästan aldrig vad nån sjunger numera.) Men målet med den här låten är att skapa en känsla av mystisk magi… Fan vet om det är nån fördel att begripa alltför mycket av texten…?

Ni får båda versionerna först utan text. Vore intressant att höra vilken ni finner mest magiskapande… Sen kan jag lägga ut texterna på respektive språk i nästa inlägg och se om det tillför något.

Children of a Wandering Star

Stjärnljusbarn