Funderar på det här med svenska eller engelska som låtspråk… Jag använder ju ibland det ena, ibland det andra när jag gör låtar. Vad vinns och förloras? Visst, svenskan är tydligare, klarare, mer avslöjande, mer detaljerat associationsrik för oss som har svenskan som modersmål. Men ibland är det ju inte klarhet och tydlighet precis man eftersträvar som låtskrivare – snarare magi; nåt obegripligt, mystiskt, häftigt… Och så har ju engelskan sitt rock- och blues-etos. Alltså, det låter rätt med engelska i den typen av musik. Vi är vana vid rock, blues, jazz, osv på engelska. Man får en hel del gratis genom att skriva på engelska, åtminstone för svenska lyssnare! Det klingar bra, är nästan en fördel att man inte begriper allt.
Har sysslat en del med min låt Children of a Wandering Star på sistone. Kanske ska vi spela den i bandet i en något annorlunda version. Störde mig lite på att de andra i bandet, som jag såg det, inte riktigt uppfattade alla finesser och anspelningar i den engelska texten. Där finns associationer till Homeros Odysséen, till Shakespeares Stormen, Big Dee Irvins låt Would you like to swing on a star, Lee Marvin i filmen Paint Your Wagon, m.m., m.m.
Och så fick jag för mig att översätta min egen text till svenska. Skitsvårt faktiskt! Men kul… Så nu finns låten både på engelska och svenska. På svenska heter den Stjärnljusbarn.
Tänker så här: Antagligen uppfattar ni som lyssnar inte så mycket av texten. I alla fall missar ni mycket, och missar förstås antagligen lite mer på engelska än på svenska. (Själv hör jag nästan aldrig vad nån sjunger numera.) Men målet med den här låten är att skapa en känsla av mystisk magi… Fan vet om det är nån fördel att begripa alltför mycket av texten…?
Ni får båda versionerna först utan text. Vore intressant att höra vilken ni finner mest magiskapande… Sen kan jag lägga ut texterna på respektive språk i nästa inlägg och se om det tillför något.
Children of a Wandering Star
Stjärnljusbarn
Liked this post? Follow this blog to get more.