Nedan följer ett prosaverk av mig. Men närmare granskning visar att det rör sig om ett innehållsligt plagiat. Ledtråd: originalet är avfattat på ett versmått som har hög prestige, och anses mycket svårt att hantera. Några associationer?
Men du, låt oss säga att jag skulle jämföra dig med en typisk sommardag. Faktum är att du är underbarare än så med god marginal, och i genomsnitt betydligt behagligare. Jag menar, ta svensk juli t.ex., det brukar betyda tre veckors regn och en och en halv vecka dåligt väder. Och ja, sommarn är helt enkelt för kort. Ibland är det för hett, ibland är det kyligt som ett gravkummel i december. Och ofta är det ju så dimmigt så man inte vet va fan det är som pågår. Och även om den nu faktiskt är skön då och då, sommarn alltså, så brukar ju onekligen allt som är underbart va ganska kortlivat, om man säger så. Det kan hänga på ren otur, eller bero på nån katastrof av nåt slag som förr eller senare inträffar., eller så är det bara tidens gamla vanliga tjatiga tand som gör jobbet. Men så är det inte med dig, du fungerar liksom som ständig sommar för mig. Din snygghet kommer inte att gå förlorad. Minnet av dig, min lilla sockersmula, kommer aldrig att dö, jag lovar. För nu har jag ju typ ritat ner dom här raderna om dig, och en gång för alla sagt ifrån vilken snygg å skön liten goding du är. Så jag tror faktiskt, att så länge nån tvåbening överhuvudtaget kan andas å se å läsa det här, så är det liv i dig och du blir änna aldrig bortglömd.
