Författare: Jorge50

Under tre timmar i eftermiddag var jag intensivt och koncentrerat upptagen med att “framkalla” bilder; alltså bearbeta dem på datorn. Det var en så angenäm och engagerande sysselsättning att jag glömde tiden. Jag befann mig i det som ibland kallas ett flow. Glömde inte bara tiden, glömde också allehanda otrevligheter, alltifrån min 17 dagar gamla hosta (som höll sig lugn under den här stunden, egendomligt nog) till vetskapen om att vi alla ska dö en gång.

Det var en orgie i form och färg. Det handlade om landskapsbilder från Mähriska Toscana. Form och färg och, inte minst, ljuset… Se bara:

Vemodsfylld sorg över kriget i Ukraina och världens 20 ödesfrågor därtill:

Accepterande av det oundvikliga:

Ja, som inledningen på resten menar jag. Vad nu “resten” står för…? Ingen aning. Men det blev en snygg antonym till “avslutningsvis” i förra inlägget. Och så får jag anledning att påpeka användbarheten av det adverbbildande suffixet -vis; som i möjligtvis, troligtvis, givetvis, naturligtvis, etc. Jaha, “på så vis” muttrar ni kanske (som en god vän ofta brukar uttrycka saken). Här används naturligtvis “vis” som substantiv. Men sammantaget torde uttrycket “på så vis” fungera som adverb; som satsdel adverbial således.

Men det var inte detta jag skulle tala om. Inget annat heller egentligen. Jag bara drämmer till med ett par bilder på sydlig karminbiätare (karminröd så det räcker verkligen!).

Färggodis!

(Så egentligen borde rubriken på inlägget vara “Pics of the Day 11”.)

• 

• 

Avslutningsvis måste jag konstatera att jag numera förstår mindre än någonsin. Inte förrän nu har jag förstått hur fullständigt obegripligt allting egentligen är.

Barbro Lindgren; ur Även en ihålig nöt vill bli knäckt

Han ville ha en hel karta, sa han. Vete fan vad han skulle ha så många pics till. Passfoto? Personligt ID? Kanske var han narcissist och gillade att kolla på sig själv i olika poser. Vad vet jag (inte mycket).

Jag trodde det var en ung rackare (i grodslukaråldern ungefär), eftersom hans hårkrans runt fejan var så föga utvuxen. Men dom andra sa att det tvärtemot var en gammal stöt, en ärrad kämpe som börjat tappa håret. Tja, vad vet jag (nästan ingenting när man tänker efter).

(Högerklicka och välj “Öppna bild i ny flik” för att förstora.”)

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Från en liten rundvandring i tjeckiska staden Decin hämtar vi nedanstående pikturer.

1) Två intressanta butiker:

• 

• 

2) Skyltfönstret nedan tillhör en bar, inte en zoo-butik. Och observera: Hunden är levande! Den ligger ofta i skyltfönstret (i reklamsyfte, får man förmoda), men kan när som helst resa sig och gå in i baren för att få sig en pint (vatten alltså).

P.S. En stor stark i baren kostade cirkus 20 svenska riksdaler, om jag minns rätt. Hög livskvalitet, m.a.o. D.S.

3) Den välbeställde turisten möter den fattige lokalinvånaren:

I Mana Pools har vissa smarta elefantindivider, med god kroppskontroll, lärt sig att stå på två ben för att komma åt maten. En upprättstående elefant, inklusive snabeln, det innebär en rejält tilltagen räckvidd!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Att dessa individer är mäkta populära hos de mindre företagsamma (men hungriga!), som inte behärskar tvåbenskonsten, behöver väl knappast sägas…

Hägrarna har det bättre i Afrika än i Sverige. Det finns flodhästar att stå på när vattnet är för djupt.

Spreewald några mil söder om Berlin är en vattenvärld. Floden Spree (som sedan rinner genom Berlin) delar sig här i en mängd fåror. Här transporterar man sig bäst med båt. Så gjorde ock vi den 14:e oktober, en stakbåtsfärd på närmare sex timmar närmare bestämt, med avbrott för lunch (på en ö). Den ljudlösa glidande färden längs vattenvägarna fyllde oss med ro.

Vår stakman var lugn och trygg. Det var inte första gången han gjorde det här.

• 

• 

• 

• 

• 

De fåtaliga husen längs vattenvägarna hade båtplats i stället för bilplats.

• 

• 

• 

• 

Är han inte fin? Vi har det gemensamt, han och jag, att vi ganska ofta sitter och funderar på saker och ting; någon gång kan det väl till och med slå över i filosoferande. Och han kan ju inte hjälpa att han säkerligen har en ganska ful babianröv (även om den inte syns på bilden). Det har inte jag. Men jag har å andra sidan en rätt anskrämlig liten utskjutande gubbamage. Det har inte han.

Bilden togs 2:e oktober i Mana Pools, Zimbabwe. Tänkte rubricera bilderna från Afrika “Pic Of The Day”; bilderna från Tyskland och Tjeckien får gå under namnet “Dagens bild”. Men de ingår alltså i samma serie. Jag väljer en eller ett par bilder för bloggen dag för dag, allteftersom jag framkallar/bildbehandlar dem i Lightroom.