Konst, i vid mening (litteratur, musik, bildkonst dans, film teater, etc.) är viktigt för mig. Dock brukar jag ondgöra mig över att jag inte har något speciellt förhållande till skulpturer. Skulpturer blir lätt livlösa statyer, i min ögon. Men det finns undantag förstås. Ett sådant är den fantastiska Käthe Kollwitz:
Att kunna få fram så mycket känslor ur den hårda stenen…
Ovanstående verk, i marmor, såg jag nyligen på Kelvingrove Art Gallery i Glasgow. Det gjorde starkt intryck. Många likheter med Kollwitz, insåg jag nyss. Denna information fanns att läsa:
This scupture was probably inspired by the death of Braecke’s cousin Pieter, who had seen a fishing boat sink in a storm in 1869. It focuses on the grief and anguish the fisherwomen must have felt as they helplessly watched their husbands and sons drown. The sculptor offers little hope, only solidarity in suffering.
Wives of Fishermen, 1914
Pierre Braecke
Marble
Liked this post? Follow this blog to get more.