Jo, allting har en ände, som saffa (=som sagt var). Nu har jag ju till och med vart (=varit) på Hebriderna. Det hade jag tjatat om i över ett år. Skulle åkt förra året, men det blev inte av. Till slut blev det av, och nu är det över. Det hade en ände med andra ord, ett slut.
Och likadant är det med kaffefiltren till exempel. Dom (de) är inte slut än i skafferiskåpet, men allt tyder på att de kommer att bli det. Eller ta det, slut alltså. För det var en stor hög från början när jag nyss hade köpt dom, och nu är det bara en liten hög kvar. Det kunde man aldrig tro från början, när man såg hur stor högen var. Och det går ju bara åt två om dan (dagen), för jag dricker bara kaffe två gånger om dan. Det märks knappt på högen att man har tatt (tagit) två filter. Men slut kommer dom å (att) ta, det är jag helt säker på.
För ingenting varar i evighet. Nä (nej), det har en ände. Det kan va (vara) en tröst att veta det ibland, när det är nåt (något) jävligt (illavuret) som pågår. Tatexempel (tag till exempel) dom här krigen som pågår, Ukrainakriget och Gazakriget. Dom kommer inte å pågå i evighet, även om det kan verka så. Fast det är väl en klen tröst förstås. Varenda dag tänker man att nu får ni väl för helvete (illvarmt ställe) sluta! Hur fan (Belzebub) orkar ni? Obegripligt.
Jag menar, jag tycker det kan va svårt nog å leva ändå. Till och med här på Trandared i Borås, utan större bekymmer än att man oroar sig för att Ivar vinner varenda gång i golfkrocket nuförtiden (med även det har en ände, he he…). Hur skulle det då inte va om man hela tiden måste hålla på och skjuta ihjäl folk eller oroa sig för att själv bli ihjälskjuten. Jag skulle inte orka med nåt sånt (sådant), det ska jag be å få tala om.
Och visst kan man bli lite otålig. Jodå, även såna som Putin (massmördare), Netanyahu (massmördare) o (och) Trump (på god väg) har en ände. Dom kommer att ta slut nån gång. Dom är dödens, helt enkelt. Men det tar ju alldeles för lång tid!
Men, och det är bäst å tillägga: efter alla ändor (ändar) så fortsätter det. Kanske inte på samma sätt förstås, men på nåt sätt så fortsätter det. Lika lite som att nånting nånsin har börjat från ingenting, lika lite slutar nånting nånsin utan att nånting kommer efter. För, som ni vet, även om formerna kan skifta så har ju allting alltid funnits och kommer alltid att fortsätta finnas.
På kort sikt har allting en ände, sen tar det slut. Mitt liv till exempel, rätt vad det är, vips (!) så tar det slut. Swish bom, så dör ja (jag) kan man säga. Men dom atomerna som jag består av fortsätter å finnas givetvis. Dom kanske slår ihop sej (sig) till nåt nytt, en maskros eller nåt, vad vet jag. Försvinner gör dom inte i alla fall.
På medellång sikt så rör sig allting i spiralformade vågor. Alla teser blir antiteser, pendeln svänger, ingenting är så ute som det som nyss var inne. Vad gäller det sköna läsandet o skrivandet (skönlitteraturen) till exempel så växlar förnuft å känsla. Ett tag tycker man det ska va realistiskt å sen ska det va romantiskt å sen realistiskt igen å så ändå romantiskt osv. Men varje gång realismen eller romantiken kommer tillbaka så är den lite förändrad, lite påverkad av vad som varit. Så det blir som en spiral, inte bara som vågor.
På lång sikt finns bara cirkelrörelse. På evighetssikt. För cirkelformen är ju evig. Tänk bara på min kompis Åke som skulle spela sketch med Siv Johansson tror jag det var (en av tvillingarna Johansson var det, det är jag säker på. Kan ha vart Maj också) när vi hade en sån där roligakvällenmedklassenföreställning. Han skulle gå in med Siv (eller möjligvis Maj då) å sätta sig framför allihop. Å så skulle han ta fram en ring å säga: “Min kärlek till dig är som denna ring, den har ingen ände.” Han blir röd i ansiktet varje gång man nämner det här, trots att det är minst sexti (sextio) år sen det hände. Å visst var det löjligt å ljug vad kärleken beträffar, han va ju inte ihop med Siv på nåt sätt (inte vad jag vet i alla fall). Men att ringen inte hade nån ände, det var ju helt sant, eller hur?
* * *
Så nu har jag alltså kommit fram till att det var lögn det jag skrev i början. Det är inte så att allting har en ände, utan det är så att ingenting har en ände.
Fast egentligen är båda delarna sant. Det är bara det, att det ena är på kort sikt och det andra är på lång sikt…
(Dom där tre prickarna betyder nog ungefär att fortsättning följer. Fast det tror jag knappt. Skulle va i tanken i så fall. Nåt mer skrivet i ändsaken blir det nog inte. Behövs inte när det nu ju ändå är klarlagt, en gång för alla, hur det ligger till med den saken [ändsaken].)
Liked this post? Follow this blog to get more.