Välkomna om ni skulle ha vägarna förbi!

Funderar på hur det var för fem år sen. Det är lätt gjort, bara att klicka på februari 2020 i listan på höger sida av skärmen. Inte fan var det bättre då, men ändå kan man med fog påstå att en hel del har blivit sju resor värre. Kolla får ni se. Inlägget Cybermanipulation finner jag synnerligen framsynt och vist t.ex.

Annars nöjer jag mig idag med att reprisera inlägget Meta. Av det där infallet att skriva något varje dag klockan nio (se nedan) blev förstås inte mycket. Kanske vore värt att pröva igen…

Meta

Detta är, rubriken till trots, icke en text om huruledes abborren luras att ta över maskens roll som grymt på kroken spetsad. Rubrikens ”meta” är lika med prefixet meta-, för ett ögonblick upphöjt till enskilt, självständigt ord. Meta- som i metatext, en text om texten. 

Jag fick infallet att se om jag kunde skriva något varje dag vid niotiden (klockan är 08.59 nu); något vad som helst, om än aldrig så lite. Tänkte det kunde vara intressant att se vad som i så fall, via fingrarnas tafsande på tangentbordet, skulle sippra ut ur huvet mitt…

Och eftersom jag inte direkt tyckte att jag hade något att skriva om idag, så fick det bli en metatext, en text om texten. Denna text är således ett exempel på brukat våld: en attack mot den städse närvarande mentala lättjan, en motamissil, riktad mot ständigt pågående motbottensjunkande.

Och slutligen tänkte jag… [Jäkla massa tänkande idag! Men så är det jämt: tankar och känslor far omkring som skottspolar i skallen på mig. Gör vad jag kan för att kosmosifiera kaoset – det går så där…] …att om det inte blir alltför dåligt eller alltför privat, det där jag värper ur mig klockan nio varje dag, så kan jag ju lägga ut det här på bloggen. Gör det för egen del, för att i någon mån få syn på vad som pågår på hjärnkontoret. Men skulle mot förmodan tillfälligtvis någon läsare ändå ha lite glädje av det skrivna, så blir jag förstås glad.

P.S. Fick en fråga förra gången om vad det innebär att “kosmofiera kaoset”. Jag svarade att man kan se på kosmos som motsatsen till kaos. Att kosmofiera kaos innebär i så fall att få lite ordning på rådande kaos. Det är egentligen sånt vi håller på med hela tiden, vi människor. Vi står inte ut med kaos. Vill ha ett någorlunda ordnat kosmos till varje pris. Kan vi inte fixa detta vad gäller de yttre, verifierbara omständigheterna, så ser vi till att ordna vårt inre, vår subjektiva verklighet, så gott det går. D.S.

Såg att J.D. Vance har kritiserat Europa – med särskild udd mot Sverige som nyss dömt “en kristen aktivist” för att han bränt koranen m.m. Ryssland, Putin och hans mördarpack, våldtäkten av Ukraina – inga problem, knappt värt att nämna. Nej, Europa hotas inifrån, sa Vance, vi respekterar inte demokratiska värderingar. Det gör däremot USA, under ledning av den kriminelle ego-aktivisten Donald Trump.

Kulturkrig råder i världen. Det är demokrati och mänskliga rättigheter versus makt är lika med rätt, i alla lägen…

Först blir man förbannad, sen suckar man. Bedrövelsernas bedrövelse… Tänkte lagt ut en sorgemättad bild här, men ändrade mig i sista ögonblicket. Man är ju trots allt känd som en positiv optimist i de flesta lägen… Därför denna bild i stället:

Det värsta som kan hända är väl att man dör. Och frågan är om det är så hemskt i alla lägen…?

Det var “fredagsintervjun” på Kvartal. Där intervjuades bl.a. Hansi Stafbom, som har ett säkerhetsföretag: “SSK Säkerhetsakademien”, som erbjuder säkerhetskurser och -övningar för skolor. Han har hållit på med det här sen början av 1990-talet, flera gånger varit i USA på studiebesök bl.a. Vad har han lärt sig där? Där är ju verkligen problemen med skolskjutningar enormt mycket större än här.

Vad är det för rutiner som får gör att vi får förebyggande effekter?

Jo, låsta dörrar är bra, spana på nätet är bra; polisen befinner sig på samma forum som ungdomarna. Om något hotfullt upptäcks så åker polisen direkt hem till den som har publicerat, och konfronterar vederbörande. Kan förhindra mycket i förtid. En tydlig reception på skolan är bra; där personer som vill in anmäler sig. Alla som inte har där att göra (gängmedlemmar…) avvisas.

Däremot har man i USA inte funnit att sådant som metalldetektorer, övervakningskameror, poliser i entrén etc. har haft någon större effekt.

Men tre grundläggande faktorer har visat sig ha god förebyggande effekt:

1) Extremt låg toleransnivå mot dåligt beteende; olämpligt, oartigt, uppstudsigt, dåligt beteende, det ska man begränsa och stoppa så tidigt som möjligt. 2) Man ska ställa väldigt höga krav på artighet och respekt. Alla ska bete sig riktigt trevligt mot varandra. 3) Man ska ställa höga krav på prestation, dvs. alla elever och lärare ska göra sitt bästa. Man ska göra sitt bästa, när man är i skolan.

Och varför påverkar de här tre sakerna riskerna för dödligt våld? Jo, för att de förebygger. Folk / elever upplever sig inte åsidosatta, felaktigt behandlade, åsidosatta etc. Många av skyttarna/mördarna kommer själva från skolan.

Ok, så då är det väl bara för svenska skolor att se och lära, ta efter? Jovisst… Det är bara det att hur fan ska det gå till givet den den brist på disciplin och uppförandekodex, det lågaffektiva bemötande av våld som rekommenderas, konflikträdsla, rektorer som knäcks och byts ut, lärare som hotas och utsätts för våld av elever och föräldrar (!); kort sagt det kaos som råder i många svenska skolor…

Avslutar med ett citat som gjort mig mer än lovligt förbannad. Det handlar om en rektors råd och rekommendation till en långvarigt och grovt mobbad elev:

Eleven skulle, sa rektorn, ”låtsas att hon var en lyktstolpe eller en ketchupflaska, för dom har inga känslor, och då kan man inte bli kränkt av dem som mobbar!”

Så fantastiskt roligt att så många sverigedemokrater (framför allt dom), moderater och kristdemokrater upprört reser sig som en man i stark opposition mot det tilltänkta förbudet mot halvautomatiska “jaktvapen”, som ser ut som, och fungerar som militära vapen!

(Och som ingen jävel behöver för nån jakt!)

(Men som däremot vilken tilltänkt massmördare som helt kan ansöka om licens till, så att han kan förverkliga sina masskjutningsdrömmar.)

Jag har svårt att tänka mig nånting angelägnare att kämpa för i dessa dagar, än att säkerställa möjligheten för vem det vara månde, att leka fritt med dessa vapen!

(Även om motiveringen: “Vi riskerar med ett sånt förbud att stöta oss med viktiga väljargrupper,” väl låter så där i ofs…)

P.S. Det här inlägget var ironiskt menat… D.S.

Tog mig ut på liten promenad idag, i någon mån återuppstånden efter förkylningsinkapslad helg. Kallt och jävligt var det, isande nordan. Tråkigt grått ljus också, såg inget som lockade till att knäppa några knäppa bilder (ha ha, va rolig han ä). Men så fick jag syn på det där lilla tillflödet till Kransån, där botten är äckligt rödgulfärgad; tror det är järnoxid (eller nåt) som fälls ut.

Riktigt äckligt sytligt slemmig såg den ut, botten. Men, va fan, om man skär ut lite, avskärmar lite, knäpper lite hit o dit och skruvar på knapparna, så kanske…

Nja, jag vet inte. Tycker ni att det här föreställer nåt? Måste det ju iofs inte göra, men ibland är det lite roligt att fantisera lite, ibland ser man nåt som inte finns i den s.k. verkligheten. Den yttre, objektiva verkligheten alltså, om man nu kan tala om en sån.

I den inre verkligheten däremot, där kan det mycket väl finnas nåt. Faktum är att jag tycker nånting ligger och lurar i den här bilden… Ser ni nåt?

Det är mörkt omkring mig
Du skickar mig livstecken
Men jag bor inte där. Har aldrig gjort det
Jag väntar. Du är försumlig
Jag röker cigaretter, Och det är mörkt omkring mig

Jag har en cymbal i huvudet som slår
För någons tid som inte finns här
Men jag söker betvinga mig
Vad skulle jag annars göra?

Det är mörkt omkring mig det är
Mörkt omkring mig
Jag röker cigaretter
Det är mörkt omkring mig

Från Cornelis Poem, ballader och lite blues, dubbel-LP. Köpte vinylen 1970, samma år som den kom ut. Den och Elton Johns Tumbleweed Connection var mina första två grammofonskivor. Jag blev med grammofon först i 20-årsåldern. Innan dess var det rullbandspelare som gällde.

Replik

Visst
Söka betvinga sig
Vad skulle man annars göra?

Vänta…

Röka cigarretter?
Nej, det skulle vara pipa i så fall

Men mörkret
stämmer fint

… blott Jorden jordiska virus har!

Förkylningar orsakas ju av virus, så jag borde väl vara oerhört virusfientlig just nu. Och det är jag också. Men faktum är, att det finns väldigt mycket fascinerande ting att säga om virus. Och de gör mycket gott, inte bara sjukdomar och elände (varje mänsklig varelse kommer att tillbringa ett år av sitt liv i sängen, förkyld; det är virusarnas fel).

Jag äger en bok med titeln A Planet of Viruses, av Carl Zimmer (2011, rev uppl 2015). Därifrån hämtar jag nedanstående fakta.

Till att börja med är det osäkert om virus är levande varelser eller inte. Sanningen är, att de är både och. Som självständiga varelser saknar de förmågan att växa och föröka sig. Men när de tar sig in sina värdceller börjar de leva.

Vi bör för övrigt inte dra en skarp gräns mellan liv och icke-liv. Livet startade inte helt plötsligt genom att en stor kosmisk kontakt vreds om. Det är troligt att livet uppstod gradvis…

Sen är ju virus så ofattbart små. Säg att du lägger ett enstaka saltkorn på bordet. Det ryms ett tiotal hudceller utmed saltkornets sida, ett hundratal bakterier. Men du får plats med ett tusental virus längs saltkornets sida.

Men det kanske allra mest förbluffande är vad man kan läsa i A Planet of Viruses är det som sägs om virus i haven. Det finns ungefär 15 gånger fler virus i haven än alla andra varelser tillsammans; varje lite havsvatten innehåller cirka 100 miljarder virus. Om man placerade alla havens virus på en våg, skulle de väga lika mycket som 75 miljoner blåvalar! Om man lade alla havens virus på rad skulle de bilda en 42 miljoner ljusår lång linje.

Havens virus lånar gener av bakterier och bildar bakteriofager, den vanligaste livsformen på Jorden. Ungefär 10 procent av all fotosyntes på Jorden utförs med hjälp av virusgener, som bildar syre. Andas 10 gånger; ett av dessa andetag har vi virus att tacka för.

En annan bra grej: När mikrober i oceanen dör (oräkneliga mängder dödade av bakteriofag-virus), regnar en del av deras kol ner mot havsbotten. Över miljontals år har detta mikrobiska kol-snöfall stadigt gjort planeten svalare.

• 

•