I anslutning till lite random Youtube-snubblande förunnades mig hela nio lyckliga minuter igår kväll. Jag lyssnade på Crosby, Stills & Nash i en underbar live-version av Suite Judy Blue Eyes. Stämsången är formidabel, Stephen Stills alldeles magisk på sin Martin-gitarr, stämd i öppet D. Och vilken sång- och spelglädje!
Det här är musik med rötter i sent 60-tal, tidigt 70-tal. Då var jag 15-25 år, och som mest musikaliskt receptiv. Den musik man lyssnar på under de där unga åren brukar ligga ens hjärta nära resten av livet…
P.S. Det där med “i anslutning till…” har jag från min gymnastiklärare i realskolan Kalle Stropp. Han hade väldigt litet huvud, i vilket inte rymdes så mycket. Fanns bara plats för en liten liten hjärna. Kalle S var väldigt stolt över de få fina ord han hade lyckats lära sig. “Hämta slungbollarna i anslutning till min bil”, kunde han säga med överlägsen min. (Slungbollarna låg i bagageutrymmet i hans pseudo-sportiga gamla Ford Cortina.) D.S.
P.S.2 Lyssna gärna på låten som den låter på vinyl också, för att jämföra. Albumet heter Crosby, Stills & Nash, och är från 1969. D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.