Husmanskonst

Det här är kökskonst till husbehov. Det är min mintgröna servis från IKEA, samt min gula plastvattenkanna som stått modell (glöm inte att högerklicka och välja “Öppnad bild i ny flik” om ni vill se konstverken i större format).

Och så ett stilla äppleben i fruktskålen… (alternativt stilleben med äpplen):

Vintertid

Apropå den nyss återinförda vintertiden (som ju egentligen är normaltid), och apropå en hel skvadrös av elände som pågår i världen, skall ni få er en riktigt fin dikt till livs, av den värmländske poeten Bengt Berg:

Som kalla musfötter 
över ett loggolv 
tickar vi oss fram 
mot vintertid.

Mörkret insvept i kyla,
färgerna falnade
men hatet glödgat
som osmitt järn.

Världen tycks förvandlad
till en enda vapensmedja,
orden fred och försoning
verkar helt utopiska.

Och ändå, trots allt
och alla de andra orden,
har vi något annat val
än att fortsätta

som om en annan
värld vore möjlig, lika
möjlig som en sparktur
på Vintergatan.

Bengt Berg – Heidruns Förlag

Kallblodighet

En kurir hade ridit i sporrsträck i dagar och nätter för att meddela kung Karl XII utfallet av ett nyss utkämpat slag.

Kuriren återfann till sist kungen, för tillfället sysselsatt med björnjakt, och framförde med uppbjudande av sina sista krafter de skickelsedigra tidendena. Karl XII lade pannan i djupa veck, klubbade tankfullt ner ännu en björn (min kurs), medan han övervägde vilka följder dessa underrättelser kunde ha för riket.

P.S. Är det här roligt? Det tycker jag… D.S.

Regn

Det har regnat hela dagen. Det har fått mig att tänka på en dikt som jag blev förtjust i för sisådär ett halvt sekel sen. Egentligen läste jag och förstod bara första strofen. Men det räckte; den var så fylld av vemodigt välljud… Jag drömde om att lära mig franska flytande en gång, mest för att det är ett så utsökt välljudande språk… Nåväl, så blev det inte. Alla drömmar måste inte förverkligas. Om blott som drömmar är drömmar ljuvliga ändå…

Men här är dikten, skriven 1874 av Paul Verlaine:

il-pleure

granbarn

jag är bara
ett granbarn
har inget ont gjort

varför är du då
så arg på mig?
det är inte mitt fel
att dina artkamrater
bara låter mina
artkamrater
och inga andra
finnas
för att sen
hugga ner
och ödelägga dom
allihop

jag försöker bara
leva min
bestämmelse –
kämpar
vill upp
vill leva

jag vet inget
om alla mina
kusiner
som växer ihopupp
i snöräta rader
i total dominans
på goda jordar

men som sen
antingen
barkborredödas

eller stormblåser
till plockepin
raklånga
på marken

eller huggs kala
av dina artfränder
för snöd
vinnings skull

jag är bara
ett granbarn
har inget ont gjort

gör mitt bästa
så gott
jag kan

religionen och jag

Jag är anti-teist, tycker i princip illa om alla gudar (teo– betyder guda-, guds-). Så har det inte alltid varit. När jag var liten hade jag en stark barnatro. Gick ordentligt i kyrkan när jag konfirmerades vid 12 års ålder, skrev upp vad predikan handlade om. Bad aftonbön varje kväll. Osv.

Så småningom insåg jag förstås att allt det här med gud och religion var sagor. Nödvändiga sagor som evolutionen frammanat för ökad sammanhållning i gruppen, för kosmos i kaos, för narrativ mening med hur allt hängde ihop i världen, för tröst och hopp om himmelriket efter denna jämmerdalen, osv. Fullständigt absurt, men fullt evolutionärt förklarligt, inget konstigt alls.

Inget konstigt – men förödande farligt. En källa till total intolerans: det är vi som har rätt och vet vad som är heligt. Alla andra är avgudadyrkare. En ödesdiger förstärkning av vi mot dom-tänkandet. ”Heliga” urkunder, som Bibeln och Koranen, är till stor del instruktioner i folkmord av ”dom andra, dom otrogna”. Gud bryr sig bara om dom som knäböjer för honom, inte dom andra otrogna hundarna.

Miljoner människor har genom århundradena blivit dödade i religionens namn.

Så ligger det till.

Men frågan är om ändå inte islam är värst av alla de imperialistiska världsreligionerna. I alla fall i vår tid. Jag citerar Henrik Höjer, vetenskaplig redaktör i internettidskriften Kvartal, som i sin tur citerar Ruud Koopmans, professor i sociologi och migrationsforskning vid Humboldtuniversitetet i Berlin:

koopmans-om-islam

Överdrivet snyggt?

Riktigt så här snyggt (använder det något opassande adjektivet “snyggt” här till minne av Ouä-Bertil (till skillnad från Natur-Bertil), som en gång uttryckte att Route 66 med Rolling Stones var en “jävla snygg låt”. När han hade slagit fast denna oomkullrunkeliga sanning drog han ett djupt halsbloss på sin korta Commerce utan filter och blåste ut röken (snyggt) samtidigt som han utstötte sitt välkända ouäää… Troligen var han uttråkad, enär han fått för dåliga kort i den skitgubbe vi troligen höll på att spela.)… Alltså, jag tar om: Riktigt så här snyggt var det kanske inte i Tiveden (trixfoto…), men det skiter jag i. Inte i den yttre verkligheten kanske, men väl i min inre dito. Så det så. Där fick ni så ni teg rakt i solar plexus, eller hur? Ja, så går det när man mopsar sig mot dom som har makten och bestämmer här på bloggen (och i världen)…

Nåväl, här i alla fall ett realistiskt bilddokument som visar när jag badade flytande, vedeldad bastu med kläderna på och kameran i näven:

Vad roligt att ni är kvar!

Jo, alltså att ni inte har övergivit den här bloggen bara för att jag inte hade nätkontakt ett par dar, och inte kunde lägga ut några nya inlägg (432 besökare igår, 9.168 besök, trots dessa kalamiteter!). Två och en halv dags uppehåll; det längsta sen starten i november 2019, tror jag.

Nåväl, nu är jag hemma igen, efter mycket givande dagar i nationalparksskogen (absolut inte trevliga, men väl givande, fruktbara, fantasieggande, sociala (män umgås med män…), njutbara, avkopplande, osv osv osv) i Tiveden. Återkommer med fler rapporter givetvis, just nu nöjer jag mig med dessa korta rader. Viss trötthet har infunnit sig idag efter hemfärden.

Här får ni tills vidare en bild från Stenkälla, Tiveden; en klarvattenkälla om-, över- och undergiven av gigantiska klippblock. Alltihop antagligen utformat av inlandsisen (gäller så gott som allt i topografin fick vi upprepligen veta i skolan en gång. Undras om dom pratar om inlandsisen i skolan idag…? Den är ju så forntida och ickedigital…)