För det första hade jag inte en aaaaning om att jag hade tillgång till streamingtjänsten max f.d. Max HBO. Kom jag på av en klick-slump. Måste vara nån gammal rest av nåt abonnemang, kanske har dom glömt att avpollettera mig. För inte betalar jag nåt för detta, inte vad jag vet. Vilken lycka, gratis smygstreaming!
För det andra upptäckte jag två superserier där på max: My Brilliant Friend (Min fantastiska väninna) som bygger på Elena Ferrantes romaner, och Olive Kitteridge, som bygger på en roman från 2008 av Elisabeth Strout.
Den förstnämnda har jag bara börjat på. Men jag har läst böckerna med stor behållning och teveserien verkar också vara välgjord. Många avsnitt kvar här, gott så…
Den andra, Olive Kitteridge, är bara fyra episoder lång, så den har jag sett klart. Och det måste jag säga, det är bland det bästa jag någonsin sett. Frances Macdormand i huvudrollen är helt fantastisk. Jag har googlat och sett att den fått massor med utmärkelser och priser, vilket inte förvånar mig. Och romanen vann Pulitzer-priset; tror faktiskt jag läste den för många år sen. Såväl teveserie som roman rekommenderas varmt.
Men inte nog med detta. Jag upptäckte att Elisabeth Strout skrivit en fortsättning: Olive igen, som kom ut 2020. Och den har jag lånat på biblioteket och laddat ner på min läsplatta.
Har precis börjat läsa. Verkar mycket lovande.
Låt mig citera Jack Kennison, en av karaktärerna i boken (spelas av Bill Murray i teveserien). Jack är en 74-årig man med gubbmage, nyligen prostataopererad (inkontinensskydd i kalsongerna), änkling efter ett långt olyckligt äktenskap, som nyss träffat Olive Kitteridge . Han säger så här:
Jack kände hur han långsamt ilsknade till på det där sättet som han kände så väl igen, som när den där änkan pratade om vädret i mataffären. Han ville säga: Lägg av! Berätta hur det har varit egentligen! […] Det var bara så det var, ingenting annat. Antingen visste folk inte vad de tyckte om något eller också valde de att aldrig säga vad de egentligen tyckte om något.
Och det var därför han saknade Olive Kitteridge. (min kurs.)
Ja just så. För det är vad Olive Kitteridge i princip alltid gör, i alla möjliga och omöjliga lägen: hon säger som det är. Och att göra så kostar på… Det gör henne socialt omöjlig i de flesta miljöer och sammanhang, inte minst i sitt eget äktenskap.
Hon är jävligt jobbig, helt enkelt; riktigt elak ibland, faktiskt. Men jag gillar henne skarpt…
