Författare: Jorge50

Första gången jag träffade Richard Cureton var 1996. Jag hittade hans doktorsavhandling Rhythmic Phrasing in English Verse på UB i Göteborg. Började läsa den på tåget till Borås, och minns att jag tänkte: Fan också! Den här mannen har ju gjort precis vad jag skulle vilja göra! Jag gick forskarutbildningen på Litteraturvetenskapliga fakulteten, Göteborgs Universitet, på den tiden, i akt och mening att försöka doktorera så småningom.

Nåväl, lite senare tog jag kontakt med Richard Cureton. Det bestämdes att jag skulle åka över till Ann Arbor i Michigan, där han bodde, för att diskutera och lära mig mer om Curetons forskning. Det handlade om rytm; rytm i allmänhet, men rytm i poesi i synnerhet. Detta skedde 1996.

Jag blev god vän med Richard och hans familj. Den vänskapen varar än. Vi har träffats ett flertal gånger, både i USA och Europa. Oftast har våra möten ägt rum vid deras sommarhus i Door County, Wisconsin. Så även i juni 2014. Sommarhuset ligger längst uppe på norra tippen av The Door Peninsula, vid Wisconsin Bay. Kolla på den här kartan om ni kan finna stället (förstora genom att högerklicka och välja “öppna i ny flik”):

Door Peninsula är den där långa halvön som pekar lite åt NO, i norra delen av Lake Michigan:

Door County, som ligger längst ut på denna halvö, är ett ganska lyxigt ställe. Mina vänner, “The Curetonians”, är inte särskilt välbeställda. Men Richards far, Thomas K Cureton, var en berömd forskare och känd som “The Father of Physical Fitness” (klicka på länken så får ni veta mer om honom) på sin tid. Så han hade lite pengar, och dessutom massor av pionjäranda, och släpade ut virke och byggde det storslagna sommarhuset med sina egna händer till stor del (se tidigare inlägg At The Lake). För detta är jag honom evigt tacksam; det är ett fantastiskt ställe.

I Door County bor det massor av skandinaviska ättlingar; svenskar och norrmän framför allt. Kan det vara dessa rekorderliga nordmän som ligger bakom den märkliga (men mycket gemytliga) vanan att placera ut ett par stolar och ett bord med blommor på ute på fälten. Så här kan det se ut:

• 

Vill ni titta på fler bilder från min resa till Door County 2014, så kolla in At the Lake 1, At the Lake 2 eller At the Lake 3 på Flickr.

Så så, vännen min, inte sjunka nu
i sinnesmulnande skymningssol
som sorgsen doft av kaprifol…
Men det är så långt och så länge…
Fängslande längslande, från här till där
millennier minnen har dig kär
villor och begär…
En enda ros på ett evigt klänge…

Funderade på vem hon påminde mig om, Izhav… Och kom på att det var den egensinniga singer/songwriter-artisten Feist, som jag hörde när jag besökte musikfestivalen Way Out West för ett antal år sen för första (och kanske sista) gången, och fick mig en dos av vad som händer i den populärmusikaliska världen (om vilken jag annars vanligtvis svävar i total okunskap).

Här en för mig aktuell låt med Feist: I Wish I Didn’t Miss You.

Try to find a way to talk about it
I’m also in the mind to just let it go
How to reach out my mind if I can’t think straight
With the goodness so gone I feel to isolate
You called me baby, I called you one, too
Until you spoke to me with another voice
You sent in spiders to fight for you
I was so disappointed I didn’t know what to do

I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you

Wasting so many hours away
So many ways to waste a day
In the same city I hope you’re not
‘Cause the town has shrunk to the size of my thoughts
It was so mystifying to see you so changed
I felt some certainty you must have died
Because how could I live if you’re still alive?

I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you

I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you
I wish I didn’t miss you

Izhav hade den där förmågan att fullständigt våga lita på sin förmåga att få med publiken helt utan åthävor; tystlåtet, lågmält, intimt… Hon berättade om att hon blivit mobbad i skolan, att hon var annorlunda – men att hon gift sig med den allra underbaraste kvinna för en vecka sen… Och publiken är med; ju mer lågmäld Izhav är desto mer spänt uppmärksam blir publiken. Att man kan höra en knappnål falla i intimiteten mellan artist och publik är en underdrift…

• 

• 

Och Svavar, ja han är en fet, skäggig, urmysig islänning med en fantastisk röst och ett kongenialt gitarrspel.

• 

• 

Sista låten igår, med Svavar Knútur, blev den här:

Here’s to us one more toast and then we’ll pay the bill
Deep inside both of us can feel the autumn chill
Birds of passage, you and me
We fly instinctively
When the summer’s over and the dark clouds hide the sun
Neither you nor I’m to blame when all is said and done

In our lives we have walked some strange and lonely treks
Slightly worn but dignified and not too old for sex
We’re still striving for the sky
No taste for humble pie
Thanks for all your generous love and thanks for all the fun
Neither you nor I’m to blame when all is said and done

It’s so strange when you’re down and lying on the floor
How you rise, shake your head, get up and ask for more
Clear-headed and open-eyed
With nothing left untried
Standing calmly at the crossroads, no desire to run
There’s no hurry any more when all is said and done

Standing calmly at the crossroads, no desire to run
There’s no hurry any more when all is said and done

Det är en ABBA-låt! Bara en sån sak…. Återkommer.

I kvällur ska jag på konsertur med Svavar Knutúr och Izhav i Hyltebrukur. Det ska bli kulur (svensk-isländska).

• 

• 

Alldenstund jag när en viss osäkerhet beträffande huruvida I, kära läsare och lyssnare, han för avsikt att bevista samma tonkalas som Ers Förträfflige i afton, lovar jag att återkomma, och förtälja ehvad I sumpat eller sluppit haver…

Förra inlägget var så deprimerande, så nu måste jag muntra upp dom (er) lite, tänkte jag. Vet inte var jag fått tag på den här 18 sätten, men vet att jag publicerat dom förut på denna blogg. Till slut måste jag ändå vika ner mig för de ständiga ropen: En gång till! En gång till! En gång till! Flera av dom är ju också vansinnigt roliga, eller hur? Och så grämer det mig att jag ännu inte prövat särskilt många (om ens någon) i verkliga livet. Från och med nu så ska jag…

1 Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögon på. Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.

2 Sök dig själv via växeln. Försök inte förställa din röst.

3 När någon ber dig om hjälp, säg: “Jag delegerar!”

4 Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha pommes frites till det?

5 Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten: “Inkorg”.

6 Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor När alla har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.

7 I meddelandefältet på alla dina inbetalda räkningar räkningar, skriv: “För sexuella tjänster”.

8 Avsluta alla dina meningar med: “I enlighet med profetian.”

9 Använd inte punkt

10 Så ofta som möjligt: Hoppa i stället för att gå.

11 Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har svarat.

12 Specificera att din drive in-order är för att “ta med”.

13 Sjung med på Operan.

14 Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

15 Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.

16 Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du har huvudvärk.

17 Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn “Rock Hard”, eller varför inte “Snöret”…

18 När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik: “Jag vann! Jag vann! Tredje gången denna vecka!!!”

21 december 2020 publicerade jag ett inlägg med rubriken Ödesfrågor. Nu, 1.000 dagar senare, kom jag av olika anledningar att fundera på hur det hade gått. Har det gått åt rätt håll, eller har det blivit ännu värre? Finns det anledning att vara optimistisk, eller är pessimismen kanske ännu mer välgrundad idag, jämfört med 2021? Vad tycker ni? Här kommer de 20 ödesfrågorna en gång till, plus lite korta kommentarer från min sida.

1 befolkningsökningen
2 pandemier
3 antibiotikaresistens
4 migration
5 konflikter och våld, krig
6 sociala klyftor och orättvisor; kriminalitet
7 det ekonomiska systemet; kortsiktig tillväxthyperkapitalism, återkommande finanskriser
8 sjätte massutrotningen av växter och djur på jorden
9 ökningen av jordens medeltemperatur
10 fler och våldsammare naturkatastrofer; orkaner, översvämningar, torka, skogsbränder…
11 vattenbrist
12 matbrist, mindre odlingsbar areal, bl.a. på grund av utarmning av den odlingsbara jorden
13 temperaturökningen och försurningen av haven
14 höjning av havsytan
15 skogsskövling
16 minskande eller upphörande havsströmmar
17 genmanipulationer, den biologiska revolutionen
18 artificiell intelligens, den fortgående digitala revolutionen, på gott och ont
19 politisk polarisering, pga internet bl.a., alternativa fakta, fake news
20 demokratins långsamma sönderfall

1) 1.000 dagar sen mitt förra inlägg. Det betyder att jordens befolkning ökat med ca 250 miljoner (1 milj per 4 dgr)
2) Pandemierna ligger och lurar, covid är inte riktigt över. Men inget akut just nu.
3) ”Allt fler bakterier har utvecklat resistens mot antibiotika, och läget blir hela tiden värre. Cirka 33 000 personer i Europa dör varje år i infektioner som inte längre kan botas med antibiotika.” (THL, statlig myndighet)
4) Döden på Medelhavet… Latinamerikaner som försöker komma in i USA.
5) Rysslands Ukraina-krig… behöver jag säga nåt mer?
6) Gängkriminaliteten i Sverige; mord och sprängningar
7) Inflation och räntehöjningar
8) Pågår ständigt.
9) Större kodioxidutsläpp än någonsin tidigare. De ska halveras till 2030 om vi ska ”nå 1,5- procentsmålet”. Borde formuleras: 1,5-procentsmålet är redan kört, eftersom vi inte kommer att halvera utsläppen fram till 2030
10) Torka, översvämningar, orkaner… Värmerekord i världen.
11) Vet inte så mycket om detta.
12) Ryssland som hindrar Ukraina att exportera vete. Världssvälten tilltar.
13)Vet inte mycket om detta.
14) Fortgår.
15) Fortgår. Lite bättre i Amazonas med Lula.
16) Vet ej. Talas om Golfströmmens avtagande pga isens avsmältning, mer sötvatten.
17) Vet ej.
18) Mycket mer aktuellt idag jämfört med för tre år sen.
19) Ska Trump komma tillbaka? Erdogan, Orban, Xi-Jinping, Putin…
20) Pågår.

Just det, denne gigant! (Och då tänker jag inte på Vilhelm Moberg, som i Robert Gustafssons Ernst-Hugo Järegård-parodi.) Det är jättestormfågeln jag har i tankarna; det engelska namnet är Giant Storm Petrel. Kroppen mäter en meter från näbb till stjärt, vingarna två meter från vingspets till vingspets; dubbelt så stor som den stormfågel man kan se i norra Atlanten.

Jag beglodde inte bara pingviner på Falklandsöarna. Jättestormfågeln imponerade verkligen på mig. Kunde se direkt hotfull ut när den kom seglande mot en på stela, smala hårdvindsvingar:

• 

• 

• 

• 

I sista ögonblicket väjer den och stiger till väders:

På nära håll kan man lägga märke till den s.k. saltkörteln på näbbens ovansida. Jättestormfågeln är pelagisk, en havslevande fågel, som bara kommer iland för att häcka. För att kunna tillbringa obegränsat med tid på de vida haven måste de kunna dricka havsvatten, och då göra sig av med överskottssaltet via saltkörteln.

• 

•