Just det, denne gigant! (Och då tänker jag inte på Vilhelm Moberg, som i Robert Gustafssons Ernst-Hugo Järegård-parodi.) Det är jättestormfågeln jag har i tankarna; det engelska namnet är Giant Storm Petrel. Kroppen mäter en meter från näbb till stjärt, vingarna två meter från vingspets till vingspets; dubbelt så stor som den stormfågel man kan se i norra Atlanten.
Jag beglodde inte bara pingviner på Falklandsöarna. Jättestormfågeln imponerade verkligen på mig. Kunde se direkt hotfull ut när den kom seglande mot en på stela, smala hårdvindsvingar:
I sista ögonblicket väjer den och stiger till väders:
På nära håll kan man lägga märke till den s.k. saltkörteln på näbbens ovansida. Jättestormfågeln är pelagisk, en havslevande fågel, som bara kommer iland för att häcka. För att kunna tillbringa obegränsat med tid på de vida haven måste de kunna dricka havsvatten, och då göra sig av med överskottssaltet via saltkörteln.
Liked this post? Follow this blog to get more.