(Rubriken på inlägget, Se mig i mitt friska öga, kommer egentligen från en roman av Per Gunnar Evander, en författare jag höll mycket högt på sin tid. Han gick bort nyligen, 16 maj. Hans romaner handlade uteslutande om människor, vad jag minns. Här väljer jag emellertid att möta blicken hos några vilda djur, en utdöende grupp levande varelser på planeten Jorden [människans husdjur: 60 %, människor: 36 %, vilda djur: 4 %].)
Författare: Jorge50
Läget
För ett par morgnar sen tyckte jag jag såg det klart: läget på jorden just nu alltså. Och idag började jag skriva på beskrivningen av situationen. Tänkte jag skulle publicera här på bloggen. Men jag ändrade mig, sköt upp det i alla fall. Nä, fan, tänkte jag, varför ska jag göra alla mina läsare ledsna? Varför ska jag tvinga dem att se sanningen i vitögat?
En sak kan jag dock tills vidare med säkerhet säga: Det måste bli fan så mycket sämre innan det möjligtvis kan bli bättre.
Men annars är det så att klockan 11 nu idag ska jag repa med bandet (ja, Sunkbina alltså). Det ska bli skitroligt. Och sen har jag fått en mutbiljett från Riksbyggen (är ordförande i Brf Boråsbostad nr 2) till Elfsborg – IFK Göteborg. Matchen börjar klockan 15. Kommer förhoppningsvis hem lagom till att följa upplösningen i Premier League (om Man C tappar poäng och Liverpool vinner ligan ska jag äta upp min hatt). Livet leker…
Från det andra tillbaka till den ena: en av mina nya låtar, som Soggy planerar att låta världen höra för första gången på Hemgårds-konserten 15 juni, heter Air. Den är en av de fyra elementlåtarna: Air, Earth, Water och Fire. Lika bra ni sätter er in i the lyrics redan nu (för ni kommer nog inte att hinna uppfatta allt när jag sjunger låten live). Texten är i grunden positiv och slutar i ett Nirvana-liknande tillstånd uppe i himlen, tillsammans med alla goda vänner:
Air
i drifted and i drifted, lonely as a cloud
naked, knotbitten, forgot to feel proud
hurried like a hurricane, floating to and fro
chasing the wind, no place to go
diving deep or looping high
way up in the hopeless sky
rolling east or roaming west
for ever lost in goalless quest
from frozen north to heated south
airy taste of nothingness in my mouth
had nought say, much less to do
lots of me, but less and less of we or you
eating, sleeping, making love in the air
but do i do what i want, do i really really care?
can i make it, can i take it anymore?
windswept in the heavens, but what for, what for?
but then and there
all of a sudden
out of the blue
make believe or true?
quick movement caught my eye
it was a white little feather blowing by
got the feeling it had something to mean
cutest little thing I’d ever seen
so i followed the feather to wherever it would take me
i knew in my heart it was not gonna fake me
swinging some clouds by the tail on the way
we arrived at a place of peaceful stay
i see all my friends underneath this same roof
none plays the hero, cool or aloof
all with a common destination
we’re warm at one, beyond needs and expectation
Coda
we’re warm, we’re at one
playing in the sun
we’ve paid the fare
up into the air
Och om ni orkat läsa ända hit, så ska ni få en fin bild som tack för besväret:
Kransmossen Open 2022
De tre medaljörerna i Kransmossen Open: Anton Kamne, silver, Björn Kamne, guld, Thomas Johansson, brons.
(Han som tog bilden belade den förargliga fjärdeplatsen. Efter åtta timmars golfkrocket, delvis i regn, ruvar han nu utmattad på revansch i hemmets lugna men ack så ostädade vrå.)
Porträtt av bloggeristen?
En av de pågående sju utställningarna på Abecita är signerad Olle Ljungström, annars mest känd som låtskrivare och sångartist, nu tyvärr gången till det land varifrån ingen återvänder. En del av Ljungström-utställningen, med titeln Tänk om man hade råd med en ängel, består av smått geniala teckningar från en riskabel resa till Kabul, Afghanistan, 2002.
En av dessa teckningar tycktes mig plötsligt kunna fungera som ett kongenialt porträtt av blogginnehavaren själv, nämligen den här:
Eller vad tycker ni? Är det inte bildligt likt?
Annars har han ju karakteriserat sig själv och sin livshållning som så här (i låten Tidigt om morgonen):
Alldeles för svart svårt
Alldeles för tokhårt
Alldeles för jävla trevligt jippo-kul idag
För en känslig liten rosarund och gosig själ som jag
Apropå låtar förresten… Ja, Tidigt om morgonen görs ju av J.T. & The Soggy Bees i en alldeles fantastiskt svängig version, inspirerad av västafrikansk / kongolesisk popmusik, med Tobbas Ruhtenberg på sologitarr.
Och apropå detta eminenta band så spelar de onsdag 15 juni, kl 19, på Hemgårdens innergård. Det blir en s.k. picknick-konsert; dvs. tillfälle att mumsa på god mat och bälga i sig obegränsat med vin i trevlig miljö och gott sällskap, ackompanjerat av utsökt musik. Missa inte detta tillfälle! Skriv in i almanackan!
Självporträtt
Dessa självporträtt av Lisalove Bäckman ingår i utställningen Inuti utanpå, och finns att beskåda på Abecita Popkonst & Foto just nu (tillsammans med sex andra utställningar. Väl värt ett besök!
Tvättid idag
Visar sig att den lille moonaren var en sädesärla
Mooning
Vad är det för fågel som så respektlöst moonar (= visar den nakna stjärten) för fotografen?
Först öppnade korrekta kommentarsvar vinner första pris: 1 vecka med bloggeristen på ön Tristan da Cunha i Sydatlanten (gott om albatrosser).
Vad adverbialen är bra för
Nedanstående lilla dikt består av ett upprepat subjekt, saker och ting, ett predikat, blev (blir en gång) och predikatsfyllnaden (predikativet) vidriga. Resten är adverbial (ofta bestående av adverb, ibland av adverbiella bestämningar till vidriga). (Ok, enstaka konjunktioner finns också, och, men, någon interjektion: ja.)
Vad dikten handlar om får ni räkna ut själva.
angående saker och ting
saker och ting blev förskräckligt vidriga otroligt snabbt
saker och ting blev helt enkelt vidriga pinsamt fort
saker och ting blev faktiskt otroligt hastigt vidriga
ärligt talat blev saker och ting förr i tiden vidriga till synes sällan
nu blev saker och ting vidriga nästan för det mesta, ironiskt nog
ofta blev saker och ting ändå försiktigtvis vidriga undan för undan
men ibland blev saker och ting mer och mer tydligt vidriga snabbt som ögat
och då och då blev plötsligt saker och ting plågsamt vidriga
ja, med allt kortare intervall blev med en gång saker och ting oförmodat överjävligtvidriga
med regelmässig oregelbundenhet blev i själva verket saker och ting olyckligtvis ouhärdligtvidriga omgående
förhoppningsvis blir saker och ting oundvikligen mindre vidriga inom relativt snart…
Inspirerat av American Sonnet for the new year, av Terrance Hayes.
(Där ser ni! Hade jag inte varit så bra på grammatik hade jag aldrig kunnat skriva den här fina, uttrycksfulla dikten. Det är tamejfan mina grammatiska kunskaper som gör mig till poet (pöt)!
Vattenkammad eller icke vattenkammad?
Frågan är: Vilket är snyggast?