Nån gång i slutet på 50-talet eller början av 60-talet gav jag min mor en “påsklilja” (?) i julklapp. Den såg ut så här:
Varje år gick besåg vi julskyltningen i det lilla småländska samhälle where I was born and raised (Broaryd, ca 200 inv). Det var tradition. Förvånansvärt många affärer i byn på den tiden faktiskt. Traditionen bjöd också, enligt min jobbiga åsikt i en viss ålder, att mina föräldrar skulle önska sig något som kunde ses i skyltfönstren i julklapp. Ett år fick jag alltså syn på den här “skulpturen” i Bards kemikalieaffär, och jag blev förtjust. “Titta på den där mamma, är den inte snygg!”, gapade jag och pekade. “Visst vill du ha den i julklapp, eller hur?” “Ja, jo”, svarade den snälla modern förstås.
Och så blev det. Här har morsan just fått upp den ur det ambitiöst träullade paketet, och utbrustit: “Just precis vad jag alltid önskat!”…
Min goda moder gick bort redan 1988, och sen dess förvarar jag den vackra Påskliljan i mitt hem. I rätt ljus kan den se riktigt vacker ut:
Liked this post? Follow this blog to get more.