Så heter det, stället där jag bor: Vind i videna. Eller på engelska: Wind in the Willows. Willow kan betyda pil-träd också, men jag tyckte allitterationen blev så fin med vinden ihop med videna* (det sistnämnda väl en konstruerad form f.ö.; borde kanske ha hetat “videbuskarna”, men hur poetiskt är det?).
Som sagt, här bor jag, vid världens ände (kallar min dotter det), eller åtminstone vid nordvästra Europas ände. Och vem vet förresten vad man skulle träffa på om man bara seglade rätt ut i havet… kanske nådde man då den där kanten som man kan tippa över och ramla ner till odjuren från… Vad vet jag. (Svar: Så gott som ingenting. Men det är dock ett tecken på viss intelligens, att man inser att man är okunnig.)
Ägaren som jag hyr av är nog en originell herre. Åtminstone är det en ganska originell liten cabin (hytta?) han byggt. Men fin:
Får mig att tänka på en hollywoodsk filmkuliss det där, med ingenting bakom fasaden…
Fast egentligen ser den ut så här:
Vill jag ha lite extra grönsaker kan jag gå in i det rymdkapselforminspirerade lilla växtuset och ta för mig:
Och om jag inte vill gråta bland tårpilarna (eller videna) utomhus kan jag ta en god kopp te inomhus:
Liked this post? Follow this blog to get more.