Vårdbehovet

Visst, det kan säkert finnas anledning ibland att klaga på den svenska vården. Fast jag har aldrig haft någon anledning till missnöje. Tillgängligheten ska ju vara ett problem, sägs det. Men har aldrig haft några problem med att få en tid på Trandareds vårdcentral. Har till och med träffat samma läkare flera gånger i rad nu; kallar henne lite skämtsamt för “min husläkare”.

I Costa Rica för fem år sen var jag gruvligt förkyld; hostade, snorade, febrade. Kan man nästan se på den här bilden:

Unnade mig en lyxig vistelse några dagar på Albergue de Montana Talari, i ett försök att kurera mig innan jag skulle träffa Mora-Nisse och min svenska resegrupp 22 feb. Kände inte smaken på den goda maten dock, pga förkylningen. Kunde ändå njuta av de färggranna, lättfotade fåglarna; de utfordrades med någon sorts nektar, nära hotellterrassen.

Förkylningen blev bara värre och värre. Det slutade med att jag anlitade den Costa Ricanska sjukvården. Det kôstade mucho dinero, men kändes ändå som en lisa, kanske mer för själen än för kroppen egentligen; viktigt att göra något, typ, inte bara lida i tysthet… Så här gick det till:

När jag satt där uppe på restaurangterrassen slog det mig plötsligt: Du måste till doktorn med det här, och lämpligen då i morgon. Det är dags nu; febern var säkerligen riktigt hög på sena eftermiddan; kändes mycket het i pannan. Till slut var jag tvungen att ta en Alvedon, och sen en till innan middan för att det skulle bita. Det är enklare att gå till doktorn i San Isidro i morgon, utan bagage, än i övermorgon, då jag har all packning med mig. Jag får försöka få ut lite antibiotika och hoppas att det kan ha nån effekt. Hoppas att Peter på spanskan hade rätt när han bestämt hävdade att det var bakterier, inte virus (hur fan han nu kunde ha nån som helst aning om det). Åtminstone måste jag se till så jag har gott om febernedsättande.

tisdag 21 februari 2017
En natt i hostans tecken. Mådde rätt hyfsat igår kväll, efter två alvedon och kvällsmat. Men när jag la mig i sängen igår kunde jag plötsligt knappt ta ett andetag utan att hosta. Andningen rosslar. Tog en antifludes till ganska snart. Vet inte om det var den som gjorde det, men strax efter tolv hade jag en period då jag med ens kunde andas och t.o.m. sova nästan normalt. Efternatten har inte varit supergrym, jag har inte varit förtvivlad. Men roligt är det sannerligen inte.

Nu ska jag alltså försöka ta mig till en doktor idag. Ska snacka med ägaren, den där smått spejsade men vänlige gubben, be honom peka ut och rekommendera una clinica, be honom ringa efter en taxi.

Vad jag behöver: antibiotika, hostmedicin ev., halstabletter, massor med paracetamol-tabletter; fråga om antifludes är något att ha. Bendadryl?

Behöver jag några papper med mig, försäkringspapper?

Så där ja, då var den lille doktorn avklarad. Ägarens son körde in mig till San Isidro i sin pick up truck, och väntade (!) sen med mig på kliniken. Doktorn skulle komma om en halvtimme. Det gjorde han också. Dessförinnan blodtryck 134/90, normalt.

Jag fick fem mediciner, plus att jag köpte två kartor aspirin. Doktorn talade långsamt på spanska med mig, som till en idiot (men det var bra, för då begrep jag vad han sa). Betalade 420 kr för själva konsultationen, 820 kr för all medicinen.

Nu har jag testat alla medicinerna 1 gång, utom somnainpillerna förstås. Tycker nog jag mår något bättre än igår vid den här tiden. Senaste febernedsättande tog jag före lunch, vill jag minnas. Nu är klockan fem och för att klara hungern fram till middan har jag beställt in en öl. Tänkte jag skulle ladda ner lite radioprogram. Kan behövas när jag ligger sömnlös i samma rum som Nisse.

Jaha, om fyra timmar skriver vi 22 februari, detta fjärran måldatum som vältrat runt i mitt sinne, särskilt sen Hilde lämnade 23 december. Till 22 feb skulle jag vara ensam, hur skulle det gå måntro? Två månaders ensamresande? Tja, det har varit tufft ibland, särskilt i samband med mina två sjukdomar: ryggskottet i samband att jag anlände till Colombia och nu influensan senaste veckan här i Costa Rica.

Liked this post? Follow this blog to get more.