Finns det någon faktor som mer definierar oss som människor än vårt verbala språk? Jag vet ingen. Jag upphör aldrig att fascineras av detta geniala system, som i grunden bygger på kombinationen av 36 betydelselösa, men betydelseskiljande, fonem (motsvaras av 29 grafem i skrift) till betydelsebärande morfem, och ord. Varje ord (utom de onomatopoetiska ljudhärmande) är en symbol för något i verkligheten. Det finns inte minsta likhet mellan ordet bord (hur det låter eller ser ut) och dess betydelse, dess referens i verkligheten (en skiva med fyra ben där vi äter frukost). Men språkanvändare har kommit överens om ordens betydelse. Fantastiskt, eller hur? Fenomenet verbalt språk (språk med ord) är på så sätt ytterst ett bevis för vår mänskliga förmåga att samarbeta och komma överens, inte kriga och slå ihjäl varandra.
Nej, nu får jag akta mig så det inte drar iväg för långt det här, inte med en gång i varje fall. Då kanske ni slutar läsa. Men senaste tidens funderingar kring språkets rituella funktion (se tidigare inlägg) har inspirerat mig att skriva mer om språket (ok, vet att jag gjort det förut, men det struntat jag i just nu), kanske påbörja en liten serie inlägg om olika aspekter av vårt mänskliga språk. Tills vidare får ni bara en lista på språkets funktioner att fundera på:
Symbolfunktion: den referentiella funktionen, den ”vanliga”, alltså språket som benämner något i verkligheten. Varje ord är en symbol, refererar till något i verkligheten.
Symptomfunktion: den emotiva, expressiva funktionen, svordomar bra exempel, fokuserar sändaren, framför allt dennes känslotillstånd. Fan i helvetes jävla skit!
Signalfunktion: engagerar mottagaren, tillsägelser, befallningar, vokativ, imperativ; givakt!!
Kontaktfunktion: socialt prat, dösnack, engagerar både sändare och mottagare. Tjena, läget?
Rituell funktion: fokuserar resultatet av yttrandet; trollformler, abrakadabra, sesam öppna dig, eder: do you swear to tell the truth…, tager du denna… jag älskar dig…
Metalingvistisk funktion: språk om språksystemet; mamma, vad betyder ’docka’?; grammatikens språk, språkliga termer, språkvetenskap; fokuserar språksystemet i sig.
Skönlitterär funktion: den poetiska funktionen, uppmärksamheten riktas mot själva språket, mot meddelandets form; retoriska figurer, metaforer, rim, rytm; hur språket ser ut och, inte minst, hur det låter.
Liked this post? Follow this blog to get more.