I början på 2016 gjorde jag en fantastiskt givande resa till Kalifornien, plus en avstickare till New Orleans. Det började med ett stopp på Mount Madonna, en bit utanför San Francisco. Där sammanstrålade jag med mina vänner Rich och Cath Cureton. Vi skulle besöka deras dotter Haley, som jobbade som yoga-instruktör på Madonnaberget. Haley hälsade mig välkommen så här:
Mount Madonna var meditativt och fint.
När man lyfte blicken var det annars så här underbart vackert:
Efter avverkad yogameditation körde vi söderut, Cath, Rich och jag. Landade i Long Beach, utanför Los Angeles, där vi hälsade på en syster till Cath. Var glada att slippa åka in i detta miljon-konglomerat av motorvägar, bilar och alldeles för många människor på samma ställe. Vi nöjde oss med att betrakta alltihop på nattetida avstånd:
Vidare söderut i Kalifornien. I San Diego besökte vi Colin, en broder till Haley. Vi besiktigade bl.a. nedanstående berömda monument; föreställer en soldat som greppar och kysser en okänd kvinna i New York, i samband med fredsutbrottet efter 2:a världskriget 1945.
Inåt landet så, till rikemansparadiset Palm Springs (Rich och Cath hade goda vänner här också). Ett märkligt ställe. Dollarmiljonärskuvöser överallt. Men också en del intressant marknadskonst för oss snuskhumriga:
Och omgivningarna var fina; en blandning av öken och höga, snöiga berg.
I Palm Springs skiljdes jag från mina vänner, och tog flyget på egen hand till New Orleans. Landade mitt i den berömda årliga karnevalen. Det var Mardi Gras (Fettisdagen) och fullt ös, dag och natt:
Men det fanns också, som alltid, vardagspärlor att iaktta, med kameran i högsta hugg. Fascinerades av den här lille pojken med storebror som lekredskap:
Upplevelsemätt återkorsade jag sen den gamla kära Atlanten, och landade i tryggheten i hemmet på Söder i Borås. Och allt var som förut – men ändå inte. Att resa är att multifaldiga sina invanda perspektiv…
Många fler bilder i 14 album från denna minnesvärda resa på Flickr, t.ex. här.
Liked this post? Follow this blog to get more.