Eftersom jag ändå oftast vaknar vid fyratiden, så tänkte jag att jag lika gärna kan sticka ut till kusten och kolla lite fågel så här på Valborg. Samtidigt kan jag ju passa på och shoppa lite på Engelssons där (jaktklädersaffär i Falkenberg [även om jag tycker jakt är onödigt egentligen]). Behöver lite naturböxer för Hebriderna-resan inom kort, om inte annat.
Tänkt och gjort. For iväg som en skottspole i min lilla orangea leksaksbil. Anlände Morups Tånge vid soluppgången ungefär. Men fy håken va kallt det va ve havet! Det kalla vattnet kyler så här års (tvärtom på hösten). Sisådär 11-12 grader bara, och isande nordvästan. Och inte fanns det nå vidare mängder fågel heller. En ruvande hornuggla i fyrträdgården var ju kul förstås (även om den knappt syntes i risboet).
Sen var alla de bästa biljetterna till starsången slutsålda, så jag fick nöja mig med att lyssna bakifrån (!):
Jag for strax vidare åt Getterön till.
Där svärmade några konstiga insekter med hängande ben inne i strandskogen, i lä från vinden. Många var dom. Hade bara mitt 600 mm-objektiv på kameran, ämnat att fota fåglar på långt håll. Nu slängde jag bara iväg några fotoskott från höften mot de där millimeterstora (-små, menar jag) insekterna med mitt megatele. Mot all förmodan, en bild blev någotsånär. Gick att se vad den föreställer i alla fall, även om jag inte har en aning om vad det var för insekter.
Då var ju dom här lite större, och mer passande för min aktuella fotoutrustning:
Men nu till dagens klo (he he, clou menar jag förstås; lika med glansnummer, bravurnummer, huvudattraktion , höjdpunkt, kulmen, klimax): jag lyckade plåta en sävsångare i sångflykt. Denna sångare håller ju vanligtvis, som namnet antyder, till i vassen och sjunger, inte uppe i luften, om man säger så. Varje liten sångflyktstur varade bara nån halv minut eller så, sen for den ner i vassen igen, i skydd för snålblåsten.
