Leo och jag

Jo, vi har faktiskt varit ihop i nästan 20 år, Leo och jag (Messi alltså, om nån fåkunnig inte fattade det). Vi lärde känna varandra 2003-2004, då han debuterade som spelare i Barcelona, jag som tevetittande fan till klubben. Såg direkt att den där lille gynnare var något alldeles extra. (Skulle med framgång kunna ha jobbat som fotbolls-coach faktiskt; lärde mig det viktigaste av morbror Georg från Rydöbruk. Han coachade Rydöbruks IF [även om ingen mer än han själv visste om det].)

På den tiden var hans specialitet att göra långa dribblingsräder, gärna följda av skott i mål med vänstern. Han var blixtsnabb, med superlåg tyngdpunkt, vilket gjorde att han kunde finta och ändra riktning kvickare än någon annan. Och så hade han ju tekniken, målkänslan och speluppfattningen. Nuförtiden är hans största styrka antagligen hans geniala framspelningar och genomskärare. Han tar det lite lugnare, med ålderns (35) rätt. Han har vunnit Balon d’or sju gånger, senast 2021. Han är världens genom tiderna bäste fotbollsspelare (divan Cristiano Ronaldo kan slänga sig i väggen; han kan göra mål, det är allt).

Leos och mitt vänskapsförhållande blev särdeles intensivt åren 2009-2012 ungefär, då Barcelona var världens bästa fotbollslag; förutom Messi, med spelare som Iniesta, Xavi, Puyól, Piqué, Valdés, Busquets, Pedro, Henry, osv. 2009 och 2011 vann laget alla turneringar de ställde upp i: La Liga, Spanska Cupen, Spanska Supercupen, Champions League och VM för klubblag. Men alla vunna matcher var på sätt och vis en bisak; det var det underbara spelet jag förälskade mig i. Det var härliga tider…

Bryr mig inte så mycket om Argentina egentligen, men eftersom min vän Leo spelar där, så engagerar jag mig ändå i stora turneringar, som nu pågående VM i Quatar (fy fan för Fifas korrumperade mutkolvar och girigbukar!) t.ex. En skräckförtjusande kväll igår med andra ord, till slut med lycklig utgång. Jag var tvungen att lämna efter att Nederländerna hade kvitterat med matchens sista spark (efter att Leo medelst en genial assist och ett straffmål sett till att A ledde med 2-0 när det var 20 min kvar.). (Hur i helvete kunde för övrigt mitt gamla hatobjekt domare Lahoz komma på att lägga till hela TIO minuter! Det hade ju knappt varit några spelavbrott!) Visste att förlängningen skulle bli olidlig. Straffarna också, men till slut så gick det vägen.

Vår dröm om ett VM-guld att kröna karriären med lever, Leos och min…

Liked this post? Follow this blog to get more.