Nordost om Panamas karibiska kust ligger San Blasöarna, cirka 350 öar och sandrev, förvaltade av Kuna-indianerna. Dit styrde vi med S/Y Quest, på vår seglats från Cartagena i Colombia till Portobelo i Panama. Vi kastade ankar och tillbringade 2-3 dagar i detta paradis av kristallklart, turkosfärgat, ljummetljuvligt havsvatten och kokospalmklädda sandstrandiga öar. Varför är det så ofta sådana miljöer som beskrivs som paradis, förresten? Jag menar, att tillbringa en längre tid där, kan inte det bli ganska enformigt?
Nåväl, några dagar här var förstås ganska underbart. Det ingår i kapten Göran Perssons attraktiva affärsidé; icke blott transport Colombia-Panama, lite stopp i paradiset också. Vi tio passagerare (9 ungdomar och 1 åldring) kände oss tryggt omhändertagna av denne gamle sjöbjörn.
Det som gör just det här paradiset betydligt o-enformigare är ju också Kuna-folket. Tänk att det finns några indianer kvar här överhuvudtaget, efter att Cortez och hans conquistadorer tagit död på minst 95 procent av dem med sina vapen och sjukdomar! De lever primitivt på fiske och kokosnötsinsamling, plus att de kanske får några smulor från turismen också. Men hur länge? kan man fråga sig. Havsytan stiger, och öarna har bara någon meter dränkningsmån tillgodo.
Men barnen leker obekymrat, utan tanke på framtiden…
Liked this post? Follow this blog to get more.