Den här Imsen vimsade runt på mitt skrivbord idag:
Först klättrade han upp på en blompinne i en blomkruka, och lät mig få denna bild i ganska goda ljusförhållanden. Men sen kröp han ner och ut på skrivbordet, tycktes vara på väg att vimsa in i min dator. Men då schasade jag vänligt bort honom och sa att nä, nu får du väl lugna ner dig lite. Kom att tänka på Finn Zetterholms visa Myran, från 60-talet:
Tänk vad vi ändå gått framåt i milt hänsynstagande till dessa våra allra minsta medresenärer på jordklotet! Jämför bara min toleranta och vänliga spindlighet med:
Vad i jävlars helvete
har ni sett en myra
ska man tolerera sånt
med en sån hög hyra
akta så han inte sätter
skit på teverutan
hämta ddt-sprejen
så ska vi bespruta’n
Och sen slutar det ju sorgligt inte bara för myran själv (som man får förmoda brinner opp i samband med kortslutningen i teven), utan också för familjen Blom, som inte kan se på Hylands hörna mer den kvällen. Jag och Imse däremot, vi skiljdes som vänner.
Liked this post? Follow this blog to get more.