Anlände till Skottlands största stad igår kväll. Strålande väder. Folk sitter ute och dricker öl. Jag koncentrerade mig först på att finna Revolver. Så heter etablissemanget där jag ska bo två nätter. Det är ett väldigt hippt ställe, fullt med ungdomar från olika delar av världen. Och så jag då.
Delar sovrum med sju andra. Men var och en har en sovalkov, och öronproppar ingår i priset. Jag hade en lugn och gin, helt ok första natt. Enda problemet: lite jobbigt att klättra upp och ner till och från överslafen…
Frågan är vad jag ska ägna min dag i Glasgow åt? Det blir nog Kensingrove Art Museum så småningom. Går alltid på konstmuseum när jag är i främmande storstäder (däremot alldeles för sällan på Borås Konstmuseum, av någon outgrundlig anledning). Men först kanske Glasgow Necropolis, för det är redan öppet. Det är en viktoriansk kyrkogård; 50.000 lär ligga begravda där. Låter kanske inte så skoj, men en killa jag snackade med i Castlebay Hotel Bar på Barra, framhöll nekropolisen som en av Glasgows största sevärdheter. Lite nyfiken…
Om jag får problem nämner jag bara att jag kommer från samma land – till och med har samma efternamn! – som Henrik Henke Larsson. Han var den stora stjärnan i Celtic i många år, öste in mål. Celtic är förstås det ena av stadens stora fotbollslag, Glasgow Rangers det andra. Det finns sedan gammalt en koppling till rivaliteten mellan katoliker , Celtic, och protestanter, Rangers. Hoppas den har avtagit något. Inte var Henke nån katolik vad jag minns i alla fall…
Att jag inte kom längre än till Skeppshult BK:s B-lag (tänkande August på mittfältet) lär inte spela nån roll. Hänvisar jag bara till det fina efternamn, Larsson, som Henke och jag har gemensamt så borde jag få extremt trevligt bemötande och alla tänkbar hjälp. Men hjälp! Vad händer om jag råkar stöta på ett rabiat Rangers-fan?
Liked this post? Follow this blog to get more.