Min dators hårddisk är en näst intill outtömlig källa till diversigheter; ömsomt högkvalitativt, ömsomt skåp-, alternativt skräpmat. Just i ögonblicket digitalsnubblade jag över en dikt, som skrevs på första lastbåtsetappen på min jordenruntutanattflygaresa, från Hongkong till Auckland, och sedan också publicerades på min reseblogg under rubriken Ute på havet.
Dikten spårar visserligen ur i någon mån, kan man hävda, frotterande sig i allsköns vulgariteter. Men det är den inte ensam om; likalunda gjorde sig den gode Carl Michael Bellman skyldig till mången gång; så t.ex. i Fredmans epistel n:o 80, som inleds elegant med lillfingret i vädret, men slutar i ett smaskigt samlag mellan (“samlag mellan…”, heter det så?) Ulla Winblad och Mollberg. Tilltagande närhet till Gustav III:s hov för Bellmans del gjorde det mer och mer nödvändigt att maskera snusket medelst blomsterspråklig elegans.
Alltnog, här följer dikten jag talar om ovan:
Jag måste dra ut
Jag måste dra ut på havet igen, till vindens och vågornas land
som flyger och far som de vill och behagar till himmelhorisonternas rand
en båt av bark, ett segel av lärft, det är allt vad en mänska behöver
en kasse med öl, lite brunrom därtill, det räcker så väl och blir över
Nå men mat då, något att stoppa i krävan får seglarn väl inte förglömma?
Inte är det väl vist att med magen mullrande tom under stjärnorna drömma?
Jomenvisst, med skeppskorpor skadar nog ej att omsorgsfullt fylla vår skans
Skorpvivlarna knackar vi ut på vår durk till att tråda en ysterlig dans:
Femton vivlar på död mans kista, tjolahej och en flaska med rom!
Sitt nu inte på land där och vela, släng dina måsten och kom!
Så sätter vi segel och rullar och rollar oss ut på de vidaste haven
dit där ingen landkrabba nånsin har legat och feset på nedersta laven
Skepp ohoj! Kast loss! Skjut ut alle man och kölhala kölsvinets akter
Ryck upp dig och ta dig i kragen ta mig fan och visa dina sjömannatakter
Njut av stunden, f-k eftertänksamhet, f-k tomorrow’s beslut
Sip your whisky, smoke your cigs, tills djävulen själv tittar ut
Och natten gick hän och det grydde till dag och de seglade, seglade ständigt
Bort från demonerna, bort från allt jävelskap, bort från allt jämmerligt eländigt
Allt vad som fanns, det finns inte mer, natten är dagens mor
Snyt dig i näven, rispa ditt skinn, blott oceanen är stor
Liked this post? Follow this blog to get more.