Här rider jag på min väldiga häst: Salstenen i Risveden nämligen. Den är uttalat lugn och sävlig, och tack vare det klarar till och med jag att rida barbacka. (Annat var det 1969 när jag red i Camargue, den enda gång jag suttit på en hästrygg för övrigt. Det gick åt helvete…)
MOT FRAMTIDENS LAND PÅ STADIGA FLYTTBLOCK! ( …och, underförstått, inte på några fjäskiga, medhårsstrykande gummimadrasser…)
Liked this post? Follow this blog to get more.