Ni kanske bara ser en skarp och fin bild på en ung, vackertecknad sävsparv…? Men mina tankar går till gräshoppan i näbben, med största säkerhet avliden. Mamma eller pappa gräshoppa kommer inte hem till familjen ikväll. Tänk alla frågor som gräshoppebarnen skall ställa: När kommer mamma/pappa hem? Varför är hon/han borta så länge? Ja, det är synd om gräshopporna (som Strindberg sa, fast då om människorna…), det är det verkligen. Att leva betyder att man riskerar att dö. Egentligen inget grymt i detta, ett existentiellt grundvillkor bara.
Liked this post? Follow this blog to get more.