Gryningen har inspekterat Ryska rådsrepubliken och närmar sig Europeiska unionen. Förortsbussarna och pendeltågen i Sverige vaknar. Morgonplanet till Bryssel lyfter. I slott och koja tillreds nationaldrycken. Regeringen har stärkt sig med en kopp Gevalia och tar itu med dagens bekymmer. Finansministern vädjar i radion till marknadens krafter. Statsministern vänder sig direkt till folket i TV. Hur skall det gå? Alberts anrika herrekipering stänger butiken, ”allt ska bort”. Skrattmåsarna har också blivit färre. Men hos Fru Lusta i Gamla stan kan man hitta mynt i valören 5 francs med valspråket LIBERTÉ, ÉGALITÉ, FRATERNITÉ. Mynten är av choklad och inslagna i glanspapper som barn i alla tider älskat. Förr eller senare bör väl ett och annat bli bättre eller annorlunda och nationaldrycken billigare. Förmiddagsplanet till Bryssel rullar ut på plattan. Solen lämnar Europeiska unionen och fortsätter repertoarresan över ålderstigna och nyfödda riken.
Werner Aspenström i diktsamlingen Israpport från 1997.
Tveksamt hur pass mycket bättre ett och annat ska kunna bli. Man ser ju hur det har gått med kaffets, nationaldryckens, billigareblivande…
Det fanns en tid då den årliga bokrean gjorde mig extatisk. Äntligen! Äntligen hade man råd att köpa lite finare, inbundna böcker. Böcker var smått heliga klenoder, vissa av dem i alla fall. Målet var att ett rum (åtminstone) skulle vara fullt av böcker från golv till tak. Så att det skulle kunna kallas biblioteket…
Men det är många år sen det där. I den lilla tvåa där jag nu huserar bör jag i princip göra mig av med lika många böcker som jag införskaffar för att få plats.
Och inte bara det.. Böcker har tappat i det pågående viktighetsracet. Det finns ju så mycket annat man måste hinna med: sköta sociala medierna i telefonen, kolla på teveserier, se på fotboll och skidor på teven, följa med i nyheterna, spela dataspel, lyssna på massmusik på Spotify, se på film, gå på konserter etc. etc. Rusa hit o dit i sinnet helt enkelt. Kroppen kanske inte rör sig så mycket, men sinnesnärvaron korttidsflaxar härs och tvärs (lite som en skadskjuten kråka).
Men nu köpte jag ändå tre böcker på bokrean: Sveriges nationalparker, Samlade dikter 1943-1997 av Werner Aspenström, samt Samlade dikter av Edith Södergran.
Se där! Två poesiböcker! Jo, jag har sagt mig, att jag väl faktiskt ändå (3 adv på raken där) borde sträva efter (unna mig) åtminstone en skärva av det lugn, tålamod och koncentration som bör finnas tillstädes för att kunna läsa poesi med behållning. Vi får se hur det går. Egentligen har jag aldrig haft det där ltk:et riktigt, utom i enstaka stunder. Ett visst mått av rastlöshet däremot… Men det är aldrig för sent att börja, intalar jag mig. Nu på ålderns höst ska det väl (för fan) gå att sakta ner en smula?
Direkt ur startgroparna (kanske ska anamma Sixten Jernbergs taktik: gå ut hårt och sen öka) ska ni få en dikt med överblick av Werner Aspenström i nästa inlägg: Morgonkaffe.
Vill ni veta hur det ligger till? Läget, typ? Ok då, jag ska berätta vad kombinationen av förutsägbara kausala samband av orsak och verkan och den ständigt latent närvarande slumpen – samt ett eller annat smärre mirakel – har lett fram till.
Är ni nyfikna? Ok, här kommer det:
Vi befinner oss mitt emellan inte än och aldrig mer…
Det är inte jag som har insett och formulerat det här. Det har min gamle svenskelev Peter Törnqvist gjort, i sitt utomordentliga verk Flygbyken och 83 andra lämningar (2019).
Till saken hör, att jag grubblar som fanihelvete på vad det där ska betyda? Men jag kommer inte på det. Löser ej (den trösterika?) gåtan. Gör ni? Meddela mig, i så fall, är ni bussiga.
Jag har lärt mig mer om begreppet woke, genom att läsa en artikel av John McWhorter i The New York Times (20 feb, 2025).
Begreppet har anor sen 1930-talet i svart engelska. I exempelvis låten Scottsboro Boys av och med bluessångaren Huddie Ledbetter (populärt kallad Leadbelly) betydde frasen staying woke att vara medveten om att det finns krafter i samhället som befrämjar ojämlikhet och speciellt är ute efter att hålla nere fattiga och svarta. Woke var ungefär liktydigt med ”vänsterinriktad politisk medvetenhet”; för jämlikhet, mot rasism osv.
Någon gång på 2010-talet tog woke steget från svart engelska till att bli accepterat också i normalspråket.
Men mycket snabbt kom ordet då också att genomgå en ”pejoration”, eller ”negativering” (en inte ovanlig språklig process). Ordets betydelse gled från att syfta på dem som har en vänsterinriktad politisk medvetenhet, till att antyda att alla som saknar den ”rätta” politiska medvetenheten skulle straffas, undvikas eller förlöjligas.
Woke kom att likställas med det nedsättande politiskt korrekt (förkortat P.K.). De som åstadkom och stod för denna pejorativa/nedsättande laddning av begreppet woke var förstås den politiska högern.
(Frågan är ju, om det ligger något sakligt motiverat i denna negativering? För mig, som alltid sett mig som vänster, ter sig ett flertal woke-ståndpunkter goda och riktiga. Jag menar jag ser mig som antirasist, feminist (hm, nåja), för jämlikhet osv. Men jag vill ju verkligen inte skriva under på, att alla som inte exakt delar mina åsikter är moraliskt förkastliga människor, som ska fördömas och absolut inte bör inneha några viktiga positioner i samhället… )
Från cirka 2022 har emellertid woke genomgått också en tredje möjlig betydelseförkjutning, en “semantisk breddning”, om man så vill (heller inte någon ovanlig språklig process). Nu började man (åtminstone i den anglosaxiska världen) kunna tala om the woke right. Detta betecknar en inställning som säger att det finns en konspiration mot människor som vi, mot ”folket”, nämligen den djupa staten. Vi måste gruppera oss med likasinnade och utöva vår kollektiva makt mot den styrande eliten.
Dylik högerwoke orienteras mot ett drag som de illiberala (fundamentalistiska, absolutistiska) falangerna inom såväl vänstern som högern delar: detta att inte tillåta några avsteg från den rätta inställningen, det rätta åsiktspaketet. Om den renläriga vänster-wokeismen fokuserar på den toxiska maskuliniteten som roten till allt ont, så intar inom höger-wokeismen den djupa staten samma roll.
Det är således numera möjligt att inte bara vara politiskt korrekt vänster, man kan vara P.K. höger i stället.
Den som försöker tänka själv och inte ansluter sig till majoritetens inställning (den rätta läran) inom respektive åsiktsblock riskerar att bli förlöjligad, mobbad, cancellerad, utesluten…
Det slår mig, att dessa förhållanden – kraftfullt understödda av blixtsnabbt och ocensurerat verkande sociala digitala medier – måste vara en grundläggande faktor i vår tids förödande extrema polarisering av åsikter och samhällen. Wokehögern strider mot wokevänstern, ingendera falangen försöker förstå eller ens prata med den andra, bådadera tar heder och ära av varandra.
I ett tidigare blogginlägg (se även det här, och det här inlägget) listade jag ett antal vänsterwoke-ståndpunkter. Jag är sämre på högerwoke. Jag gör ett försök att komma på några typiska attityder och åsikter:
Idag fick jag mitt 82 mm UV-filter. Det har väl tagit en månad så där, sen jag beställde det. Betalade 277 kr. Jag har sedan länge bestämt mig för att ha ett UV-filter för varje objektiv; det är en tunn glasskiva man skruvar på längst fram på linsen. Inte i mitt fall för att ha koll på den ultravioletta strålningen, som gett just dessa filter sitt namn. Nej, enda skälet för att jag använder UV-filter är att de skyddar själva linsen. Om man tappar kameran, eller repar eller råkar stöta i något med objektivet, ja då är det filtret som skadas, inte den svindyra linsen.
Men det är förstås viktigt att filtret släpper igenom maximalt med ljus; att det inte hindrar det superfina objektivets alla fina egenskaper att komma till sin rätt…
Eftersom jag i nuläget äger sju olika objektiv, så behöver jag sju UV-filter. Nästan alla objektiven har olika millimeterdiameter där fram, så det går inte att flytta ett filter från ett objektiv till ett annat.
Ett 82 mm UV-filter kan kosta nästan vad som helst mellan 39 kr och 1.769 kr på nätet. Frakten varierar från fri frakt till 180 kr. Så det kan bli rätt mycket pengar jag måste lägga ut för att spara pengar (så att inte en lins blir repad eller nåt).
Intressant va!!? Eller hur!
Men det jag skulle berätta är att jag nu (för 3:e gången blott) beställde från Kina, utan att jag begrep att jag beställde från Kina. Jag borde ha begripit det direkt: det var ju så billigt! Och så tog det ju så lång tid, visade det sig. Så då begrep jag. Men “fri frakt” från Kina till mitt postfack! Hur sjukt är inte det?
Den frakten är inte fri. Den kostar en j-a massa för miljön!
Plötsligt tänkte jag: Vore det inte bättre om vartenda land omgav sig med 50-procentiga Trump-tullar!? Så varje land fick producera själva, vad dom kunde. Eller avstå! Mina UV-filter är inte nödvändiga! Jag kan klara mig utan.
Men sen kom jag på att det går ju inte. En massa länder skulle inte kunna producera mat nog för sina invånare. Tänkte inte på det…
Suck. Jag slutar detta förvirrade inlägg här. Konstaterar bara, att hur man än vänder sig, så har man röva där bak…
