Författare: Jorge50

Tulipanernas tid är förbi…

• 

• 

• 

• 

Till alla er som, liksom jag, undrat vad tusan mor “smuttar på” i Finn Zetterholms Myran (se inlägg Imse-möte). Det är svårt att uppfatta vad han sjunger där:

I sin länstol sitter far
med nåt starkt och gott
Bredvid honom smuttar mor
på en halv Fagott
Lillasyster sitter snällt
tuggar på sitt hår
Men hon gömmer en butelj
mellan sina lår

Men jag har svaret! Jo, “Fagott” var på 60-talet namnet på en lättöl producerad av St Eriks bryggeri. Det är ju typiskt att far får dricka nåt “starkt och gott”, medan mor får nöja sig med att smutta på “en halv Fagott”… Min far, som var ölutkörare, hade ett annat namn på lättöl; han brukade kalla det för “lushunnabier” (antagligen uttytt ung: “öl för en lusig hund”).

Jo, har funderat lite mer på det jag sa att jag inte visste så noga i förra inlägget. Handlar om en av mina två “arga” låtar i Uddebo igår: Kajorna umgås. Så jag har tänkt efter en stund, och skrivit för att komma på vad jag kommit fram till. Men det blev alldeles för långt! Kan inte begära att alla ni upptagna, friska och fina människor mitt i livet ska ha tid med sånt! Det handlar ju mest om vad jag är för filur (gynnare / rackare). Och vem fan har tid med sånt i dessa tider…? (Ok, det jag skrev står att läsa på Sakprosa, ifall ifall ni i alla fall trots allt ändå… Men LÄS DET INTE! det är för långt!)

Jag tycker ni kan nöja er med att kolla på dom här fyra bilderna; säger ju det viktigaste om vem jag är (om nu det mot förmodan skulle vara av intresse).

• 

• 

• 

• 

Framförde tre låtar med svensk text ingående i ett visarrangemang i Uddebo-festivalen; en kärlekslåt och två arga låtar, påstod jag. Det gick väl hyfsat, trots en 14-dagig envis förkylning, med tillhörande hosta och heshet. Det handlade om kompositionerna Minnenrik, Så går det till och Kajorna umgås (finns på Låtar från hemmastudion och Låttexter).

Frågan är emellertid om någon i publiken uppfattade vad jag är arg på. Det är knappt jag vet det själv… Men nåt är det.

Den här Imsen vimsade runt på mitt skrivbord idag:

Först klättrade han upp på en blompinne i en blomkruka, och lät mig få denna bild i ganska goda ljusförhållanden. Men sen kröp han ner och ut på skrivbordet, tycktes vara på väg att vimsa in i min dator. Men då schasade jag vänligt bort honom och sa att nä, nu får du väl lugna ner dig lite. Kom att tänka på Finn Zetterholms visa Myran, från 60-talet:

Tänk vad vi ändå gått framåt i milt hänsynstagande till dessa våra allra minsta medresenärer på jordklotet! Jämför bara min toleranta och vänliga spindlighet med:

Vad i jävlars helvete
har ni sett en myra
ska man tolerera sånt
med en sån hög hyra
akta så han inte sätter
skit på teverutan
hämta ddt-sprejen
så ska vi bespruta’n

Och sen slutar det ju sorgligt inte bara för myran själv (som man får förmoda brinner opp i samband med kortslutningen i teven), utan också för familjen Blom, som inte kan se på Hylands hörna mer den kvällen. Jag och Imse däremot, vi skiljdes som vänner.

Nu tror ni att det här inlägget ska handla om kvarnstenar, förstås. Men nej (och ja) så är det inte. Det ska än en gång handla om det för mig hjärtenära ämnet albatross.

Lyssnade för åttioelfte gången idag på den ikoniska låten Albatross med Peter Green och Fleetwood Mac. Tog reda på att det faktiskt var Peter Green som gjort den. Hade P. Green någonsin sett en albatross? funderade jag. Ytterst osäkert. Det finns i princip inga albatrosser på norra halvklotet, bara på södra. Och Green höll ju mest till på norra…

Så läste jag under rubriken “The Story behind Fleetwood Mac song ‘Albatross'” att “The title derives from the English expression “an albatross around your neck”, a term that can be traced back to the sailors who regarded the bird as a sign of bad luck.”

Och det eng-sv leikonet säger mig att albatross på engelska kan betyda kvarnsten! Ofattbart! För mig är det en magiskt vacker och elegant fågel, med näst intill metafysiska egenskaper. Jag är mäkta stolt över tredje versen i min egen låt Albatross:

Only the one who has understood
to make life into beautiful art
can soar with no effort
head on to the headwind
Can heal the holes of your heart
can heal the holes of your heart

Resten av texten här. Och här en fin version av låten med ÚnderFúnder.

Men Peter Green skulle alltså ha utgått från att en albatross är som en kvarnsten… Hur i h-e är det då möjligt att han gjort en låt som så perfekt formmässigt speglar albatrossens majestätiska, lättjefulla flykt…?

Kan det vara så att det är Peter Green och J.T. Larsson som gjort de bästa albatross-låtarna…?

Vilade middag. Drömde om – eller vaknade till; osäkert vilket – följande textrader:

I hear the drizzle of the rain
Like a memory it falls
Soft and warm continuing
Tapping on my roof and walls

Det lät ljuvligt, såväl sången som ljudet av regnet…

It was Kathy’s Song, sung by Eva Cassidy. That’s about as beautiful as it can get…:

Så småningom insåg jag att det inte var en dröm, och inte heller verklighet. Mina högtalare hade gått igång av sig själva av någon anledning (har hänt några gånger; de är kopplade till min wifi) och spelade första bästa Spotify-låt, vilket råkade vara just Kathy’s Song. Den är med på min spellista med titeln “Håller på med en spellista som visar hur jävla underbart sorgligt vemodigt det egentligen är…“. (Försökte länka till den här, som ni ser. Ni är välkomna att lyssna in er om ni har lust, och om länken funkar.)

Sången var alltså verklig, men ljudet av regnet var det inte. Jag drog upp mina persienner en bit, och det var samma tröstlösa blå himmel utan ett moln, samma torra sol som varje dag de senaste veckorna. Släppte snabbt ner persiennerna igen, och lyssnade till den regniga låten i stället…

Nej, den sammansättningen utgör snarast en (ett?) contradictio in adiecto, alltså en motsägelse i sig själv.

Bildning, menar jag, betyder att man är allmänt välorienterad inom många kunskapsområden, så pass så, att man kan koppla samman olika områden, förstå något, dra balanserade, välgrundade slutsatser.

Nörd däremot, pekar snarast på motsatsen: man är superintresserad av och superinsatt inom ett speciellt område, och struntar i det mesta utanför detta specialintresse.

Men ok, en välvillig tolkning av nörd skulle ju kunna vara någon som vet väldigt mycket om sitt speciella ämne, men som utifrån denna kunskap också kan och vill intressera sig för världen i övrigt. Detta närmar sig vad Sven-Erik Liedman beskriver i kapitlet ”Bildningen” i essä-samlingen I november (2022):

Att vara hemma i en verksamhet eller ett specialområde ger ett slags trygghet när man närmar sig andra flika av den värld där mänskligheten rört sig genom historien och fortfarande rör sig. (s.72)

Liedman berättar att han redan i ungdomen gav upp den omöjliga idén att försöka sätta sig in i allt:

Jag började förstå att bildningen inte består i de kunskaper eller erfarenheter man samlat på sig utan i den outsläckliga lusten att gå vidare och lära sig och uppleva nytt (min kurs.). Den mänskliga kulturen, av vilken vetenskapen är en del, är oöverskådligt rik. Under ett människoliv hinner man bara fördjupa sig i några begränsade delar av den och orientera sig på ett lite mer vidsträckt område. (s.71)

Här tycks alltså Liedman närmast definiera bildning som en attityd, en nyfiken lust att förstå och lära sig… Det stämmer väl in på mig, tyckte jag plötsligt när jag läste det. ”Livet är ett kunskaps- och bildningsäventyr” brukade jag käckt (stesigt…) utropa när jag började en ny kurs med nya studenter på lärarprogrammet – med föga hopp att mer än möjligtvis någon enstaka ens skulle förstå vad jag menade. De flesta var ju strikt inställda på utbildning, inte bildning. Utbildning är något målinriktat, inställt på att under en begränsad tid lära sig det man behöver för ett visst yrke t.ex. Bildningsprocessen pågår i lyckliga fall hela livet.

Bildning syftar till att omvandla hela människan, dess inre förmåga, insikter, moraliska och etiska uppfattning, också känt som personlighetsutveckling, läser jag på Wikipedia.

I Ett oändligt äventyr (2001) gör sig Liedman till tolk för ett mycket vitt bildningsbegrepp, vilket också om fattar praktiska ting, som t.ex. att kunna sy i en knapp eller bygga en fågelholk. Det tilltalar mig. Vi tycks båda opponera mot den där humanistiskt snobbiga akademiska idén att bildning enbart är liktydigt med att vara väl insatt i finlitteraturens kanon; veta allt om engelska 1800-talsromaner etc….

Och nu, i I november, som sagt, bildning som en (nyfiken) attityd, en livslång process… Tilltalar mig också mycket.

När jag exempelvis får frågan varför jag reser så mycket, brukar jag svara att det ingår i min ständigt pågående bildningsprocess; att få nya perspektiv på saker och ting, ana samband, hur världen hänger ihop…

Kanske är jag just en bildningsnörd, trots allt? Det är ett omöjligt, men roligt ord.

Och att ni som läser denna blogg lite till mans är nyfikna bildningare, det är jag helt övertygad om…

Varför så bråttom
min vän?

Vägen är lång
så det finns ingen
anledning att skynda!

Kunde det bara så
få förbli:
hela livet
på väg
på långsam
upptäcksfärd.

Someone told me long ago
There’s a calm before the storm
I know it’s been comin’ for some time
When it’s over so they say
It’ll rain a sunny day
I know shinin’ down like water

I want to know
Have you ever seen the rain?
I want to know
Have you ever seen the rain
Comin’ down on a sunny day?

Yesterday and days before
Sun is cold and rain is hard
I know been that way for all my time
‘Til forever, on it goes
Through the circle, fast and slow,
I know it can’t stop, I wonder

I want to know
Have you ever seen the rain?
I want to know
Have you ever seen the rain
Comin’ down on a sunny day?

I want to know
Have you ever seen the rain?
I want to know
Have you ever seen the rain
Comin’ down on a sunny day?

Bra med Sverige:

Mer jämlikhet än i de flesta länder; inte lika stora klassklyftor – även om det går åt fel håll sen länge.
Mer jämställt mellan könen än de flesta länder, även om mycket återstår att göra.
Förhållandevis lite korruption.
Tilliten till samhället är ganska god.
Välfärdssystemet är väl utbyggt, även om det blir sämre och sämre.
Gratis utbildning.
Bra föräldraförsäkring.
Religionen spelar liten roll.
Reklamfri, skattefinansierad public service-teve och -radio finns, än så länge.
Glest befolkat, särskilt i Norrland.
Många sjöar och vattendrag.
Den del av naturen som inte är granvirkesåkrar eller kalhyggen.

Dåligt med Sverige:

Trevlighetssyndromet.
Konflikträdsla; ängslig politisk korrekthet.
Att vi tror att vi är så j-a bra, att vi är bäst i världen på välfärd, omsorg osv.
Skolan blir sämre och sämre; stora variationer i kvalitet; det skattefinansierade friskole-eländet.
Vi skövlar vår skogar: kalhyggen, plantager, kalhyggen, plantager…
Biologiska mångfalden utarmas, bl.a. genom storskaligt jordbruk.
Stor invandring och flyktingmottagning kombinerat med icke existent integration men med effektiv segregation har skapat ”utsatta områden” som Norrby, Hässleholmen, Angered, Biskopsgården, Rinkeby, Tensta; här finns parallellsamhällen, gängkriminalitet.

I övrigt hänvisar jag till inlägg från tidigare nationaldagar: 2022, 2021 och 2020.