Sommaren 2014 fascinerades min kompis Lars och jag av gubbarna på väggarna, när vi fotostrosande plåtade street art i stan (Borås). Det fanns flera av dem, men de var inte lätta att hitta – mini minismå högt uppflugna. De tycktes alla befinna sig i någon sorts utsatt situation; funderande på att hoppa, desperat klamrande sig fast, på flykt undan ett oblitt öde…
För någon vecka sen gick jag en guidad tur i centrum för att få syn på verk ingående i den pågående Borås-biennalen. Och fick då till min förtjusning se att en av gubbarna fortfarande hängde kvar på väggen – tio år senare! Guiden berättade att tre av gubbarna motstått tidens tand. Läget för den här farbrorn syntes dock ytterst prekärt…
Regn är ett väder det är inte jag. Jag hänger upp kläder det kan inte regnet göra. Regn kan orsaka översvämning det kan inte jag. Jag kan ro en båt det kan inte regnet göra. Regnet kan inte vara stilla det kan inte jag heller.
Vilken avslutning det blev i lördags kväll på Rootsy Festival i Falkenberg! Någon maffigare livemusikupplevelse än Jesper Lindell Band från Ludvika har jag svårt att föreställa mig. Nio man på scen, inklusive brass-sektionen Brunnsvik Horns. Frontfigur sångaren och gitarristen Jesper Lindell själv, som också gjort alla låtarna.
Läste lite recensioner på nätet dagen efter, exempelvis det här inför en spelning på Pustervik i Gbg i maj i år:
I musikhistorien finns en del osannolika platser som med tiden nästan blivit mytiska. Muscle Shoals är egentligen en charmlös håla i Alabama, men för musikkännarer är det ett mecca. Woodstock har sin charm med sin konstnärskoloni och chica butiker, men att så mycket banbrytande och för evigt tidlös musik kunde skapas där under sjuttiotalet är ändå en gåta. Bakersfield i Kalifornien var och är en centralort i jordbruksbygd med oljetillgångar. Och här växte en hel sub-genre av countrymusik fram under sextiotalet med Buck Owens i spetsen. Kanske Brunnsvik utanför Ludvika i framtiden kommer att räknas till en av de här mytiska platserna. Ett ställe där det uppenbarligen finns en grogrund för tidlös musik, med starka rötter och obändig livskraft. Som den musik Jesper Lindell och hans band presenterar på senaste plattan ”Before The Sun”. Tidlös, vacker och stolt musik!
Låter som att ta i… eller hur? Men när man hör musiken blir man benägen att hålla med. Det är soul av den gamla goda, riktiga sorten. Ibland låter de väldigt likt The Band, inte som någon dålig kopia, utan minst lika bra! Och det vill inte säga lite i mina öron. The Band, inte minst i den fantastiska konsertfilmen The Last Waltz från 70-talet, regisserad av Martin Scorsese, är höggradig kult för min del. Blir spännande att följa hur det går Lindell och bandet på deras första USA-turné nu i höst.
Senaste albumet heter Before the Sun (2024). Så här låter titelspåret:
Before the Sun Been running in to hard times lately And the past year’s been out to break me Now I’ve been praying for a little work to come along For I lost my job last early may And baby said she could not stay But worst of all she stole my records and slipped away
And there’s a widow across the river Who’s husband died in the fever And she ain’t that pretty but she’s good company She says she really loves me But that I’m to dumb to see What life with a good woman like her could be
Chorus: Oh how we all broke down and cried The day that Lady Luck up and died Now will I ever come out on top Will this freight train ever stop Before we reach the sun Before we reach the sun
Last week I drove out to the lake To ponder the mistakes I’ve made But the fish don’t jump much these days But at least my mind is quiet there Though it can wonder almost anywhere And I would stay if it wasn’t that my dog got scared
Now the weather is getting cold The summer turns to red and gold And this hanging on by a thread is getting old I might just rob the neighborhood store But please tell miss Anna it ain’t the money I’m there for Somehow prison don’t seem so bad to me
Av en lycklig slump (eng: serendipity) fick jag reda på livets mening häromdagen. Den lyder som följer:
Att vara smal, brun och rik...
Ibland har man tur! Detta hade jag missat helt och hållet. Det är väl för sent att göra nåt åt nu kan jag tro. Kanske om man blev tocken en sån där inflytare (eng. influencer)? Då kunde men bli rik och köpa brunkräm och bantningsmedusin, typ. Inflytande har jag ju på sätt och vis redan, via den här bloggen. Fast där ligger jag ju på drygt 100 besökare per dag, det räcker förstås inte långt. Över 10.000 besök per dygn visserligen, men det är nog mest såna där troll eller robotar och liknande.
Nä, det är nog kört. En får la fortsätta med det gamla livsmeningsköret: va en någorlunda hygglig människa, sjunga musik, läsa böcker och poesi, fota fåglar i naturen, resa hit och dit… Det är bara o inse att en inte hänger med nå vidare längre…
Hej, var på festival igår kväll: Rootsy, i Värdshuset Hvitans trädgård, Falkenberg. Långt att köra, kom hem klockan två i natt, osv. Men det var värt besväret, utan tvekan. Två stora nya favoriter fick jag, nej tre förresten: 1) Katie Pruitt, 2) Jesper Lindell Band och 3) Pine Ridge Brewery’s New England IPA.
Tills vidare bara lite om Katie Pruitt; fantastisk röst, fantastiska låtar, så jävla bra…
Katie Pruitt är född och uppväxt i en katolsk familj i Georgia, USA. Då är det inte lite syndigt att råka vara lesbisk… Här en låt om detta:
Loving Her
If loving her’s a sin I don’t wanna go to heaven No, there’s nothing else up there I could need And if I’m sinnin’ every day guess, I’ll sin all seven If I can still have her by the end of the week Ooh, oohAnd if loving her’s a drug, then I wanna be addicted Why would I get clean when the high’s this good She says I’m the only one who can hit it And all the other druggies just wish they could They wish they couldYou see, I used to be ashamed to write a song that said her name ‘Cause I was too afraid of what they all might say But if loving her is wrong and it’s not right to write this song Then I’m still not gonna stop and you can turn the damn thing offIf loving her’s a choice, she’s all I’m gonna choose No way you could sway me in another’s favor Some people choose Buddha or Jesus or booze But her body’s my temple and her soul is my savior Ooh, ooh Ooh, oohYou see, I used to be ashamed to write a song that said her name ‘Cause I was too afraid of what they all might say But if loving her is wrong and it’s not right to write this song Then I’m still not gonna stop and you can turn the damn thing offOoh OohIf loving her hurts I’ll keep on hurtin’ If it means staying true to who I am You may not agree, but like me, you’re learning That people don’t like what they don’t understand No, people don’t like what they don’t understand And you can shake your head, you can clench your fist You can judge, hold a grudge, you can just be pissed You can say it’s wrong, you can say a prayer But while you’re doing that I’ll be over there Loving her Oh, loving her Loving her Loving her Ooh Loving her Loving her Loving her
