Internet, alltså. Blir mer och mer övertygad om att avigsidorna med nätet, farorna, nackdelarna, särskilt med s.k. sociala medier, vida överstiger fördelarna. Men så händer det ju ändå gång på gång att man stöter på sånt man gillar, fynd, värdefullheter, sånt man inte visste innan…
I morse lyssnade jag på den australienske komikern, skådespelaren och musikern Tim Minchin. Han talade till studenter som tagit examen vid University of Western Australia; 9 Life Lessons kallade han talet.
Och jag tyckte det var så bra… Inte för att jag höll med om alla nio levnadsråden till fullo, men det var så bra gjort, så snyggt formulerat, så roligt. Och tonen i talet tilltalade mig så mycket; genomsympatiskt, smått självironiskt men ändå med stolthet…
Här är hans 9 Life Lessons i punktform:
1 You don’t need to have a dream. It’s ok to be micro-ambitious.
2 Don’t seek happiness. This is a futile pursuit…
3 Everything comes down to luck. Starting with your birth.
4 Exercise some…
5 Be hard on your opinions…
6 Be a teacher…
7 Define yourself by what you love…
8 Respect people with less.
9 Don’t rush
Håller med om det mesta. Roade mig med att översätta den nionde punkten:
- Ha inte bråttom.
Du behöver inte veta allaredan vad du ska göra med resten av livet. Jag menar inte att du ska sitta och röka brass hela dagen, men jag säger: ingen panik. De flesta människor jag känner som var säkra på sin karriärsväg redan vid 20 har medelålderskriser nu.
Jag sa i början av det här svamlet att livet är meningslöst. Det var inte ett nonchalant påstående. Jag finner det absurt: idén att söka efter ”mening” i en uppsättning omständigheter som råkar existera efter 13,8 miljarder års styrsellösa händelser. Att låta människor tro att universum har ett syfte för dem. Men jag är ingen nihilist. Jag är inte ens en cyniker. Jag är, faktiskt, ganska romantisk. Och här är min idé om romantik:
Du kommer snart att vara död. Livet kommer ibland att verka långt och hårt och, gud, det är tröttande. Och du kommer ibland att vara lycklig och ibland sorgsen. Och sen blir du gammal. Och sen dör du.
Det finns bara en förnuftig sak att göra med denna tomma tillvaro, och det är: fyll den. Inte filea den. Fyll. Den.
Och enligt min mening (tills jag ändrar mig), fylls livet bäst genom att lära sig så mycket man kan om så mycket man kan, av att vara stolt över vad du än håller på med, ha medkänsla, dela idéer, löpning (!), vara entusiastisk. Och sen finns det kärlek, och resande, och vin, och sex, och konst, och barn, och generositet, och bergsklättring… men allt det där vet ni redan.
Det är en otroligt spännande sak, detta ditt enda, meningslösa liv. Lycka till.
Tack för ordet.
Här kan ni läsa en utskrift av hela talet.
Liked this post? Follow this blog to get more.